Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
612
SVENSK LÄRARETIDNING.
Nr 31
hänseende. För en sådan adjunkt skulle det alltså i ekonomiskt avseende löna sig väl att söka transport till kommunal mellanskola, vilket ju måste anses absurt.
För de lärare, som åtnjuta bostad in natura eller ersättning därför - och dessa äro ju de flesta - har kommittén sålunda skapat ett helt och hållet nytt lönesystem, som genom sina starka gradationer de olika orts-
frupperna emellan väsentligt skiljer sig från et nu för statsförvaltningen gällande. Andra vägar böra därför undersökas för lösning av frågan om naturaförmånernas indragande i lönesystemet. En särskild dyr-ortsgruppering utan hänsyn till bostadskostnaderna vore visserligen tänkbar, men skulle ytterligare komplicera bestämmelserna på detta område, på vilket en förenkling vore merla befogad. Ej heller synes det, som förut antytts, vara lämpligt att generellt åsätta bostadsförmånen ett visst för alla orter inom samma ortsgrupp lika värde. En lösning synes däremot vara, att detta system tillämpas på sådant sätt, att man åsatte alla tjänstebostäder av resp. storlekskategorier inom landskommuner tillhörande t. ex. ortsgrupperna A och B, möjligen även C, ett visst for varje ortsgrupp för sig enhetligt värde, och att detta på alla dylika orter avräknades på den kontanta lönen, som då givetvis skulle bestämmas utan hänsyn till bostadsförmånen. Inom dessa orter saknas ju hyreslägenheter nästan helt och hållet, och en normal hyresnivå för varje ort för sig kan därför helt enkelt icke fastställas. Kommunikationsverken ha även i själva verket i stor utsträckning för dylika orter måst tillgripa generell värdesättning av sina där belägna tjänstbostäder. De nämnda ortskategorierna omfatta nästan hela landsbygden och äro samtidigt sådana, där största antalet lärarbostäder nu finnes. Då det endast sällan torde förekomma, att tjän&tbo-städer saknas på dessa, skulle det ej kunna mota några större betänkligheter att ålägga kommunerna att i eget hus eller genom förhyrande tillhandahålla lärarpersonalen tjänstbostäder in natura. För dessa orter bortfölle sålunda allt ökat behov av värdering av tjänstbostäder.
På övriga orter, sålunda alla städer samt dessutom landskommuner, köpingar och mu-nicipalsamh allen tillhörande högre ortsgrupp an C, eventuellt B, borde däremot tjänstbostäderna på vanligt sätt värderas och beloppet avdragas från lönen. För dem slutligen, som nu erhålla kontant ersättning för bristande bostadsförmån, skulle nämnda ersättning bortfalla, men i gengäld den kontanta lönen utgå oavkortad.
Statskontoret anser det uppenbart, att ett löneregleringsförslag, som skall ha någon utsikt att kunna realiseras åtminstone under nuvarande finansiella förhållanden, måste nedbringa kostnadsökningen till ett vida lägre bolopp an det av kommittén approximativt beräknade på 36 milj. kr.
Statskontoret uttalar vidare starka betänkligheter mot att kommunikationsverkens lönesystem utsträckes till läroanstalterna. I övrigt ställer sig statskontoret synnerligen tveksamt rörande lämpligheten över huvud taget att för närvarande företa en definitiv lönereglering, då frågan om en genomgripande omorganisation av skolväsendet ar under utredning och inom en ej alltför avlägsen framtid torde vinna sin lösning.
Länsstyrelsen i Uppsala anser, på grund av rådande ekonomiska och finansiella förhållanden, att lärarlöneregleringskom-mitténs förslag knappast kunna anses i sin fulla utsträckning aktuella.
Även bortsett härifrån, tillägger länsstyrelsen, innefattar lärarnas löneregleringsfråga särskilda svårigheter, som icke kunna
anses ha blivit genom förslagen nöjaktigt lösta. Särskilt den omständigheten, att de flesta lärare åtnjuta avsevärda naturaförmåner, åstadkommer, att ett inordnande i det allmänna, egentligen för kommunikationsverken utarbetade avlöningschemat, medför till och med ännu större svårigheter an beträffande andra tjänstmannagrupp er.
Den föreslagna utvägen att kompensera naturaförmånerna genom placering i lägre löneklass, an eljest ansetts motiverad, synes länsstyrelsen både principvidrig och praktiskt otillfredsställande.
Vidare framhåller länsstyrelsen bi. a. önskvärdheten av ett förändrat system för statens bidrag till folkskolväsendet. Det kan enligt länsstyrelsens mening icke anses tilltalande eller nyttigt, att, om man tager i betraktande lärarnas kommunalskatt, nya tjänster kunna av en kommun beslutas utan verklig kostnad eller t. o. m. till ekonomisk fördel för kommunen.
Ur folkskolinspektörernas berättelser.
