Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nr 31
SVENSK LÄRARETIDNING.
607
Om lärarhögskolans tillkomst och verksamhet höll prof. Olrik ett föredrag ar 1917 i Pedagogiska sällskapet i Stockholm. Föredraget finns refererat i Sv. Ltg för sagda ar nr 5.
Till belysning av de danska lärarnas syn på »lärarhögskolan» och de känslor, med vilka de omfattade högskolans insiktsfulle, energiske och sympatiske föreståndare, anföra vi följande ur den dödsruna, som förekommer i »Folkeskolen» och ar undertecknad med den genomskinliga signaturen Kgd:
Til denne Laererhöjskole har Landets Lse-rere og Lsererinder Aar efter Aar sogt sig i stigende Tal for under de dygtigste Laereres Vejledning ät udvide deres Kund-skaber og 0ge deres Kultur under det fri Studium, som er raadende ved Skolen. Professor Olrik holdt afgjort paa denne Form som den bedste for Skolens Virksomhed og 0nskede ikke disse Kursus ordnet som Ek-samenslaesning.
Under professor Olriks Ledelse blev Lae-rerh0j skolen ken dt og anerkendt baade her-hjemme og långt uden for Landets Graenser. En smuk og rig Udvikling satte her sine Spor, der mserkedes inden for den danske Skole og Laererstand og därved fik Betyd-ning for hele vört Samfund. Fra alle Sider var Professor Olrik anerkendt for den In-teresse og Kaerlighed, hvormed han omfat-tede Laererh0j skolen og alle dens Forbold, og for den Iver og Dygtighed, han udfoldede for ät Skolen bedre og bedre kunde 10se de Opgaver, der blev stillet den. Myndighed, klog Evne til ät finde farbare Veje for de Maal, han satte for Skolens Virksomhed, og Hjertelighed över for alle, der viste ham og hans Gerning Forstaaelse, praegede hans Faerd, og ved disse Egenskaber vändt han Respekt og Venner blandt Medarbejdere og Elever.
Professor Olrik var en varm Ven af Sam-arbejdet mellem Nordens Folk og har selv gjort betydelig Indsats i denne Säg. Saerlig det gode Naboforhold til Sverige har han vseret virksom for ät befseste.
Professor Olrik stod ved sin tidlige Bortgång omgivet af almindelig Anerkendelse og Sympati baade som Skoleman d og som Videnskabsmand. Han oplevede ät se rige Frugter af den Gerning, han havde viet sit Liv og sine Kraefter, og maa menneskelig set saaledes kaldes en lykkelig Månd.
Den danske Laererstand vil aere hans Minde i Takneinlighed. Den, som skriver disse Linier, har ved månge Lejligheder erfaret, med vilken Interesse han fulgte, hvad der blev fremf0rt fra Folkeskolens Maend og Kvinder i Tale og Skrift, og hvor staerkt det laa ham paa Sinde ät skabe Muligheder for Laererstandens kulturelle Fremgang og H0jnelse af Skolegerningens Anseelse.
Att en sådan personlighet som professor Olrik skulle med det livligaste intresse följa folkbildningsarbetet inom andra länder, särskilt de skandinaviska, och. till följd därav stå i ständig växelverkan med skolmän, framför allt inom de nordiska länderna, ligger i sakens natur. Den, som stått i närmare beröring med honom, kan också vittna om hans iver att få taga kännedom om det senaste årtiondets stora reformer beträffande folkbildningsarbetet i vart land, den oskrymtade glädje, för att icke säga beundran, som dessa reformer hos honom framkallade, och om hans livliga förhoppning, att dessa reformer skulle
även för Danmarks undervisningsväsende komma att bliva av betydelse. Till den nämnda växelverkan hörde givetvis också, att prof. Olrik å sin sida, trots den stora arbetsbörda, som påvilade honom, alltid var färdig att på sitt älskvärda och förekommande sätt stå till tjänst med upplysningar och meddelanden rörande det danska skolväsendet, närhelst sa påkallades.
Sådana förhållandena gestaltade sig i Danmark under förra hälften av 1890-talet synes upprättandet av en lärarhögskola hava där varit det naturligaste och närmast till hands liggande medlet för tillgodoseendet av lärarkårens fortbildningsbehov. I vårt land äro förhållandena annorlunda. Sveriges folkskolkår har därför hållit stadigt fast vid universitetet såsom det lämpligaste stället för sagda fortbildning. Detta kan emellertid icke hindra oss från att för vår del med glädje och tacksamhet erkänna den stora betydelse, som den danska lärarhögskolan haft for våra kamrater inom Danmarks folkskolkår, och att ägna denna kår vårt varmaste deltagande, då lärarhögskolans vidsynte skapare och hittillsvarande ledare nn fallit ifrån.
