Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
624
SVENSK LÄRARETIDNING.
Nr 34
tresse for hur denna skola sköter sina uppgifter och hur man skall värdesätta givna vitsord, att ökas. Vi lärare i folkskolan måste uppställa for oss den parollen att satta sådana betyg, att folk forstår, att det finns en allvarlig strävan att skapa rättvisa vid betygssättningen. För det andra måste vi söka få betygen någorlunda i nivå med dem, som tilldelas vid andra läroanstalter. Mycket har hittills brustit, åtminstone i det senare avseendet. Och rätt förklarligt! Det har inte funnits några direktiv for ett enhetligt förfaringssätt, icke ens en vägledande statistik, och sa har lärarnas individualitet fått spela allt for stor roll. Regel har nog varit, att betygsskalan varit för hög.
Hur bor man då göra for att skapa bättre f örttållanden ? Förfuska undervis-riingsplanen genom att fastställa vissa minimifordringar for betyget godkänt? En olycklig tanke enligt mitt förmenande. Vi lärare måste tanka på att göra det bästa möjliga i olika skolformer och under olika förhållanden i övrigt. Vi måste fordra kunskaper, men vi skulle hindras i vårt arbete av allt for pedantisika bestämmelser. Skolan skulle få karaktär av plugganstalt, och det vill vi ju litet var helst undvika.
Skola vi gå in for att skriftliga prov utarbetas och fastställas? Detta skulle ju kunna tänkas. Och det ar möjligt, att ett sådant förfarande skulle lämna resultat. Under vissa villkor. Det skulle i sa fall bli en vidlyftig och formalistisk apparat, om den skulle bli verkningsfull. Dessa prov måste väl utarbetas av skolöverstyrelsen for varje ar och tillsändas skolstyrelserna. Proven måste verkställas samma dag for alla skolor o. s. v. Jag tänker mig, att det måste tillgå på liknande satt, Kanhända finnas andra möjligheter, t. ex. att proven utarbetas for mindre distrikt. Men vilken garanti skulle man väl ha for enhetligheten, om t. ex. proven uppgjordes for varje inspektörsdistrikt av folkskol-inspektören. Ännu sämre skulle det vara, om varje skolstyrelse skulle fastställa prov for sitt distrikt. Och tänk på alla dessa många olika skolformer! Inte khin-na samma prov vara lämpliga for alla.
För närvarande ar det nog inte lätt att genomföra ett sådant system som. vid studentexamen, att elevernas betyg ovillkorligen skulle bero på resultatet av ett enda prov. Det verkar inte alltid rättvist, när det gäller ’20-åringar. Hur skulle det verka, när det gäller 13-åringar?
Jag tror, att enklare och lika effektiva metoder finnas för att skapa förtroende för betygen i folkskolan.
Lärarna böra genom upprepade skriftliga och muntliga prov göra sig förvissade om elevernas kunskaper och sätta betyg efter basta förmåga. Därvid - och detta ar viktigt -bor en betygsnivå till-lämpas, som ar någorlunda lika for hela landets skolor. Det bor inte vara någon svårighet att komma dithän. Skolöverstyrelsen skulle ju kunna ge lärarna di-
rektiv i berörda avseende. Därjämte borde betygsstatistik upprättas for varje klass, åtminstone avgångsklassen, Denna kunde vara inskriven i en särskild tabell på betygen eller också i dagboken, sa att den vid anfordran kunde erhållas i avskrift. Även om betygsnivån skulle vara for hög eller for lag, skulle en sådan statistik vara av stort värde, och om den obligatoriskt genomfördes, skulle den helt enkelt tvinga lärarna till noggrannhet vid betygssättningen.
Detta om kunskapsbetygen. Kommer sa uppförandebetyget. Jag innefattar häri även flitbetyget. Det nuvarande systemet med en stor skala från A till D ar meningslöst och bör avskaffas. Man behöver inte spilla många ord på till-lämpningen av denna betygsskala. Alla veta vi sa innerligt väl, hur det går till. Med nuvarande praxis ar faktiskt »Gott uppförande» detsamma som underbetyg i uppförande. Detta ar löjligt. Det enda riktiga synes mig vara, att det finnes ett normalbetyg, t. ex. »Utan anmärkning», som tilldelas alla, som skott sig oklanderligt. När en avvikelse från detta betyg ar nödvändig, kunde man efter ordet »Uppförande» i stället for »Utan anmärkning» ange orsaken till avvikelsen. Om en sådan anordning skulle visa sig vara olämplig, vore det bättre att helt enkelt ha två betyg »Gott» och »Mindre gott». Att däremot helt oeh hållet borttaga betygen for uppförande och flit tror jag skulle få farliga konsekvenser. Det kan finnas fall, där förmaningar inte hjälpa, och där bör läraren ha någon möjlighet till att straffa.
