Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nr 29
SVENSK LÄRARETIDNING.
535
Torsten Petres jordfästning.
I Klara kyrka vigdes tisdagen den 10 juni till den sista vilan stoftet efter bruksägaren Torsten Petre.
Koret, där kistan förut . bisätta, var klätt med palmer och liljor. Medan de sörjande samlades, utförde organisten M. Johansson på orgeln en av den avlidne komponerad sorgmarsch. Såsom violon-cellsolo utfördes härefter av hr Folk;e Andersson Vems ar graven, komponerad av den avlidne samt Andante av Pergolese. Kandidat ’Sam Wsernulf sjöng solo Mina levnadstimmar stupa, varefter följde psalmen 168 : 5. Jordfästningen förrättades av kyrkoherde Bolander, och sedan han lyst frid över stoftet, sjöngs psalmen 433:4. En lä-rarkär sjöng under ledning av kantor Per Lundgren Integer vitae. Vid baren talade undervisningsrådet Hj. Berg och folkskolinspektör Carl Lidman. Kandidat Waernulf sjöng Du var mig mer an nära av Petre och Evig vila av Schubert. Under tonerna av Beethovens sorg-Biarsch utbärs kistan av sex folkskollärare air kyrkan och placerades på vagnen, varefter den fördes till Krematoriet på Norra begravningsplatsen. Medan på orgeln spelades1 Chopins C-miollspreludium, intågade begravningsgästerna i det med växter och levande ljus dekorerade kapellet, varefter lär arkören sjöng Över skogen, över sjön samt till sist Stilla skuggor, varunder kistan sänktes. En rik blomster gard bestående av ett 75-tal kransar hade sänts till baren, varjämte den bortgångnes minne hedrats genom gåvor till Blomsterfonden. Bland kransarna märktes sådana från Sveriges allmänna folkskollärarförening och Sveriges småskollä-rarinneförening, lärare vid Stockholms folkskolor och deltagare i de fortbildningskurser for lärare, som för närvarande pågå i huvudstaden.
Undervisningsrådet Hj. Bergs tal var av följande lydeke:
Innan Torsten Petres stoft bäres bort ur denna helge dom, må ett ord sägas från den krets av personliga vänner, som här samlats kring hans bar; ett ord till tack och farväl.
Torsten Petre hade lätt att vinna männer. Många har han förvärvat genom sin uppoffrande hjälpsamhet. Det var honom en glädje att lämna stöd och bistånd, där sådant verkligen behövdes. Och den hjälp, som gavs, den lämnades på ett finkänsligt satt med varm hand och av gott hjärta. Han var en glad givare, över vilken iör visso mången välsignelse nedkallats.
Men även i övrigt var Torsten Petre en vänsäll man. Var och en, som närmare lärde kanna honom, fängslades och drogs till honom av hans ljusa, livsglada vasen, hans fria, soliga konstnärskynne, hans idealistiska livssyn, hans utpräglade känsla av pietet och ansvar inför det fäderneärvda, av hela hans oppna, ridderliga, varmhjärtade personlighet.
Sin egen glad j e över vad livet hade att bjuda av gott och skönt ville han sa gärna meddela åt andra. Med sina vänner deltog han hjärtligt i såväl medgång som motgång. Bland dem ville han sprida glädje och skingra sorg. »Känner du dig nedslagen och betryckt», sade han en gång, »sa Kom hem till mig, och jag skall spela for dig, sa att bekymren och sorgerna fly.»
Hans känsla av pietet och ansvar gjorde sig alldeles särskilt gällande gent emot de hänsovna fäderna, deras verk ooh det andliga arv han kände sig1 ha mottagit från dem. Och från den egna släkten överförde han dessa känslor att galla hela vart folk! och land. Allt, som kunde bidraga till deras välfärd o<ch förkovran, hade i honom en offervillig främjare. I en vidgad och fördjupad folkuppfostran såg han en av de viktigaste förutsättningarna for uppnåendet av en sann och varaktig folklycka, Med hänförelse talade han ofta härom, värmande och lyftande.
Och nu har han gatt hädan och tillhör ej längre de levandes tal. Han har befriats från jordelivets oro och lidanden och gatt in i den stora friden, som ar dödens gåva till oss. Med vemod och sakinad tanka vi, hans efterlämnade vänner, på att den stämma, till vilken vi sa gärna lyssnade, för alltid förstum-niats, att vi aldrig mer skola kanna hans trofasta handslag.
Ur rörda hjärtan bringa vi Dig, käre bortgångne van, en sista hälsning, ett innerligt tack for allt det skona och goda vi av Dig i sa rikt matt f att mottaga. Djupt i vårt sinne bevara vi som en kar och dyrbar skatt minnet av din förtroendefulla vänsKap, din ädla gärning, din ridderliga personlighet.
Folkskolinspektör Carl Lidman yttrade följande :
Bland dem, som i detta tempel samlats vid Torsten Petres bar, befinna sig många representanter for var folkskolas lärarkår. Vi folkskolans man och
kvinnor ha samlats i känslor av djupaste vördnad och tacksamhet inför den man, vilktens av sann idealitet burna, rika livsgärning nyss blivit fullbordad.
Den svenska folkskolan ägde i honom en av sina mest ’hängivna och uppoffrande vänner.
Sin kärlek till folkskolan och känslan av samhörighet med dess arbetare synes han ha mottagit som ett ädelt arv. Hans fader, Hjalmar Petre, var en kraftig, vidsynt främjare av folkupplysning och folkuppfostran, en man, vilkens namn med heder nämnes vid sidan av namnen på kända folkskblmän: Thorsten Rudenschöld, Olof Eneroth, Per Adam Siljeström och andra, vilka utövat ett bestämmande inflytande på inriktningen och utvecklingen av folkbildningsarbetet inom vart land.
Samma grunduppfattning besjälade även sonen, den nu bortgångne Torsten Petre.
For honom innefattade folkupplysningen - jämte musiken och skaldekonsten - ett verkligt livsintresse. Den bärande kraften :. hans verksamhet var hans varma fosterlandskärlek, hans rättfärdighetskjänila samt hans djupa insikt och fasta övertygelse om folkbildningens utomordentliga betydelse för folkets välfärd och lycka,
Ett lika starkt som storslaget uttryck for denna höga värdesättning av folkskolan och dess betydelsefulla arbete har givits genom den av Torsten Petre och hans maka upprättade donationen, Hjalmar Petre-stiftelsen, vilken han själv betecknade såsom en vördnadens och tacksamhetens gard till hans älskade faders minne.
Donationen har lämnats till Sveriges allmänna folkskollärarförening att for Sveriges folkskollärarkårs räkning förvaltas av föreningens centralstyrelse.
Denna i sitt slag enastående gåva ar l^nad att i flera hänseenden och i högst betydande grad bringa hjälp och stod åt folkskolans lärare i deras arbete och därigenom också verksamt främja såväl lärarkårens som folkskolans och folkbildningens höjande.
I samband med donationens upprättande har Torsten Petre riktat några varmhjärtade ord »Till Sveriges folk-skollärarkår», över vilka ord han satt som motto: »Den värnar Svea land, som fostrar Svea folk».
Han uttalar bland annat:
»Intet kall ar mer ansvarsfullt an uppfostrarens, intet mer krävande men intet heller mer vart varje medborga-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
