Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 27. 2 juli 1930 - Trettonde svenska seminarielärarmötet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
S VI E N Sr £ TL:X
I D N I N G.
,ej viniia beaktande utan att reformen
dikteras i vissa avseenden av andra motiv. Det
jnre .arbetet, försöken att efter nya vägar
utvinna allt bättre resultat av arbetet och det
levande intresset utgöra alltid de skapande
’krafterna, utan vilka ett skolväsen stelnar i
formerna.
Frågan om att omlägga lärarutbildningen i
stil med vad som sker i Tyskland ansåg sig
tal. ej behöva ta upp till diskussion, ty hos
oss finnas ej förutsättningar för en dylik
omläggning.
Ett friare studiesätt med möjlighet att
koncentrera och fördjupa studiearbetet ville tal.
rekommendera.
Arbetet med denna utbildning bör äga rum
utan ständiga sidoblickar på vilken nytta de
inhämtade kunskaperna kunna medföra.
Det rena studiearbetet bör få luft under
vingarna. I den riktningen togs ett stort
steg genom seminariereformen. Det har blivit
högre i tak för utbildningsarbetet,
horisonten har vidgats.
Men ändå kan även nu utbildningen göras
till föremål för kritik. Ämneslärarna erhålla
nog teoretisk utbildning, men ofta brister det
beträffande den praktiska lärarutbildningen.
Ämnesläraren vid seminariet bör vara fullt
förtrogen med folkskolans krav. En verklig
förtrogenhet härmed kommer att starkt
påverka eleverna till det bättre.
Tal. betonade med eftertryck, att
semina–riet och övningsskolan utgöra en läroanstalt.
Tal. påpekade, att den viktigaste delen av
lärarutbildningen sker efter seminarietiden.
Övningsskolan vore redan nu allt för mycket
belastad och led under mångläseriet, och man
bör framför allt akta sig för att i högre grad
än som redan skett göra den till något slags
experimentalfält för allt möjligt.
Tal. varnade för isolering. Det gäller för
seminariefolket att hålla fönster och dörrar
-öppna till folkskolans värld.
. I diskussionen, som sedan vidtog,
yttrade sig först seminarieläraren Sjöholm.
.Han hade funnit det mesta av vad som
-sades vara ett enda stort glädjeämne.
På ett par punkter ville han göra ett
beriktigande. Bl. a. ville talaren uttala
som ett önskemål, att inspektörerna måt-
.te i sin verksamhet också uppträda som
rådgivare och hjälpare och såmedelst
medverka till att utbildningen måtte
fortsättas även efter slutad seminarie-
[kurs.
Folkskolinspektören K. V. Lundström
ville ge det vitsordet åt de allra flesta
lärarna, som utgå från våra semina-
-rier, att de reda sig mycket bra i ar-
. betet även fast de få sitt arbete i
skolformer, som de ej prövat under
semi-iiarietiden. Tal. ville, att man under
"utbildningstiden riktade elevernas
upp-"märksamhet på att de ej ute i arbetet
böra vara rädda för att själva göra
nå–got för att bringa ordning och reda
bland undervisningsmateriellen. Tal.
un-.derströk livligt behovet av samarbete
mellan inspektören och seminariefolket.
Efter en kafferast behandlades
ämnet : »Koncentrationsprinciper i
seminariernas studiearbete». Förste
inledare var rektor Hellsten.
Mångsyssleriet har, yttrade tal., varit en
* förlamande faktor beträffande seminariernas
-arbete. Efter den stora reformen med de
många nya /ämnena blev arbetet oerhört
ut-’ ökat. Tal. undrade, hur många av auditoriet,
som skulle klara sig, om förhör i.
överensstämmelse med seminariernas krav skulle an-
- ställas, även fast man utvalde till
förhörsledare sådana lärare, som inte fäste särdeles
vikt vid rena minnessaker.
rMitt under allt det mödosamma arbetet
finner man nog ungdomsf riska tag och
intresserat, gediget arbete, men; tillika även
brister på olika områden.
Då eleverna skola hålla lektioner, brukar
man ibland komma underfund med grov
okunnighet.
. Sedan seminariernas lärare nu blivit
personer, teoretiskt och praktiskt väl utbildade
och sedan goda ändamålsenliga lokaler
anskaffats för seminarierna, ha eleverna fått
vara med om ganska långa resor till nya,
förut okända land. Men tal. ville varna för
att vara för mycket på resor. Det ligger nära
till hands att eleverna komma för långt bort
från vad som är till för barnen. »Fram till
samling och enhet!» Detta är målet vi böra
sträva efter, och medlet är enkel och
naturlig koncentration. Tal. omnämnde vad som
vid Falu folkskoleseminarium åtgjorts för att
hjälpa eleverna fram till arbetsro. Bl. a.
hade sedan år 1916 det mesta av det
obligatoriska arbetet flyttats bort från
eftermiddagarna. Tal. förordade att hemarbetet
inskränktes så mycket som möjligt.