Rasp.
En gymnastikfäst i Sönderborg.
Minnen och intryck.
Genom Nordens gymnastikförbunds förmedling hade en del for gymnastik intresserade personer beretts tillfälle att övervara den stora danska gymnastik-fä&ten i Sönderborg. Benämningen ar dock i någon man missvisande. Visserligen bodde vi i Sönderborg, men gymnastikuppvi&ningarina, försiggingo vid Dybböls skansar, närmare bestämt den av dem, som efter kung Christians besök 1920, då han där mottog sy d jutarnas undersåtliga hyllning, har blivit kallad »Kongeskansen».
Resan till Sönderborg från Köpenhamn gav redan vittnesbörd om att något särskilt var i görningen. Taget fylldes vid varje station alltmer av allmogeungdom, som var på vag till fästen. Sittplatser var det ont om, men det danska gemytet gjorde, att man ändock ej såg till vare sig fula miner eller hörde fula ord. Fort kan man knappast saga att resan gick, och hungern hade svårligen börjat göra sig påmind, då vi äntligen nådde Stora Bält, där en och
en halv timmes sjöresa gav en behaglig omväxling. Och i de papper man erhållit från Nordens gymnastikförbunds energiske sekreterare, kapten Berg von Linde, stod: »Här går man ombord på färjan över Stora Bält till Nyborg. Ut-ihärkt restaurant å färjan. Bäst att äta ordentligt här.» Rådet följdes och befanns vara gott. Men dyrt var det. Danskarna känna bra till saken, sa att de hade »smörrebröd» med sig och sparade en stor slant.
Efter flera ombyten av tag och båtar ha vi sa äntligen natt Sönderborg. Och elär stodo vi med väskan i handen och väntade på att någon välvillig varelse skulle hjälpa oss till ratta. Överstelöjtnant Nerman, ordf. i ’Sveriges gymnastikförbund och president i Nordens gymnastikförbund, skymtar och försvinner. De danska ungdomarna ha ställt upp och taga av till sina förläggningar. Det börjar nästan kännas litet ensamt. Men då kommer kapten Berg von Linde, och innan vi veta ordet av, sitta vi instuvade i en bil, några svenskar och svenskor, och »den svenske kap ta j nen» bjuder oss välkomna till denna Danmarks hittills största gymnastikfäst.
Över bron över Als’ sund går färden till kasernen, där herrarna inlogeras och middagen väntar. Överste, kock och ’samtidigt värd ar överstelöjtnant Hjort, som på sydjutska håller målron vid makt och som aldrig under de oroliga dagarna tappade humöret trots allt, som vilade på hans skuldror. Detsamma kan egentligen sagas om alla, som hade något att bestyra där nere. Från den högste till den lägste alltid samma goda humor!
De svenska damerna inkvarteras på Sönderborgs slott, där de i sällskap få ett hundratal finskor och en mängd > danske piger».
Lat oss sa vandra den minnesrika vägen till Dybböls skansar. Vägen bär stadigt uppför, och man gör klokt i att ta bil, - om man kan få tag i någon. Vi streta allt högre och högre upp. Framför oss står som en ledstjärna Dybböls »mölle», vars inskrift säger oss, att den två gånger nedskj’utits men återuppbyggts och nu minner det danska folket om hjältemodet och offervilligheten, som dess fader visade i 1864 ars krig.
Tvende Gange skudt i Grus, ätter re j st som M011ehus. Vogter for et Mindebo, sel v en Banta, dansk og tro. Spe j d, saa långt dit 0je naar, Grav ved Grav paa Marken staar. Danske Mend gav Livet hen, Troskap holder Skansen end. Taaredugget ^Erekrans islaar om Dybb01s Namn sin Glans. Slaegter d0, men Sproget binder, Fremtid gror af dyre Hinder.
Några steg längre fram möter oss ett annat minne: Genf oreningsplatsen, där den tyska flaggan sänktes och den danska gick i topp 1920.
De danska krigargravarna mota oss vid Dybböls skansar. Rörande att se ar de hundratals, for att ej saga tusentals
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
