Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nr 33
SVENSK LÄRARETIDNING.
653
skolkommissionens förslag, finnas tusentals bottenskolvänner, icke behöva föranleda några extra farhågor. Deras tid ar försutten. I hur pass god tro skribenten verkligen varit då han tillåter sig allt detta, framgår av en dråplig passus, däri han förvånar sig över, att man satt en sa ofarlig kommission att realisera sa reaktionära tendenser. Bevisar icke detta, att de reaktionära tendenserna äro i taktiskt demagogiskt syfte uppkonstruerade? Det bedrövligaste med detta anlopp ar emellertid de politiska repressalier, med vilka skribenten i sin gallsprängda maktlöshet hotar. De experimentella skolförsöken betecknas som »tragikomiska» och riksdagen skall nog veta att sätta pe for dem. Sålunda, när man i syfte att vinna praktisk erfarenhet om den ena eller andra skolformens möjlighet eller överlägsenhet föreslår praktiska försök, då ropar framtidens härold sitt veto. En praktfull illustration till vad som verkligen menas med ett reaktionärt och dogmatiskt sinnelag.
Kronan skulle icke sättas på detta verk, om icke de^s upphovsman slutat med att hota läroverken och deras lärare och vädjat till andra kammarens mest primitiva demagogiska in&tinkter. Få vi vänta på skolreformen, sa skola nog läroverken få sitta emellan under väntetiden. D. v. s. inga nya klasser, inga nya ordinarie befattningar, in^en lönereglering Och detta vill i sin tur saga, att massor av mindre bemedlade barn skola få stå i ko och vänta på att släppas in i lär »verken, bara därför att herrar Rydén och Björck inte ögo? blickli^en få patent på sitt speciella skolpatent. B *rde <cke den sortens nobla, sant demokratiska och sakliga skolpolitik Oppna ögonen på många, att f ar gäller det icke längre pedagogik, skolväsen-d^-ts demokratisering oc’h ungdomens väl och ve, utan maktpolitik. En vacker början ar gjord till skolfrågans politiska försumpning. Men den, som grjort denna början, ar int^ hr Clason, utan den som tidningen Social-Demokraten underbart nog ännu använder som expert och dålig rådgivare.
Stockholmstidningen uttalar i en ledande artikel under rubriken »Politik i skolfrågan» först sin tillfredsställelse med de sakkunnigas tillkallande och vänder sig därefter i det återstående av den rätt långa artikeln mot Socialdemokraten.
Socialdemokraten blir emellertid icke svaret skyldig. Den skriver senare:
Det Clasonska skolprogrammet har hälsats med en hänförd applåd ej blott i den egentliga högerpressen utan också av de h ögeral lierade liberala pressorganen Dagens Nyheter och Stockholms-Tidningen. Annat var knappast att vänta, då det ju ar dessa tidningars skolprogram, som fått hr Clasons höga sanktion. Att vart klarläggande av den verkliga innebörden i den Tryggerska regeringens utmanande initiativ hårt träffat särskilt Dagens Nyheter röjer den fullständigt desekvilibrerade tonen i tidningens inlägg.
Det bör emellertid slås fast, att ej ens det .faktum, att hela andan i Clasonska förkunnelsen sätter den 6 åriga bottenskolan, Fridtjuv Bergs, det liberala partiets och även en äldre tids Dagens Nyheters bottenskola, ur spelet, har kunnat föranleda en enda kritisk reservation. Om detta står i full samklang med tidningens föregående skolpolitik, borde man dock haft rätt att vänta, att frånvaron av varje antydan i diktamen om gymnasiereformens behövlighet skulle ha uppväckt betänkligheter hos Dagens Nyheters skol-politiska auktoritet. Att under dylika omständigheter kräva någon särskild omtanke om mellanskolan från detta hall ar naturligtvis icke lönt. For var och en, som något närmare inträngt i de organisationsproblem det här gäller, står det emellertid klart, att en anordning som innebär »att den kommunala mellanskolan utvidgades nedåt med
en årsklass under den nuvarande», avsedd att upptaga elever från folkskolans fjärde klass, måste vara liktydigt med ett ödeläggande av den livskraftiga partiella enhetsskolorganisation, som utgör ett huvudresultat av Fridtjuv Bergs och de demokratiska partiernas långa strävanden.
F. ö. sakna vi anledning att närmare sysselsätta oss med Dagens Nyheters apologi för hr Clason. Den talar för sig själv framför allt mot bakgrunden av Östgöta- och västp-ötaliberalernas modiga uppslutning vid högerns och bondeförbundets sida. Något nytt bjuder inlägget icke i sak. Allt ar gammal skåpmat. Det enda överraskande ar egentligen, att den eljes i detta sammanhang ständigt återkommande falska statistiken denna gång av obekant anledning icke får ådagalägga den nuvarande svenska skolorganisationens förträfflighet.
