Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
158
SVENSK LÄRARETIDNING.
Nr 9
ningar kunna framställas emot premisserna. För det första ar det inte riktigt, att en folkskollärare och en läroverksadjunkt ha i det närmaste lika stora intäkter. For en framstående nationalekonom borde det inte vara svårt att beräkna skillnaden emellan lönförmånerna. Men om detta sker med det friska trädet, vad skall då inte ske med det torra f Folk i allmänhet torde ha den uppfattningen, att landets mest överbetalade tjänst mannakår f. n. ar just folkskollärarna. Vad annat kan också bli följden, när det finns sa sköna tillskyndare överallt, i pressen i synnerhet. Annars kunde man ju med författaren våga ha ratt att anse, att »deras ekonomiska intressen sammanfalla» och att »liksintheten bör ha förenat dem från barnsben». Varje folkskollärare vet, att det inte ar sa i verkligheten. Tvärtom var det väl just läroverkens lärare, som sent eller aldrig till fullo anammade, att lönberäkningarna for de skilda kårerna i upplysningens och uppfostrans tjänst, voro de första att söka rycka undan grunden for ett samgående i den lönstrid, som väl länge kan sagas ha pågått, om an formerna for kampen varit de mildast tänkbara: alltid återkommande vänliga föreställningar om behovet och an vänligare förespeglingar om frågans lösning på lämplig men alltmera sig fjärmande tidpunkt. »Till följd av vissa förhållanden» sagas inkomsterna vara i det närmaste likstora. Vilka äro månne dessa förhållanden ? De insinuanta orden kunde tarva en förklaring, som endast torde kunna lämnas av den populäre föreläsaren.
Det ’börjar visst icke brista i det gemensamma sociala artmedvetandet, kårerna emellan nämligen, ty ett sådant har icke funnits, och fråga ar väl, om det någonsin kommer till stånd. Den kände redaktören f or »Tidskrift för Sveriges läroverk» såväl som den nybakade extraläraren torde kårofficiellt se ett särdeles djupt svalg befäst emellan lärare i överskolan och nederskolan. De senare hållas knappast i okunnighet om detta svalg. Givetvis finnas alltid en del personliga undantag från denna regel som från alla andra.
Det kunde ju tänkas, att förhållandet skulle bli ett annat, därest den stora skolreformen icke blir saboterad utan i stället genomföres i sina grunddrag. Ett visst samarbete emellan skolorna kan ju då ej undkommas, och bryggor över svalget komma kanske att sias.
Men uti denna sak - det sociala artmedvetandet - måste man ge den ärade artikelförfattaren rätt. Det har väl i alla tider i det unga Amerika icke funnits mer an en skola gemensam for hela folket. Skillnaden i utbildning och lon for lärare i public schools ar betydligt mindre framträdande där an den ar här. Och ändå ar det sociala artmedvetandet trots allt tal om motsatsen i det »sant demokratiska» fullt utbildat. Ett par löjligheter från ett besök där kunna förtjäna att berättas som avslut-
ning. På tillfrågan (första gången!) om var jag »graduerats» svarade jag
- givetvis i tanke på doktorsgraden
- att ingen graduering förefanns. Och då man i high schools gjort sig under, kunnig om att undervisningsplikten fullgjordes i primary school, var allt ev. förefintligt intresse som fullständigt bortblåst. .
Kårandan torde nog komma att i alla tider göra sig gällande. Men ju mindre bred den gör sig, desto bättre nå vi dock det för alla lärarkrafter i högre som lägre skola gemensamma målet: den basta fostran åt det växande släktet. A. W est änder.
"En beaktansvärd motion".
Sa kallar Köpings-Posten (h.) den av hrr Arne Forssell m. fi. vid årets riksdag väckta motionen ang. folkskolväsendet och anser, att den bor vara ägnad att tilldraga sig allmänt intresse »icke minst genom dess uppslag till lösning av ett många ar dryftat problem». Detta problem ar naturligtvis att få ned avgifterna för folkskolväsendet, och detta »reformkrav» bör ej få vila, heter det. Sa far man naturligtvis också hora, att orsakerna till att utgifterna for skolväsendet »sa snabbt och enormt kunnat stegras beror i främsta rummet på den Rydénska skolkungörelsens stadgande i dess 18 paragraf, att villkoret för statsbidrag till lärarlönerna ar, att skolan ar anordnad i enlighet med gällande föreskrifter». Och inom parentes tillägger tidningen: »Som bekant har lagligheten av denna bestämmelses utfärdande såsom kungl. kung. utan riksdagens prövning och medverkan starkt ifrågasatts».
