Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nr 28
SVENSK LÄRARETIDNING.
543
principerna. De män, som utarbetat desamma, ha letts av dessa principer.
Tal. erinrade därefter om vad han tidigare i tal och skrift framlagt rörande de ledande grundtankarna i undervisningsplanen särskilt beträffande ämnena kristendomskunskap och modersmålet och utvecklade nu ytterligare, huru sagda grundtankar tillämpats på hembygdsundervisningen. Att utvecklingen skall komma att föras vidare fram å de rätta vägarna, därför äga vi en garanti i den kunniga och goda lärarkår, som finnes i vårt land.
Föredraget avtackades med hjärtliga, ihållande applåder.
Ordföranden framförde till generaldirektör Bergqvist mötets tack för det sätt, på vilket han leder landets skolväsen. Vi skola framdeles återgiva föredraget i dess helhet.
Efter föredraget anlände ett tjugutal svensk-finska gäster, vilka ankommit från Mariehamn. De hälsades med ett hjärtligt anförande välkomna av hr Stålfelt och hyllades med »Vart land».
Därefter talade folkskolinspektören dr A. Gierow, Hälsingborg, över ämnet Folkskolans kristendomsundervisning, den gamla och den nya.
Tal. gav en historisk framställning av de fyra senaste årtiondenas ställning till religionsproblemet i allmänhet och religions-undervisningsproblemet i synnerhet. Han skildrade sa mot denna bakgrund läget vid tidpunkten för den nya undervisningsplanens tillkomst och framhöll, att omläggningen av kristendomsundervisningen vore ett led i ett större sammanhang. En förskjutning av de religiösa värdena hade ägt rum. Han omnämnde i korthet katekesnämndens arbete, vilket ej motsvarade förväntningarna. Man saknade den storstilade resning och på samma gång den barnsliga enkelhet, man trodde sig haft rätt att vänta. Man frågade sig vid denna tidpunkt, om inkompetensförklaringen skulle leda till att vi skulle få en färglös religionsundervisning.
Sa kom emellertid 1919 års undervisningsplan, vilken mottogs med blandade känslor.
Den nya planen har tagit upp tanken på samling kring en enda bärande personlighet. Den nya undervisningen ar Jesucen-trisk, starkare an någon annan undervisningsplan i världen. Den gamla kristendomsundervisningen hade varit splittrad i ett flertal relativt fristående grenar av ämnet: katekes, psalmer, biblisk historia, högmässotext. Man hade ej ens gjort sig möda att hålla ämnet formellt samman. I det nya ar emellertid allt samlat kring en bärande enhet, ett utslag av denna tanke ar, att man låter barnen i den lägsta klassen börja med berättelser ur nya testamentet. När man går vidare och tillfogar berättelser ur gamla testamentet, sa fogar man dem till Jesu person. Tal. förklarade sig anse, att tillämpningen av denna princip hade bort ännu mera konsekvent genomföras, an som skett.
Den gamla kristendomsundervisningen var också dogmatisk. Det var något färdigt, som bjöds lärjungarna. I motsats härtill genomför den nya undervisningsplanen den historiska synpunkten och ar på samma gång etiskt betonad. Den bygger i detta hänseende på Jesu bergspredikan, det främsta dokument, som i den delen förekommer inom religionernas värld.
Den gamla kristendomsundervisningen var samlad kring en utveckling av Luthers lilla katekes, vilken av dess författare aldrig avsetts vara en barnens lärobok. Alla dessa bekännelser i j ag-f orm måste lämna barnen oberörda och bli på sa sätt till en lögn. Den gamla kristendomsundervisningen var dog-
matisk också ifråga om det bibliska materialets användning.
Den nya kristendomsundervisningen, som ar historiskt betonad, vill ge en sa vitt möjligt sammanhängande bild av den religiösa utvecklingen fram till Kristus och gå vidare med religionshistorien.
Som en sammanfattning ville tal. betona, att den nya kristendomsundervisningen i stort sett står på ett högre plan an den gamla. Om utvecklingen också skulle visa, att enstaka människor kunna leva ett sedligt liv utan att vara religiösa, sa skulle dock en skilsmässa mellan religion och moral göra båda var för sig fattigare och, det viktigaste av allt, människosläktet fattigare.
Föredraget mottogs med starkt bifall. Vi återkomma även till detta föredrag.
Klockan 2 fortsattes förhandlingarna i Blasieholmskyrkan under ordförandeskap av Fale Schöldéen, Göteborg. Därvid höll överläkaren C. Aug. Ljunggren, Trälleborg, föredrag över Riktlinjerna för folkskolbarnens medicinskt-hygieniska omvårdnad.
Den nuvarande Skolhygienen, yttrade tal. bi. a., har mest varit inriktad på att motverka skolgångens skadliga inverkan på barnen, och detta ar ju också självklart den första åtgärden, som bör vidtagas. Då staten fordrar obligatorisk skolgång för alla barn, ar det ju dess ovillkorliga skyldighet att se till, att denna i sina verkningar ej skadar barnen. Härvidlag kunna vi med glädje konstatera, att mycket blivit gjort, sa att vårt land intar en hög rangplats bland nationerna beträffande sa att säga skolmiljön, såsom skolbyggnaderna med deras inredning, lärotidens hygieniska indelning, gymnastik, lek och bad m. m., även om på landsbygden ännu å sina ställen åtskilligt i detta hänseende kan vara bristfälligt ordnat, i huvudsak av ekonomiska skäl. Men större delen av vårt lands folkskolbarn ar utan lä-kartillsyn, och Skolläkareinstitutionen for de övriga ar mycket bristfälligt ordnad. Även med erkännande av åtskilliga läkares intresserade och dugliga arbete på detta område och införande av skolkliniker för specialvård i de större städerna tillfredsställer den ingalunda alla fordringar på skolbarnens medicinsk-hygieniska omvårdnad.
