Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
980
SVENSK: LÄRARETIDNING.
Nr 49
Last och återgivet.
Skolöverstyrelsens utlåtande angående kristendomsundervisningen i folkskolan har framkallat äjmu en pressdebatt i" katekesfrågan. I allmänhet sker ståhdpunktstagandet i överensstämmelse med tidigare inställning till problemet. Påtagligt ar dock, att åtskilliga av de förutvarande katekesförsvararna tystnat inför skolöverstyrelsens övertygande bevisföring. Den schartauanska pressen tappade i hög grad målföret redan för en månad sedan, då kyrkomötet gav en sa rungande bakläxa åt dess vapendragare.
Några korta klipp nr olika tidningar må återspegla den pågående diskussionen.
Nya Dagligt Allehanda (h) utöser sin vrede över skolöverstyrelsens »avvisande hållning mot vad hundratusenden av Sveriges kyrkofolk begärt» och över att »den Rydénska skolukasens bestämmelser om att Luthers barnalära skall få förekomma endast på ett högre stadium och där läsas blott som ett historiskt uttryck for Luthers uppfattning om kristendomens huvudstycken upprepas och konfirmeras».
Det ar nog icke utan ifog en yngre svensk teolog av positiv läggning, tillika en av \åra främste Luther-kännare, docenten G. Ljunggren, i dagarna framhållit, att den pedagogiskt motiverade aversionen mot lilla katekesen innerst och djupast ar motiverad av en rationalistisk åskådning, som står i medveten motsats till uppenbarelsetraditionen.
Skolöverstyrelsens betänkande kan, även det, i framtiden läsas som »ett historiskt uttryck» for svenska pedagogers motvilja anno 1929 mot lutheranismens främsta folkbok.
Docenten Ljunggrens namn lancera-des som bekant av en stor prästerlig falang vid senaste biskopsvalet i Göteborgs stift. Sedan han nu stämplat de pedagogiska betänkligheter mot katekesen, som framförts av bi. a. Lunds domkapitel och teologerna inom skolöverstyrelsen, såsom djupast bottnande i en rationalistisk åskådning, bär han säkerligen kräklan i sin säck.
Aftonbladet (h) riktigt ryter ut sitt förakt:
Att man inom överstyrelsen ar behärskad av en nästan devot bundenhet av den beryktade Värner E yd en ska reformen på kristendomsundervisningens område, framgår ännu tydligare därav,1 att densamma i sitt nu offentliggjorda utlåtande i ämnet icke ens vill medgiva ett inlärande av vissa stycken i den fruktade boken. Som bekant ar det enligt »de nuvarande bestämmelserna» tillåtet att inlära lättfattliga bibelspråk, valda psalmverser och korta psalmer. Skolöverstyrelsen vill icke bestrida, att det även i Luthers lilla katekes finnes stycken, som kunna sagas vara korta och kärnfulla samt till innehåll och
form tillgängliga for barnen. Skulle det då vara-, sa farligt att släppa fram dem till en viss användning vid undervisningen? ’"Ja, anser den förträffliga styrelsen, ty den har icke lyckats finna »en formulering, som kunde garantera en begränsning till detta fatal stycken». Ett sterilt förbud tycks emellertid vara lättare både att åstadkomma och att bita sig fast vid - och det gör man med besked. Säkert ar att den av skolo ver styrelsen s majoritet intagna omedgörliga ståndpunkten icke ar agnad att främja det i\utredningen understrukna önskemålet, att striden om kristendomsundervisningen må upphöra.
Norrköpings Tidningar (h) anslår mera dämpade toner:
Det ar med verkligt beklagande, som man ser, att skolöverstyrelsen i sitt med intresse och förväntan motsedda yttrande ställt sig sa avvisande till den utsträckta handen. Dess uttalande på denna punkt ar desto mera förvånande, som överstyrelsen erkänner, att i katekesen finnas stycken som »kunna sagas vara korta och kärnfulla och till innehåll och form tillgängliga for barnen», men överstyrelsen har dock funnit det omöjligt att åstadkomma en formulering, som garanterar en begränsning till detta fåtal stycken. Om överstyrelsen velat saken och tagit tillräcklig hänsyn även till det varma intresse för ungdomens fostran, som låg bakom kyrkomötets hemställan, borde, tycker man, hindren for formuleringen icke bort bli den övermäktiga. Vi förstå nu sa väl, att generaldirektör Holmdahl i ett särskilt yttrande kämpar för en friare uppfattning. (Skolöverstyrelsens uttalande tyder på en skuggrädsla, som ur flera synpunkter måste beklagas.
»Skuggrädslan» ar nog i våra dagar minst hos dem, som stå emot fanatism och pockande krav.
