Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nr 33
SVENSK LÄRARETIDNING.
649
O. O., som ger luft åt följande hjärtesuck:
Den skrämseltaktik, som liberaler och socialdemokrater i förening tänkt an-vanda i riksdagen genom interpellationer i katekesfrågan skall säkerligen ej, del; hoppas vi, ha åsyftad verkan på var högerregering. »Kunna vi förlita oss på att statsrådet inför k. m;t avstyrker de framställningar som gjorts eller de hundratusenden katekesvänner, läsningens återinförande i en eller annan form eller i viss omfattning inom folkskolan?» Sa fråga interpellanterna. Men då kan också frågas: Ar det socialdemokrater och liberaler, som statsrådet skall gå till mötes i denna fråga eller de hundratusenden ketekesvänner, som skänkt högerpartiet sina röster därför att detta parti har värnandet av fädernas evangeliska tro på sitt pro-gram f Måtte det påståendet ej besannas, att en högerregering ej ar bättre an en vänsterregering, när det gäller kristendomsundervisning på bekännelsens grund.
Kursiveringarna äro författarens. Ohöljdarg har ingen givit utryck åt de partipolitiska spekulationerna i katekesagitationen. »Vår högerregering» har tydligen krävande herrar bland »de hundratusentals katekesvänner, som skänkt högerpartiet sina röster».
Några misstolkade uttalanden av ordföranden i den nyss hållna studiecirkelkonferensen i Stockholm, lektor Oscar Olsson, ha givit anledning till en animerad pressdebatt om akademisk bildning och folkbildning. Enligt ett första-handsreferat skulle hr O. ha förklarat, att »lärarkåren, främst läroverkens och universitetens, anser sig sitta inne med måttstocken på bildningsvärdena, ehuru den egentligen ar den mest inkompetenta av alla på grund av sin förnäma isolering från samhällsutvecklingen i övrigt». Sedermera har detta referat korrigerats därhän, »att de akademiska lärarkårerna i stort sett ställa sig oförstående eller likgiltiga till det fria folkbildningsarbetet» .
Stockholmstidningen (1) har bi. a. kommenterat uttalandena i fråga och framför därvid några synpunkter:
Man bör inte för sådana randanmärkningars skull bortse från det, som måhända har varit kärnpunkten i hr Olssons framställning vid det pågående mötet. Här ar det ju närmast fråga om studiecirklarna. I sin mest primitiva form äro ju dessa ett slags slutna umgängeskretsar med självbildningssyfte, eftersträvat genom självverksamhet.
Men hr O. och andra, som j ämte honom positivt deltagit i detta arbete såsom planläggare och rådgivare, ha sedan flera ar tillbaka ef ter str avåt en påbyggnad* på de vanliga studiecirklarna, en mera kvalificerad studieeirkelverksamhet> uppvuxen ur den bredare rörelsen och i sin tur återigen befruktande denna. Idén ar närmast hämtad från .England och förtjänar helt visst både stöd och intresse. Det ar här, som universitetsbildningens företrädare särskilt kunna göra sin insats inom studiecirkelrörelsen.
Tidningen erinrar i fortsättningen om de s. k. folkbildningssakkunnigas förslag av 1923, att man skulle försöka mera organiskt infoga det fria folkbildningsarbetet i den högre undervisningen och även direkt i universitetens uppgifter. Därav har ännu icke blivit någonting. Men i själva verket kan man icke förvåna sig över, att en sådan tanke kräver avsevärd tid för ,att smältas och närmare utformas. Här mota nämligen många rent praktiska svårigheter. Universitetens och högskolornas lärarekårer måste under alla förhållanden i främsta rummet ägna sig åt det vetenskapliga forskningsarbetet och den vetenskapliga undervisningen, och hittills har man icke heller kunnat anvisa någon utväg att befria dem från examinationsplikten. Tanken att ställa det fria folkbildningsarbetet i ständig och levande kontakt med den andliga kulturens högt belägna källsprång ar tilltalande, men vill man genom särskilda organisatoriska anordningar lösa ett sådant problem, sa ligger det i sakens natur, att man möter stora svårigheter på ett område, där de fria och frivilliga rent personliga insatserna alltid måste vara de förnämsta.
Det ar allom bekant, att åtskilliga universitetslärare gjort och alltjämt göra ganska betydande insatser för det fria folkbildningsarbetet. De akademiska sommarkurserna bröto redan under förra århundradet i viss mån den tidigare isoleringen. Föreläsningsverksamheten har i stor utsträckning burits uppe av universitetsmän. Verdandi, Heimdal, Laboremus, D. Y. G. ha väsentligen kunnat påräkna universitetsmän som medarbetare i sina populärvetenskapliga skriftserier. O. s. v. Man bör också taga all skälig hänsyn till de betänkligheter, som åtskilliga universitetsmän hysa mot en verksamhet, som kan föra dem bort från det väsentliga i deras gärning: den vetenskapliga forskningen. Åtskilliga stora vetenskapsmän ha funnits hos oss som annorstädes, vilka ej lämpa sig för den mera folkpedagogiska verksamhet, som det frivilliga folkbildningsarbetet innebär. »Man tanke sig Kant som leda-
re av en studiecirkel», har det yttrats under den pågående diskussionen.
Men även om man: tar hänsyn till alla dessa omständigheter, måste det dock framstå såsom en angelägenhet av yttersta vikt, att universiteten i största möjliga utsträckning stå de bildningstör st ande till tjänst. Våra dagars Amerika visar oss, att universitet kunna hållas på en hög standard utan en skråmässig avstängdhet gentemot alla dem, som ej avlagt en examen.
Varför tiga skalderna? frågade för några ar sedan en känd litteraturkritiker på tal om en folkrörelse. Vi ha länge gjort samma fråga beträffande Bolstad och katekesen. En rörelse, som utlöst sa mycket känslosvall och munväder, borde också föda en skald. Nu har han kommit, och självfallet gäller hans sang »katekesförbudet». Vi tillåta oss avtrycka första och sista verserna i hans långa dikt, som nu gör sin rundtur i Vestsvenska Dagbladet och en del andra organ for västsvensk mentalitet:
Rydén, den röde räven, Har knyckt vår katekes, Och bibeln tar han även Om möjligheter ges. Men vi ju fått i stället For kristendomslektion Båd bion, jazzkapellet Och rysk agitation.
Gör åter katekesen För våra skolor fri! Den Marxska hypotesen Den gilla icke vi. Det verk som Luther gav oss Bör ej få trampas ner. Historien kräver av oss, Att detta icke sker.
Varje rörelse har de diktare, den förtjänar. Bolstads heter A. W. Johansson och bor å Ullerön med postadressen Ed.
Vilken skoltidning ar det, vars hjälp folkskolans och småskolans lärare och lärarinnor alltid kunna påräkna
vid värnandet av sin ratt,
sa långt denna nämligen står samman med skolans intressent Jo, det ar
Svensk Läraretidning,
som aldrig dragit sig för att frimodigt, ehuru städse i hovsam form, föra folk-och småskolans samt lärarkårens talan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