Sedan motionen refererats, påvisas de fördelar, som ett bifall till densamma skulle medföra; statskassan skulle skyddas mot stegringen av automatiska utgifter, »rörande vilkas verkliga nödvändighet endast en mycket ensidig prövning utförts», och kommunernas finansiella förhållanden i behövlig grad och på annat satt an hittills beaktas. Men K. P. tycks ej ha satt sig in i hur det går med kommunernas finanser, om motionen till äventyrs skulle gå igenom och »möjligheter uppstode till indragningar i redan givna statsbidrag». Nu ar det ju sa, att om till följd av en kommuns uraktlåtenhet att följa givna bestämmelser statsbidrag ej utgår, man brukar anse detta som en stor orättvisa mot kommunen och göra allt, for att det skall, om ock senare, utanordnas. Det borde väl vara ändå värre att mista det man fått an att ej få det man väntat!
Den citerade tidningen tycks dock ej vara sa bergsäker på att motionärens synpunkter skola vinna gehör utan antyder t. o. m., att utsikterna äro ovissa. For kommunernas del, som motionären säger sig vilja hjälpa, får man väl hoppas, att K.-P: ns sorgsna aningar bli sanning.
A. -n,
UF dagspressen.
Besvärsskrivelsen torkade in.
I Norrbottens Tidning for den 17 febr, förekommer följande lustiga historia, som ar för god för att icke befordras vidare:
Vi se i N.-K. en artikel under rubriken »Fortsättningsskolan ar impopulär», förmälande att en del barn av tredska icke vilja inställa sig till fortsatt plugg i skolorna.
När vi läste detta, erinrade vi oss en liten historia från Umeå, i vilken den for någon tid sedan avlidne redaktören Ernst G-afvelin i Västerbottens-Kuriren var medspelande.
Kyrkostämman i en västerbottnisk kustförsamling hade beslutat inrätta fortsättningsskola i T. by, men en del av byborna tyckte inte om denna present utan bestämde sig for att överklaga beslutet. Men hur skulle man få ihop en klagoskrift? En av de missnöjda föreslog, att man skulle vanda sig till V.-K., ty det har varit brukligt, att man vant sig till nämnda redaktion, när det gällt råd och upplysningar och även hjälp i trängande fall. Det uppdrogs alltså åt en av de närvarande att tala med redaktörn, sa skulle det nog bli bra.
Mannen stegade upp till V.-K:s redaktion och träffade Gafvelin, som var vän av folkbildning och i många ar tillhört folkskolstyrelsen i Umeå stad. När ombudet redogjort for stämmans’ beslut cch berättat, huru illa berörda en del av byborna voro över detta och att de genom en överklagning ville göra ett försök att få beslutet upphävt, hemställde han till Gafvelin att hjälpa dem med uppsättande av en lämplig besvärsskrift.
- Nej, det gör jag inte, svarade Gafvelin.
Detta kärva och avvisande svar förbluffade mannen, som undrade, hur Gafvelin kunde ställa sig sa ovillig.
- Jo, det skall jag säga er, att om ni haft fortsättningsskola i T. i er ungdom, sa hade ni inte nu behövt be någon annan om hjälp att sätta ihop en sådan skrift.
- Herrenstaligen, svarade mannen, får dom lära sig att skriva i fortsättningsskolan ?
- Jo, det får dom visst det. Och dom får lära sig mycket annat, som de ha nytta av, när de komma ut i livet, sa att de slippa anlita andra i de minsta småsaker och behöva ej bli lurade i räkning.
Nå, var det på det viset, sa måste man nog ta sig en ny funderare på saken. Och det gjorde man också med resultat, att det inte blev någon klagoskrift över beslutet om fortsättningsskolan.
Papporna, mammorna och barnen behöva nog litet upplysning om vad meningen ar med fortsättningsskolan. Få de detta, sa blir den strax mera populär.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
