Print (PDF) - On this page / på denna sida - nr 1. (2662) 4 januari 1933 - Rostad och dess pedagogiska undersökningar. - Redaktörer och anvarig utgivare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mätning av hur snabbt och säkert våra
skolbarn kunna utföra vanliga siff
erräk-ningar. På min lott har fallit att
»konstruera mätningsinstrumentet» = en
serie räkneprov, samt att i årsskriften
lämna en redogörelse för dessa provs
beskaffenhet, vilket skall ske i denna
uppsats. Proven skola föreläggas barnen
under näst sista veckan höstterminen
1931. Sedan proven rättats och protokoll
över resultatet upprättats, sändas prov
och protokoll till Rostad, där
materialet kommer att statistiskt bearbetas i och
för fastställande för varje prov av den
genomsnittliga räknefärdigheten inom
folkskolans olika klasser. Genom sådana
»standardmått» förhöjes avsevärt
»mätningsinstrumentets» värde.
Men vad är då egentligen nyttan med
alla dessa mått och mätningar, om
vilka det nu börjar talas så mycket i
pedagogiken? »Mät allt som kan mätas och
gör det mätbart, som inte kan mätas»
var Galileis - »den moderna
naturvetenskapens fader» - paradoxalt
klingande men så utomordentligt effektiva
program för naturvetenskaplig
forskning, och många i nutiden tro, att
samma arbetsprogram måste uppställas för
pedagogisk forskning, om verkligt
betydelsefulla framsteg skola kunna göras.
Då varje lärare strävar att fastställa
sina elevers kunskapsmått, är det
självklart att ett noggrant fastställande är
önskvärt, och den mätning det är fråga
om i pedagogiken är egentligen
ingenting annat än ett sådant noggrant
fastställande. Mätningen blir värdefull dels
som hjälpmedel för rättvis
betygssättning och dels och framför allt som
hjälpmedel för en allt mera effektiv
undervisning.
Jag tror, att våra räkneprov med
tillhörande standardmått - vi hoppas ju
snart vara i besittning av sådana -
skola visa sig vara värdefulla i dessa
avseenden. Genom standardmåttet ser
läraren, om hans klass är i nivå med
genomsnittet. Skulle klassens räknef
ärdighet ligga avsevärt under
standardmåttet, blir det till en allvarlig
tankeställare för läraren. Beror det dåliga
resultatet på att hans klass är en i
begåvningshänseende ovanligt svag klass, eller
beror det helt eller delvis på brister i
den undervisning klassen har fått?
Vidare får läraren kunskap om klassens
ställning i de olika grenar av
aritmetiken, som proven omfatta. Kanske visar
det sig t. ex., att klassen är betydligt
över genomsnittet i multiplikation men
har en allvarlig svaghet i addition o. s.
v. Sådana upptäckter äro ju värdefulla,
och konsekvenserna av dem för den
följande undervisningen äro uppenbara.
Men allra viktigast bli säkerligen
mätningarna för behandlingen ej av klassen
som helhet utan av de enskilda eleverna.
Individualiserad undervisning är ju
tidens lösen, och genom proven erhållas
viktiga upplysningar, om vilken
indivi-dualisering som kräves. I vissa fall
torde läraren få anledning till en närmare
undersökning av hur eleven går till
väga vid räknandet, nämligen i sådana
fall då en någorlunda normalt begåvad
elevs prestation ligger långt under
standardmåttet. För elevens vidare
handledning synnerligen viktiga upptäckter
torde då ofta komma att göras.
Standardmåtten äro särskilt betydelsefulla,
då en lärare - som t. ex. i B2-skolorna
- har relativt få elever i varje klass.
Klassgenomsnittet kan i stora klasser i
någon mån ersätta standardmåttet, men
i små klasser har det ringa värde, och
för läraren uppstår i så fall betydande
svårigheter att med någorlunda
säkerhet bedöma en prestations större eller
mindre grad av undermålighet.