Vidare förordade talaren begränsning av
antalet ämnen i varje klass och lämnade
.exempel på vilka ämnen, som skulle tagas
bort och flyttas till annan klass. Därefter
lämnade tal. en redogörelse för hur arbetet
varit lagt vid Faluseminariet under de
senaste två åren. Terminen hade varit indelad i
fyra lika långa perioder. Den ena perioden
har kallats studieperioden. Andra perioden
kallas praktikperioden med
undervisningsövningar. Tal framhöll vilka fördelar han trott
sig märka med det systemet, men var ej
heller blind för vissa olägenheter,
övningsskolan borde utökas. Trädgårdsskötsel,
hushållsgöromål och främmande språk borde få maka
på sig och bli helt valfria.
Tal. påyrkade med skärpa större frihet i
arbetet.
Iden följande diskussionen deltog bl.
a. lärarinnan i hushållsgöromål, fröken
J, Zeuthen, som ville rikta sig emot den
förste inledarens tal om att ta bort
trädgårdsskötseln från de obligatoriska
ämnena och påpekade, att hennes ämne
ägde uppfostrande betydelse i olika
avseenden. ,
Seminarieläraren K. Hörberg
påpekade särskilt ölägenheter, som kunna bli
en följd av att inte t. ex. handledaren
i matematik får svara för hela ämnet.
Hr Sjöholm vände sig mot att vissa
ämnen skulle utgå ur de obligatoriskas
krets. Vidare riktade han sig mot
tanden att avskaffa studier i främmande
språk nu> sedan > man äntligen efter
många fåfänga försök fått in ett
främmande språk i seminariet.
Undervisningsrådet N. O. Bruce var
också mot att nu isöka få bort
undervisningen i främmande språk. Det skulle
väl vara egendomligt om man år 1930,
då såväl i Danmark som Norge man nu
infört främmande språk i
seminarieundervisningen. Angående
trädgårdsskötseln ville tal. påpeka, att lärarna i
folk–skolorna äro skyldiga att undervisa i
trädgårdsskötsel. Hur skulle man då
kunna tänka sig att ta bort eller göra
det ämnet valfritt!
Generaldirektör Holmdahl var ense
med inledaren i det mesta, men han
ville påpeka, att anh opningen av ämnen
- är ej så stor vid seminarierna som vid
gymnasierna. Vissa förslag av rektor
H. skulle enligt tal:,s mening föra oss
tillbaka till förhållandena före år 1914.
Undervisningsplanen ger redan nu möj-
lighet till koncentration. Man behöver
ej begära en ny plan för det
ändamålet.
På eftermiddagen höll rektor I.
An-dréii föredrag om
småskollärarutbildningen.
Sista föredraget för dagen hölls av
seminarieläraren K. Hörberg, som
talade över ämnet: »Individuell
undervisning i övningsskolan med hänsyn till
barnens möjligheter och
iseminarieele-vernas praktiska utbildning».
Inledningsvis erinrade tal. om att
under, de senaste decennierna hade olika
pedagogiska teorier trätt i intim beröring med
verkligheten.
Knappt hade striderna tystnat kring
frågan om sakundervisningen förrän nya
strider uppträda på ny front.
Nu nöjer man sig ej med endast
åskådande, handlandet måste till. Det var
arbetsskolans idéer som framträdde. Bland de nya
" krav, tal. nämnde, vore kravet på större
frihet och på större aktualitet. Den nya skolan
har tagit fasta på den regeln: »Liv är
rörelse.»
Orsaken till att tal. vid detta möte ville
föra fram detta problem var kravet från
bygdernas lärare, att seminarierna också
måtte ta hand om den nya skolan.
I fortsättningen skildrade tal. den fria
skola han varit med om att starta med den
fria individuella undervisningen.
Det barn få syssla med frivilligt, tröttar
icke, men så fort något av tvång kommer
med, är tröttheten snart framme.
Läraren måste i den fria skolan träda i
bakgrunden och få en tillbakaträngd plats
måhända, men barnens självverksamhet
kommer till rikt liv.
Beträffande seminarierna och de
moderna pedagogiska rörelserna antogs
följande resolution:
Mötet, som anser det som en
självklar sak att seminarierna göra de
blivande lärarna förtrogna med de
moderna pedagogiska rörelserna, håller före
att dessa rörelsers principiella innebörd
och psykologiska motivering bör givas
i samband med ämnet psykologi och
pedagogik. I den mån dessa rörelser
representera värdefulla arbetsformer bör
det arbetssätt, varigenom de omsättas i
uppf ostrings- och undervisningsarbetet
demonstreras i övningsskolan och göras
till föremål f or elevernas
undervisningsförsök.
For att övningsskolan skall kunna
fylla denna uppgift och tillika giva en
så allsidig’bild av dessa rörelser att en
värdesättning kan tänkas möjlig och
dessutom tillgodose andra berättigade
utbildningsbehov är det önskvärt, dels
att övningsskolan utvidgas, dels att den
utrustas på ett ändamålsenligt sätt
beträffande skolmöbler och
arbetsmaterial. Behovet av en större övningsskola
motiveras också av att den bör kunna
tjäna som ett fält för psykologisk
iakttagelse och undersökningar.
Efter förhandlingarnas avslutande
samlades deltagarna till en fest på Kul-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