Jför da y en.
Skolreformen.
Den nya utredningen.
I föregående nr återgåvo vi, med undantag för ingressen, in extenso ecklesiastikministerns anförande till statsrådsprotokollet rörande den nya utredning av frågan om enhetsskolan, som nu igångsatts. Vi fäste därvid uppmärksamheten endast på den omständighet, som vid ett första genomläsande av sagda anförande föll oss skarpast i ögonen, nämligen den långa tid, den nya utredningen skulle kräva på grund av de utav eckle-sia*tikministern givna direktiven, och den förhalning med frågans framläggande i -for riksdagen, som därigenom skulle föranledas.
Vi skola i dag ytterligare ägna någon uppmärksamhet åt de av ecklesiastikministern givna direktiven.
Till en början må dock såsom särdeles fägnesamt konstateras, att man nu på högerhåll, åtminstone i teorien, icke längre motsätter sig att öppna mojligheter för sådana begåvade lärjungar i folkskolan, vilka hittills av det nuvarande skolsystemet varit praktiskt taget utestängda från de högre skolorna, att övergå till dessa.
Ecklesiastikministern finner det sålunda nödvändigt att undersöka alla de utvägar, som kunna stå till buds att utan förlängning av studietiden »främja övergången från folkskolan till den högre skolan». Vidare anser han, att »frågan om underlättande av övergång från den kommunala mellanskolan till det nuvarande gymnasiet torde förtjäna särskilt beaktande». Även detta senare bör antecknas som en vinst.
I detta sammanhang må äventill-läggas, att vi för vår del hålla ecklesiastikministern räkning för den moderation, han ådagalagt i fråga om personvalet, då det gällt tillkallande av sakkunniga.
Men ser man nu något närmare på de givna direktiven, synes det oss falla skarpt i ögonen, att man likväl för allt i världen inte skall i övrigt rubba själva skolsystemet, sådant det nu förefinnes. Såsom nyss nämnts, skola visserligen några kanaler öppnas, vilka för folkskolans barn leda in i detta system, men systemet självt med den 6 åriga realskolan och det nuvarande gymnasiet skall stå kvar. Vi skola giva skäl för denna vår uppfattning.
Först må då bemärkas, att ecklesiastikministern accepterat den förvanskning av begreppet »folkskolan som bottenskola», vilken under de senaste årens diskussion i ämnet först fram av reformens motståndare, och vilken varit särskilt ägnad att för den stora allmänheten blanda bort korten. I överensstämmelse med denna förvanskning utgår han från att folkskolan redan ar bottenskola. Vad det nu gäller ar därför enligt hans egna ord endast att befordra en utsträckt användning av folkskolan som bottenskola eller, som ovan nämnts, främja övrrgången från folkskolan till den högre skolan.
I detta syfte anvisar han vissa utvägar, som böra prövas genom anställande av försök. Det mest anmärkningsvärda härvid ar emellertid, att det, som utgör grundprincipen i skolkommissionens förslag, näm ligen den 6-åriga folkskolan som bottenskola, synes icke ingå i dessa utvägar som böra prövas. Det heter: I detta syfte äro nämligen även andra möjligheter tänkbara an anslutningen av den högre undervisningen till folkskolans 6:e klass. En ar....En annan ar... En tredje ar... Det ar önskvärt att dessa utvägar göras till föremål för praktiska rön Vilka »dessa»? Jo, enligt vanligt språkbruk dessa andra, d. v. s. de tre sist nämnda, vilka genom formuleringen skarpt avgränsats från den närmast förut nämnda möjligheten. Något försök med den H-åriga folkskolan som bottenskola ingår således icke i de tydligt givna direktiven. Hade det varit meningen att göra försök även därmed, skulle formuleringen givetvis varit sådan, att denna mening hade fått ett klart uttryck.
De utvägar, som i första rummet anvisas och som böra bli föremål för praktiska försök, äro tre.
Den första avser, att övergång anordnas från folkskolans fjärde klass till en klass i realskolan, motsvarande dess nuvarande andra. Man lägge märke till att här kan icke åsyftas en 4-ärig grundskola med därpå bygd 5-årig realskola. Det ar icke en sådan organisation, som angivits. Det enda, man kan läsa ut av formuleringen, ar, att den nämnda övergången skall anordnas, och att härför erforderliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
