Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nr 33
SVENSK LÄRABETIDMING.
649
Reflexioner över skolreformen
av H. H-n.
Den stora och omfattande skolreforms-frågan har under detta ars första hälft skjutits åt sidan sa när som på högerns galla krigsrop i dess program (se Sv. Dagbladet den 10 juni), där det bland mycket annat heter: »skulle kommissionens förslag genomföras, komme detta enligt den sällsport eniga kritiken från sakkunnigt håll att lända till skada i lika hög grad för folkskolan som för den högre skolan». »Genom skolkommissionens förslag skulle de enskilda läroverken strypas och hela skolväsendet byråkratiskt insnöras under ett statsmonopol. Avgörandet av barnens studieriktning och val av levnadsbana skulle på ett obehörigt sätt tagas från föräldrarna och läggas i lärarnas händer under en oerhörd skärpning av examensväsendet hela skolan igenom.»
Vid sidan av detta för högerns valrörelse avsedda uttalande aktualiserades skolreformsfrågan i och med det sjuttonde allmänna folkskollärarmötet, som hölls i Stockholm den 2-4 juli. Det lag i sakens natur, att detta möte åtminstone i allmänna drag skulle hävda folkskolans ståndpunkt gentemot den månghövdade kritik, som sk:s* utlåtande föranlett. Sa skedde också, utan att man skyggade tillbaka för nämnande av den svartaste punkten, skoltidens förlängning, eller de svåra organisationsfrågorna inom den högre skolan. Argumentering och diskussion kunna helt säkert vitsordas som lugna och sakliga utan patetiska överord och fria från intransigent partiskhet; blott kunde kanske anmärkas, att man kunnat vänta, att de stora och mest omstridda frågorna blivit allsidigare belysta. Sa hade enhetsskolfrågan, utan all tvekan den största och mest ingripande i skolkommissionens utlåtande, förlagts ej till ett för hela mötet gemensamt sammanträde, utan skjutits undan till ett avdelningsmöte onsdags e. m., en åtgärd, som också anmärktes av mötesdeltagare*
Redan i riksdagsman V. Rydéns stort lagda inledande föredrag »I brytnings-och nydaningstider» betecknades enhetsskolreformen som nutidens största arbetsuppgift på det pegagogiska fältet, och avdelningsmötet samma dags e. m. antog resolutionen, »att mötet anslöt sig till kommissionens uppfattning, dels att skolan bör organiseras i enlighet med enhets skolsystemets grundsatser, dels att den grundläggande folkskolan skall vara sexårig; däremot uttalade sig avdelningsmötet bestämt mot en tidigare differentiering, enär därigenom det nuvarande parallellskolsystemet med dess svåra olägenheter skulle komma att bibehållas».
Dock avböjdes resolutionens mellersta del, där den ursprungliga resolutionen
.* Sk. = Skolkommissionen.
påyrkade »anslutning i huvudsak till skolkommissionens förslag angående ny läroverksorganisation» och ersattes på riksdagsman Rydéns förslag under inle-darinnans, fröken F. Härners instämmande, med nedanstående: »utan att inga på detaljerna i sk:s förslag eller uttala sig angående den högre skolans organisation uttalar mötet sin anslutning till de ledande grundtankarna i sk:s förslag till skolorganisation». .
Nu ligger det för öppen dag, att på ett hopträngt schema, på en arbetsplan, där det ar ont om utrymme, och nya ämnen, som anses tillhöra skolans krets, pocka på tillträde, där hopa sig svårigheterna att upptaga allt det nya och på sådan plats, att det ena ämnet ej går i vägen för, ej trampar ner det andra. Enkannerligen gäller detta de främmande (levande och döda) språken, i ett litet folks skolor nödgat att vidmakthålla kunskap om sina större och mäktigare grannars språk (levande) eller för att behålla kulturkontakten med forntiden, kunskaper ytterligare i ett till två (döda). Att tillfredsställa allas anspråk ar här som annorstädes bortom det möjliga. Å andra sidan tör det medgivas, att den slutliga organisationsfrågan ej ar löst, förrän man kommit till en något sa när samstämmig uppfattning beträffande hela enhetsskolan, således ej blott grundskolan (bottenskolan) eller dess närmaste överbyggnad realskolan, utan också slutkrönet gymnasiet med dess utbyggda former.
Nedanstående avser att söka belysa, således långtifrån slutgiltigt lösa, några av de spörsmål, som framställa sig inför ovan antydda sakförhållanden. Alltigenom volontärt framträder det utan alla andra anspråk an intressets för saken.