J. Franzén.
Från 17:e allmänna svenska folkskollärarmötet.
Folkskolans ställning till stat och kommun.
Inledningsföredrag av undervisningsrådet
S. Nylund.
Med den benägenhet, som förefinnes hos vissa lager av vårt folk, att gärna se motsatser och stridiga intressen, även där sådana i själva verket icke finnas eller äro motiverade av sakliga förhållanden, och därav härflytande obenägenhet för samförstånd och samarbete för gemensamma uppgifter, ar det ju icke underligt, att staten och kommunen sedan urminnes tider i det allmänna medvetandet kommit att framstå såsom rentav väsensskilda förvaltningsområden, där det gällt att noga bevaka de skiljande råmärkena. Därför har icke sällan de institutioner, vilka på grund av sin ställning i samhällslivet varit beroende av såväl staten som kommunen, vid de förda maktstriderna kommit i skottlinjen och fått, som man brukar säga, »sitta emellan» på ett ratt obehagligt sätt. Vår svenska folkskola ar en samhällsinstitution, som kan vittna åtskilligt om dylikt trångmål.
Förvisso ar det även på nu ifrågavarande område sa, blott man ville se förhållandena rent sakligt och från samförståndssynpunkt, att någon verklig åtskillnad, något verkligt motsatsförhållande mellan statens intresse och kommunernas intresse icke borde förefinnas
och i själva verket icke finnes. Kommunerna äro ju endast delar av det hela, och det stora gemensamma intresset ar ju, att saken gagnas. I nu förevarande fall sålunda, att folkbildningen bliver på bästa satt vårdad och utvecklad. Andra synpunkter måste vara denna stora huvudsak underordnade. Strider man för stridens egen skull, gör man striden om medlen - däri inbegripna även de ekonomiska medlen - till huvudsak, börjar man från rent abstrakt maktsynpunkt höja fältropet: folkskolan skall utlämnas åt den kommunala s j älv-bestämningsrätten, utan att man bekymrar sig om, huruvida skolan själv och hennes uppgift folkbildningen därigenom kommer att vinna eller förlora, då ar fara för handen, att utvecklingen växlar in på orätt spår, och det gäller att noga se upp med de krafter, som söka taga ledningen.
Folkskolans ställning till stat och kommun har alltid anda från folkskolans första början varit ett problem, föremål för olika meningar. När vi nu kunna blicka tillbaka på utvecklingen och därmed också i historiens ljus kunna skåda brottningen mellan de krafter och idéer i det svenska samhällslivet, under vilken folkskoltanken tagit gestalt och alltjämt förts framåt, då få vi också en klarare syn på den djupaste grunden till de olika uppfattningar, vilka gjort och alltjämt göra sig gällande i fråga om folkskolans ställning till stat och kommun.
När det svenska bondeståndet i början av förra århundradet enhälligt och målmedvetet samt understött av framsynta fosterlandsvänner ur de övriga riksstånden förde folkskolfrågan till seger, sa var det stora, ja man kan säga det väsentliga, som då skedde, just det att folkbildningssaken lyftes upp från det privata och kommunala initiativ, i vars hägn den dittills levat ett mera sporadiskt liv, till ett allmänt statsintresse, till följd varav också folkskolan blev föremål för en allmän rikslagstiftning och understöd från det allmänna. Sedan den åskådningen slagit igenom, att folkbildningen hade ett nationellt ändamål av den betydelse, att den allmänna andliga och materiella välfärden i riket, statsstyrelsen, ja djupare sett sjäilva grundvalarna för statslivet voro i väsentlig grad beroende av en ökad och fördjupad folkbildning, då var det givetvis icke längre möjligt att överlämna en sa viktig samhällsinstitution som folkskolan åt det enskilda eller det kommunala godtycket. Staten måste gripa in, stifta lag, giva erforderliga direktiv och hålla kontroll Över att dess medborgare komma i åtnjutande av åtminstone ett visst minimum av medborgerlig bildning.
I sådant syfte gjorde bondeståndet upp ett fast och bestämt program, som det kämpade för under årtionden, innan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