Tal. ingick i detta sammanhang på ett bemötande av de inkast, som stundom göras gent emot strävandet att göra skolan till »ett hälsoinstitut».
En nations största rikedomar, yttrade tal., ligga icke i dess skogar, gruvor eller åkerbruk, utan de ligga i livskraften hos själva nationen, och denna måste man framför allt söka skydda och stärka. Man inser numera, att detta bor ske under den tid, då barnet utvecklar sig till den vuxna människan, ty då lägges grunden, och ar icke denna tillräckligt solid lagd, riskerar man, att hela byggnaden vacklar. Det ar också under denna tid, som barnets nedärvda eller förvärvade sjukdomsanlag bäst kunna bekämpas. I de stora kulturländerna, i vilka nu för tiden Amerika inom medicinen och även på detta speciella område intar en ledande ställning, arbetas nu också rastlöst i detta syfte.
Skolläkaren bor ha en utbildningsgrad, sa att han fullständigt känner den nuvarande vetenskapens landvinningar och följer med dess utveckling, sa att han kan sprida denna till lärarna, barnen och allmänheten. Lärarna böra vid våra seminarier eller genom fortbildningskurser bibringas kunskap om barnens normala fysiologiska och psykologiska utveckling och de viktigaste avarterna därifrån. Ett gott samarbete mellan läkare och lärare ar absolut erforderligt, ty ingen av dessa kan ensam uträtta något av betydenhet.
De närmare riktlinjerna för skolans hälsovårdande verksamhet angåvos med
exemplifiering från den praktiska till-lämpning, som ägt rum i Trälleborgs folkskolor dels genom tal:s omedelbara handläggning av sagda arbete, dels genom samverkan med lärare och lärarinnor under tal:s ledning och kontroll.
Av utrymmesskäl nödgas vi emellertid i detta sammanhang avstå från att lämna ett mera utförligt referat av denna särdeles lärorika del av föredraget, till vilket vi torde bli i tillfälle att återkomma.
Efter föredraget, som hälsades med långvarigt bifall, höll gymnastikdirektör Erik Blomberg ett anförande om Gym-nastiklärarutbildningen, särskilt med hänsyn till folkskolan. Anförandet utmynnade i följande förslag till uttalande till vilket även avdelningsmötet anslöt sig:
1. Gymnastiska centralinstitutet bör ombildas till en civil undervisningsanstalt med uppgift i främsta rummet att-utbilda gymnastiklärare för rikets läroverk, seminarier, folkskolor och liknande läroanstalter.
2. Rätt att bliva ordinarie elev vid gymnastiska centralinstitutet bör tillkomma jämväl de bland folkskolans lärare och lärarinnor, som äga fallenhet för sådan utbildning.
3. Som gymnastiklärare vid seminarier, som gymnastikinstruktörer vid folkskolor och som statens gymnastikkonsulenter böra endast personer anställas, som genom utbildning eller föregående verksamhet äro fullt förtrogna med folkskolans övriga undervisning, och bör fördenskull vid något eller några seminarier tillfälle beredas gymnastiklärare att genomgå utbildning i berörda hänseende.
4. All gymnastikundervisning vid offentliga läroanstalter bör underställas statlig inspektion. Högsta överinseendet bör efter gymnastiska centralinstitutets omorganisation om möjligt tillkomma dettas föreståndare, som i sa fall samtidigt bör vara skolöverstyrelsens sakkunnige rådgivare i frågor om fysisk uppfostran.
5. För den äldre folk- och småskollärar-generationens utbildning i gymnastik-, lek-och idrottsundervisning böra fortbildningskurser återupprättas i största möjliga utsträckning.
Vid sammanträdet i Röda Kvarn (ordf.: folkskollärarinnan Maria Jönsson) höll seminarielektor Marie-Louise Gagner inledningsanförande över ämnet Läsningen i folkskolan.
Tal. påvisade de främsta orsakerna till de nuvarande förhållandena i fråga om undervisningen i litteratur- och innanläsning. Bland dessa ar det rent mekaniska sätt, på vilket undervisningen bedrives. Dessutom fordras av eleverna ofta det absoluta, nämligen en fullt felfri läsning utan tanke på innehållet. Detta, sade tal., ar en allt lör utbredd företeelse och bör bortskaffas. Den dödar elevens fattningsförmåga, sa att han efter läsandets slut endast har de mest svävande begrepp om ^innehållet i det lästa. För att kunna uppnå några resultat fordras först och främst koncentration. En elev, som gång på gång stores och av vilken man fordrar en absolut felfri läsning, har icke förmåga att taga ut kontentan ur det lästa.
Tal. kom därefter in på frågan om läxläsningen, vilken hon hoppades skulle komma att föreläggas nästa allmänna svenska folkskollärarmöte. Även här gör sig en stor skillnad gällande mellan gammalt och nytt. Traditionen, att i skolan endast läsa några vissa böcker, sade tal., borde nu vara förlegad. En större variation i fråga om litteratur vid folkskolorna skulle sporra elevernas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