Under ovanstående rubrik skola vi meddela några utdrag ur folkskolinspek-törernas till skolöverstyrelsen ingivna berättelser för ar 1923 och göra härvid början med ett av folkskolinspektören Ernst Vestberg avgivet synnerligen intressant uttalande i redogörelsen för de under året utförda förbättringarna av skolväsendet inom Hälsinglands norra inspektionsområde, om vilka han säger, att de genomförts utan vidare påtryckning från hans sida. Hr Vestberg skriver bi. a.:
Att föräldrarna alltmer börja uppskatta värdet av en god skolundervisning och bättre skolformer, därpå lämnar exemplet från Te-geltjär i Ljusdal ett glädjande bevis. Denna mindre folkskola hade visserligen ett rätt stort barnantal, och jag hade nog i tankarna att föreslå skolrådet en ombildning därav till folkskola, men då jag visste, att församlingen för tillfället var sysselsatt med ett större skolhusbygge vid Tallåsen, ansåg jag klokheten bjuda att något dröja med denna framställning. Jag blev emellertid glatt överraskad av en kallelse från skolrådet att infinna mig i Ljusdal för att utreda skolfrågan i Tegeltjär, enär framställning från målsmännen därstädes inkommit om att skolan skulle förändras till folkskola. Vid besök på platsen i sällskap med skolrådets ordförande och några dess ledamöter lyckades vi erhålla lokal för småskolan och bostad för lärarinnan i en närliggande bondgård, och folkskolan fick inrymmas i det gamla skolhuset, som visserligen ar otillräckligt men dock får tjänstgöra tills vidare. Med det intresse, som Ljusdal ägnar sitt skolväsen, kommer det nog ej att dröja sa länge, förrän denna brist ar avhjälpt.
Den reaktion emot skolväsendets utveckling, som lär förekomma på vissa hall, har ej, sa vitt jag kunnat finna, här givit sig tillkänna på något mera oroväckande sätt. Visserligen lär något tidningsorgan då och då försöka att återge ett och annat av de ovederhäftiga uttalanden om folkskolan, som varit synliga på andra orter, men något inflytande på utvecklingen av skolväsendet härstädes har ej kunnat förmärkas därav. Då ett glåpord om »folkskolans ginungagap» formulerades med anledning av ett lån till ett skolhusbygge, råkade detta rätt obehagligt träffa tidningens egna politiska meningsfränder, som med uppoffring, av tid och arbetskraft ihärdigt verkat för saken och sökt åstadkomma ett sa billigt och praktiskt skol-
hus, som det efter det trängande behovet varit möjligt. Sa långsamt och försiktigt som skolväsendet utvecklas inom detta inspektionsområde, sa noggrant och med iakttagande av den yttersta sparsamhet, varmed alla beräkningar utföras, finnes ingen anledning att här bromsa farten.
Men skall hälsingkulturen utvecklas till en högre ståndpunkt, an den förr intagit, då ar nödigt, att alla de krafter, som vilja arbeta för upplysning och framåtskridande, samverka och understödja varandra. Det första villkoret för kulturens höjande ar obestridligt en god skolundervisning, och behovet av en sådan inses numera rätt allmänt. När jag för någon tid sedan reste igenom en skogsby i västra Hälsingland, samlades föräldrarna omkring mig på landsvägen och bådo mig enträget att förhjälpa dem till att få skolan bättre ordnad, att få längre lästid för deras barn, ty, sade de, »när våra barn komma ut i världen, stå de ovillkorligen bakom andra med bättre underbyggnad». Det ar rörande att bevittna sådana yttringar av bildningsintresse hos enkla skogsbor ute i ödemarken. - Vid besök i en folkskola meddelades, att skolrådsledamoten ej sällan hälsade på och åhörde undervisningen samt uttryckte sin glädje och tacksamhet för vad barnen nu för tiden fingo inhämta. Må vara, att dylika exempel äro mera sällsynta; då de förekomma äro de dock värda ett omnämnande till uppmuntran och efterföljd. Har man personligen iakttagit dem, sa intages man ovillkorligen av en annan känsla för folkskolan an den, som tar sig uttryck i ovannämnda glåpord.
Lustigt nog har en ortstidning känt sig träffad av inspektörens »gliringar», såsom tidningen kallar hans yttranden om »folkskolans ginungagap», och tidningen säger nu, att den kan »till fullo underskriva dem». Onekligen hedersamt av nämnda tidning.
Kampen mot drunknings-
olyckorna måste bli en
folkrörelse.
Ur en artikel med ovanstående rubrik av kapten Hugo Möller återgiva vi följande.
»Nya drunkningsolyckor» har under denna sommar blivit en stående rubrik i dagspressens spalter. För några dagar sedan varierades temat med fetstilsrubriker, som mer an vanligt blottade tragiken i denna olyckskrönika. »Drunk-ningsfrekvensen ökas, ytterligare åtta människoliv spillda» hette det i en tidning. Ett par nummer senare löd jobsposten: »Fjorton nya drunkningsoffer. Det sista dygnets drunkningsrapporter slå rekord».
Man frågar sig ovillkorligen, om inga medel finnas att hämma denna oerhörda åderlåtning av vårt folkmaterial.
Hr M. yttrar därefter om drunknings-statisiik och simkunnighet, bi. a.:
Vi skola alltid nödgas rakna med en be-lydande marginal av drunkningsolyckor; betingade av faktorer, som icke samhöra med graden av simfärdighet. Men - och här möter det primära i arbetet för dessa olyckors bekämpande - vad vi såsom ansvariga medborgare i ett sjörikt land som Sverige ha rättighet och skyldighet att oavvisligen fordra, det ar detta:
Ingen svensk, man eller kvinna, skall till följd av bristande simkunnighet behöva bringa sitt offer till nämnda statistik.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