I det mesta av den hittills förda debatten om enhetsskolan och dess förutsättningar synas läroverk och folkskola stå emot varandra. Man får intrycket av att, som Karl Staaff yttrade i sitt Karlskrona-tal 1913 om försvarsfrågan, »det ar två nationer, som äro ställda mot varandra». Statsrådsprotokollet av den 31 december 1918 gör gällande: »de från gymnasiet utexaminerade må gå kvalitativt bättre rustade för studier vid universitet och högskolor an för närvarande.» Skolöverstyrelsens minoritet (= läroverksavdelningen) i utlåtandet om sk:s betänkande håller före, att »de gångna årens erfarenhet ger vid handen, att den läroverksorganisation, som fr. o. m. ar 1910 varit allmänt genomförd, visat sig ägnad att på ett i det hela ganska tillfreds ställande sätt fylla sin uppgift.» Samma minoritet hävdar i fråga om bottenskoltanken denna ståndpunkt:
Flertalet av dem, som vunnit erfarenhet om folkskolan som bottenskola, förnekar i sina utlåtanden hennes kompetens för denna nya uppgift, och de, som handha folkskollärarnas utbildning, avstyrka jm få undantag när förslaget i sin helhet. Även det stora
flertalet kommunala mellanskolor själva vägra sin anslutning till det föreliggande förslaget.
Andra sidan:
Folkskolan, som givetvis har sina brister men ar stadd i en övergångstid av snabb utveckling, kan val tjäna som grundskola, om anspråken begränsas till vad som ar rimligt och nödvändigt, replikeras i det utlåtande, som avgivits av överstyrelsens majoritet (folkskol- och yrkesskol-avdelningarna).
I fråga om den nu gällande organisationens brister ar sk. mycket varsam och begränsar sig till allmänna uttalanden. Den får på grund av denna sin försiktighet också varmt erkännande från annars nog sa kritiskt håll, Nord. Tidskr. 1922 s. 344 (Nordfelt). Strängare villkor for flyttning (Bet. 1,1 s. 320-21) tror sig dock sk. böra påyrka; skada blott, att den här råkar i meningsskillnad med läroverksavdelningen (minoriteten), då denna säger: »bortsett från det examensväsende och gallringssystem, söm skulle breda sin skugga Över hela den nya skolan . . . förlängningen av skoltiden». Mot denna senare protesterar minoriteten, som helt naturligt ar, men också mot gallringssystemet. Hur man skall komma ifrån de ineffektiva arbetsresultaten (att dylika i många fall förekommit synes vara nogsamt vittnat, även om läroverksavdelningen for sin del finner dem på det hela taget tillfredsställande), utan att avskilja, »gallra», svagare och mindre val förberedda lärjungar från dem, som bättre hålla måttet, därom nämnes intet.
Redan sk. (Bet. 1,1 s. 390 ff.) vill hävda studentexamens skriftliga prövning i svenska som uteslutande ett prov i skriftlig behandling av svenska språket, ej som något fackprov i särskilt ämne, och avböjer dessutom uttryckligen »den för åstadkommande av större effektivitet i kontrollen av lärjungarnas inhämtade kunskaper ifrågasatta muntliga examens ersättande med skriftliga uppsatser i de skilda fackämnena». Såsom orden falla a. st», kunde det antas, att förslag varit å bane att åvägabringa dylika uppsatser
1 samtliga fack- eller, enklare, sakäin-nen. Otvivelaktigt vore det ett framsteg att, för att låna den finska termen, införa dylika realprov åtminstone i några sakämnen.* Att döma av vissa uttalanden från läroyerkshåll (t. ex. senast i Sv. Dagbladet för den 17 mars 1924) synes man rent av frukta dylika, som det på Stockholmsspråket kallas »lappskrivningar» såsom allt för närgångna prövomedel, ägnade att avslöja for myc-
* Skriftliga förhör vid sidan av, ej uteslutande de muntliga och begränsade till högst
2 till 3 varje termin, med början från nuvarande kl. 3 eller 4, avhandlas i lektor Ce-landers skrift, urspr, ett föredrag i Pedagogiska ^sällskapet i Stockholm och tryckt där (Bonnier) under titeln »Studentexamen, kritik och reformförslag», 1917; i finska förordningen om studentexamen ref. i Moderna Språk, dec. 1921; i Norsk Lärarpraxis i saken citerad från Celander i Verdandi - uppsatsen »På tal om läroverksreform», häftet utkom i maj 1922, daterat som nr 6,1921, och i sistnämnda uppsats.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
