Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nr 49
SVENSK LÄRARETIDNING.
935
dåre att man får en anordning, som verkligen medför större rättvisa.
Tranåskretsen anser, att lärar-tillsättningen bör överflyttas till statens myndigheter, men kretsen angiver icke vilka utan begär endast en utredning i detta avseende.
Dr Nordlund tror icke på ett sådant sätt för frågans lösning.
Hr Hydén finner det ytterst osannolikt, att en sådan reform kan genomföras, som överflyttar utnämningsrätten till en myndighet, på vilken folkmenigheten saknar inflytande. Det vore åtminstone synnerligen osvenskt. Skulle man föreslå riksdagen detta, finge man nog ett kompakt nej till svar. En reformering av lärartillsättningen bor enligt hr Rydéns mening inriktas på förslagen. En sakkunnig mellaninstans ar behövlig. Denna instans kan icke utgöras av domkapitlen, emedan de sakna lämplig sakkunskap. Icke heller av folk-skolinsDektören, ty då bleve hans ställning olidlig. En speciell pro-vinsialstyrelse för folkskolorna, där folkskolinspektören sutte som föredragande, vore däremot en genomförbar sak och en instans, som skulle skapa ett regulativ mot godtycket.
Generaldirektör Bergqvist ar icke blind för de olägenheter, som vidlåda den nu gällande ordningen. Frågan om lärartillsättningarna har varit uppe gång efter annan och tränger nog till ett avgörande. Men han finner det vara särskilt betydelsefullt, att ett starkt och levande intresse för folkskolans verksamhet finns hos föräldrarna, att skolan blir för dem en hjärtesak, och han föreställer sig, att ett sådant förhållande bäst vidmakthålles, därigenom att föräldrarna själva få deltaga i valet av sina barns lärare och fostrare, givetvis med hänsynstagande till att de sökande vederfaras rättvisa. Vad beträffar de föreslagna provinsialstyrelserna framhåller han endast, att deras verksamhet helt och hållet måste bli beroende av de personer, som få sate och stämma i dem.
Statsrådet Lindskog menade, att berättigade invändningar kunde riktas mot alla de positiva förslag, som hittills framförts, men vore övertygad, att de nuvarande svårigheterna skulle kunna undanröjas i högst väsentlig grad, om produktionen av lärare minskades och läraröverflödet nedbringades.
Folkskolinspektörerna fasta särskilt uppmärksamheten på de svårigheter, som inställa sig, då det gäller en positiv lösning av frågan. De flesta förmenar att man inte kan fråntaga församlingarna deras valrätt. En pekar på domkapitlen såsom lämpliga att upprätta
förslagen, eller ock att inspektören finge yttra sig fore förslagens upprättande. En annan föreslår, att förslaget underställes domkapitlets prövning, innan val förrättas. Någon tror, att det skulle bli bättre, om tillsättningen överflyttades från den kyrkliga till den kommunala myndigheten. En del av dem ställa sig tveksamma till hr Rydéns förslag.
Direktör Zander kan icke finna, att sättet for lärarnas tillsättande på landsbygden utgör någon mörk sida av folkskolväsendet. Snarare torde det kunna sagas, att den form för lärarval, som nu gäller på landsbygden och i de städer, som icke ha sitt skolväsen lagt under stadsfullmäktige, ar ett medel att uppehålla kontakten mellan befolkningen och skolan och på sitt sätt bidrager till att göra skolan populär i bygderna. Även om lärarna bleve statsanställda, skulle anmärkningar och tvister om tillsättningen uppstå, och att införa en mellaninstans skulle inte heller förbättra tillståndet.
Sv. Morgonbladet har intervjuat jordbruksministern statsrådet J. B. Johansson och riksdagsman Sven Bengtsson i Norup, och dessa båda reagera på det bestämdaste mot tanken på att församlingarna skulle berövas sin urgamla rätt att välja lärare för sina barn.
En hel del tidningar ha också yttrat sig i frågan. I allmänhet ha de ställt sig på den ståndpunkten, att valrätten icke bör fråntagas landsbygdsförsamlingarna, även om de anse, att något bör göras för avskaffande av de anmärkta missförhållandena.
Av det föregående framgår, att meningarna bland dem, som nu yttrat sig i frågan, icke äro delade beträffande önskvärdheten av att de påtalade missförhållandena undanröjas men att de däremot gå ganska mycket i sär, när det gäller de åtgärder, som böra vidtagas. Klart ar också, att det vid en hastigt påkommen intervju icke ar sa lätt att saga, vilka åtgärder kunna vara de lämpligaste. Men vissa uppslag hava dock framkommit, som förtjäna att tagas under övervägande. Närmast blir det nu centralstyrelsens för S. A. F. sak att taga dessa och möjligen även andra uppslag under omprövning och att verkställa en sa grundlig utredning, som det för denna styrelse till buds stående materialet medgiver.
Ny bakläxa åt skolrådet i Nor m lösa.
Såsom våra läsare minnas, utfärdade skolrådet i Normlösa den 24 december 1927 tjänstgöringsbetyg-åt folkskolläraren Hugo Jaensson därstädes och nedsatte därvid hans vitsord för undervisningsskicklighet. Efter av hr Jaensson anförda besvär upphävde domkapitlet beslutet och återförvisade ärendet till skolrådet för ny behandling. Då utfärdade skolrådet den 2 augusti 1928 nytt tjänstgöringsbetyg och bibehöll därvid det nedsatta vitsordet for undervisningsskicklighet. Men icke nog därmed. Skolrådet lat det sistnämnda betyget galla för hela hans tjänstgöringstid ända från den l juli 1911 till den 2 augusti 1928 och fråntog honom således det högre betyg skolrådet förut givit honom för tiden l juni 1911- 19 januari 1926 samt tilldelade honom dessutom betyg för tiden 25 december 1927-2 augusti 1928, som han icke hade begärt. Även detta skolrådets beslut överklagades. Se Sv. Ltgnr42!
Nu har domkapitlet i Linköping fällt följande utslag i det senaste besvärsmålet:
Enar skolrådet icke ägt ändra det vitsord, som i av skolrådet den 19 januari 1926 utfärdat tjänstgöringsbetyg tilldelats klaganden för bedömande av den undervisningsskicklighet han vid sin tjänstgöring ådagalagt från den l juli 1911 till den 19 januari 1926, sa och enär det tjänstgöringsbetyg, som av skolrådet på begäran av klaganden honom tilldelats den 24 december 1927 bort avse den tid han vid skolan tjänstgjort efter det nästföregående tjänstgörings-btyg blivit för honom av skolrådet utfärdat samt skolrådet vid ärendets förnyade behandling den 2 augusti 1928 icke ägt avgiva vitsord även for tiden den 25 december 1927 till den 2 augusti 1928, for vilken tid klaganden icke anhållit om betyg över sin tjänstgöring, alltså prövar domkapitlet skäligt att med upphävande av skolrådets klandrade beslut visa ärendet åter till skolrådet för ny behandling.
Skolrådet hade, som förut nämnts, icke fattat eller icke velat fatta domkapitlets första utslag i målet, ehuru det var sa klart formulerat, att vem som hälst, som äger förmåga att läsa rätt innantill, kunnat förstå det. Nu har domkapitlet i det senaste utslaget, såsom synes, skärpt sin formulering och tydligt utsagt, dels att skolrådet icke ägt andra det vitsord för undervisningsskicklighet, som skolrådet tilldelat hr Jaensson den 19 januari 1926, dels att det tjänstgöringsbetyg, som utfärdats den 24 dec. 1927, bort avse tiden från och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