Sitt ej minsta värde böra slutligen
mätningarna få genom att de ge en elev
möjlighet att klart konstatera event.
färdighetsframsteg. Vanliga
provräkningar ge ej denna möjlighet. De olika
provräkningarna »mäta» nämligen i
allmänhet ej samma sak. Om elevens
kurva över provräkningarna stiger,
betyder det således ej alls, att han blivit
skickligare, eller att han blivit sämre,
om kurvan faller. Vårt
mätningsinstrument är däremot avsett att kunna
användas många gånger, så att en elevs
event. framsteg tydligt skola kunna
konstateras. Om kurvan över dessa
räkneprov stiger, betyder det, att eleven
verkligen blivit skickligare. Det vore
förvånande, om ej sådana mätningar skulle i
hög grad vara ägnade att sporra eleven
till intresserat arbete i och för vinnande
av ökad färdighet.
Jag går nu över till diskussion av och
redogörelse för våra räkneprovs
beskaffenhet. Standardiserade räkneprov
finns det gott om i utlandet, och det
enklaste hade ju varit att använda
något av dem vid vår undersökning. Det
hade också varit av intresse att direkt
kunna jämföra svenska skolbarns
räkne-färdighet med något annat lands. För
den skull införskaffade vi till semina-
riet en del sådana utländska räkneprov,
men vi funno tyvärr ej något, som med
hänsyn tagen till beskaffenhet och
standardiseringsvillkor var av för vårt syfte
fullt lämplig art. De standardiserade
utländska prov, som vi tagit närmare
kännedom om, äro: Monroes general survey
scale in Arithmetie, Monroes diagnostic
Tests in Arithmetic, Compass Survey
Tests, Compass diagnostic Tests in
Arithmetic (alla fyra av amerikanskt
ursprung) samt ett engelskt av Bållar d
och ett danskt av Henning Meyer. Jag
skall ej taga upp tiden med att i detalj
diskutera alla dessa provs större eller
mindre lämplighet för vårt syfte utan
endast säga något om de skäl, som
gjorde, att vi ej ansågo de båda
förstnämnda (Monroes prov) lämpliga. Liknande
skäl avgjorde saken i fråga om de andra
proven.
Här -följa nämnda skäl, vilka dock förbigås.
Endast ett må nämnas. Angående långa
provexempel yttrar artikelförfattaren:
Det ofördelaktiga med långa exempel
är, att så litet antal medhinnas, och att
enstaka fel vid räknandet få så
förödande och ojämna verkningar. Ett fel i ett
långt additionsexempel gör alla de
många andra korrekt utförda
additionerna i det exemplet värdelösa, och två
fel placerade i skilda exempel utöva
dubbelt förödande verkan mot lika
många fel placerade i samma exempel.
Ju längre exempel, dess vanskligare
alltså att få mätningen tillförlitlig. Ett
tillförlitligt mätningsinstrument bör
således innehålla många och korta
exempel, och så många exempel böra i
genomsnitt medhinnas, att enstaka
felräkningar ej utöva - relativt sett -
något större inflytande på måttet. Tiden
för provet får alltså ej vara för knappt
tillmätt.
Ur fortsättningen må anföras följande:
Vid den detaljredogörelse för våra
prov, som nu följer, får jag tillfälle att
ytterligare något utreda, vilken
beskaffenhet som är önskvärd i fråga om prov
med den uppgift det här är fråga om.
Följande översikt av proven torde
klargöra deras allmänna karaktär:
Provets benämning: Typexempel:
Addition I 4 + 5
Addition II 7 + 8
Addition III 46 + 7
Addition IV 7 + 5 + 4 + 3 + 2 + 8
(dock med
siffrorna ställda
under varandra)
Subtraktion I 9-6
Subtraktion II 13-8
Subtraktion III 362-175
Multiplikation I 7x8
Multiplikation II 543
x4
Multiplikation III 3876
x8
Division I 56:8
Division II 60: 8 = rest
Division III 169 21
Redaktör och ansvarig utgivare:
Ruben Wagnsson
Redaktionssekreterare:
Kar l-E rik Karlsson
Redaktion:
Vasagatan 10, l tr.
Telefon: Norr 37 00.
Mottagningetid eöckendagar 11-1.
Utgivningedag: onsdag.
Expedition:
Barnhusgatan 8, nedra botten.
Tel.: 3000. Norr 6000
Kontorstid: 10-5.
Prenumerationspris:
Vi år 10 kr., V, år 5: 50 kr., a/< år 3 kr.
Lösnummerpris 25 öre.
Prenumeration sker
alltid å närmaste postanstalt.
Stockholm 1933.
Kungl. Hovboktryckeriet Iduns Tryckeri A.-B.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