Stockholmstidningen (1) skiner, efter att ha inrymt en hel del erkännanden åt minoritetsståndpunkterna, av tillfredsställelse:
Resultatet av skolöverstyrelsens föreliggande utredning måste i stort sett hälsas med tillfredsställelse. Av generaldirektör Hplm-dahls stora anförande i kyrkomötet i * det brännande ämnet kunde man dra vissa slutsatser angående vad som skulle komma. Det ar nu att hoppas, att de hetsiga fejderna på detta område skola upphöra. Det far både skolan och hela samhället bast av.
I de frireligiösas huvudorgan Svenska Morgonbladet (f) ,ser man icke läget sa fridfullt som i St. T.:
Vissa uttalanden i högerpressen tyda på, att kollegan sett allt för optimistiskt på situationen. Någon »fullständig avspänning» vill högern av allt att döma icke vara med om.
Och N. D. A :s anropande av regeringens hjälp får följande svar:
Vi äro alldeles övertygade om, att N. D. A. icke har att vänta någon hjälp av regeringen i denna sak. Den ar helt visst icke beredd att emot såväl riksdagens som skolöverstyrelsens bestämda vilja göra några förändringar i av N. D. A. antydd riktning.
Karlstadstidningen (1), vars redaktör tagit sa verksam del i kampen mot katekesagitationen, sei klart faran i att slå in på den av skolöverstyrelsens teologer anvisade vägen:
Det ar alldeles klart, att om det bleve tillåtet att inlära »minnesord» ur katekesen, sa bleve följden, att denna på mångfaldiga ställen komme att inpluggas på alldeles sam-
ma sätt som fore 1919 års skolplan. Därmed vore återgången till förhållandena fore densamma på dessa trakter genomförd.
Men därmed vore då inte blott en lärobok, som styrelsen enhälligt utdömer, återställd, utan undervisningens enhetlighet lör hela landet vore radikalt uppriven. På ett hall skulle kristendomsundervisningen bedrivas, som om 1919 aldrig varit, på andra efter fullt moderna principer. Det skulle då också ofelbart komma att inom kommunerna uppstå strider mellan olika riktningar om hur denna undervisning borde ordnas. En annan reservant inom skolöverstyrelsen, hr Björck, har framhållit, att om det öppnades möjlighet för en återgång i en eller annan form till den dogmatiska religionsundervisningen i den obligatoriska skolan, sa skulle det innebära att en mycket stark föräldramening på ett känsligt område kränkes. Då nu gällande lagstiftning inte medger frikallelse från religionsundervisning, måste denna ordnas sa, att den inte hindrar tanke- och samvetsfriheten. -
Det ar uppenbart att varje eftergift åt Bolstads-hållet skulle leda till häftig strid inom skolan, en strid vilken, som styrelsen framhåller, kunde medföra, att kristendoms-undervisningen därifrån bleve utesluten.
Dess bättre bör genom det nu framlagda utredningsresultatet en dylik påföljd vara förebyggd. Ingen ecklesiastikminister, allra minst den försiktiga hr Lindskog, lär efter den försöka sig på ett sa halsbrytande företag som något slags restauration av katekesen.
Även Socialdemokraten känner sig i stort sett tillfreds med skolöverstyrelsens utlåtande. Riktigast vore visserligen en rent konfessionslös religionsundervisning.
Sa länge emellertid detta önskemål icke vunnit nog stark anslutning för att kunna realiseras, lår man vara tacksam för att vi åtminstone slippa marschera bakåt, och för att våra skolors högsta ledning (’frånsett dess chef) givit klart besked och beslutsamt gjort front mot försöken att vrida utvecklingen tillbaka på detta viktiga område.
»Nu har regeringen ordet», skriver N. D. A. och ger tydligt tillkänna sin förväntan, att hr Lindskog skall strunta i skolöverstyrelsens och riksdagsmajoritetens mening och ta ett krafttag för den enligt N. D. Ars försäkran »genialiska» katekesen. Vi tillåta oss starkt betvivla, att hr Lindskog inlåter sig på ett* dylikt äventyr.
Den tilltro till hr Lindskogs respekt för riksdagens och skolöverstyrelsens mening, som kommer till uttryck i flera av de citerade tidningarna, ar nog en ganska bräcklig grund att bygga på» Snarare ar det anledning tro, att regeringen betraktar frågan ur politisk synpunkt och av hänsyn till högerväljarna i Västsverige anser sig böra gå katekes-ivrarna ett stycke till mötes. I sa fall ar det emellertid en fördel, att frågans behandling lett till en sa pass stark samling inom skolans värld kring den nu bestående ordningen. En »lex Lindskog» i katekesfrågan bör utan ceremonier kunna av en annan regering upphävas. Politiska väderleksspåmän tro sig kunna sia om att en sådan situation kan uppstå ganska snart, ja, sa pass tidigt, att en eventuell katekesukas inte ens dessförinnan hunnit träda i kraft.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
