Print (PDF) - On this page / på denna sida - nr 1. (2662) 4 januari 1933 - Tillsatta tjänster - Personliga bemärkelsedagar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Till e. o. lärare vid småskola: i
Söderhamn Margit Fallkvist och Gertrud Anjou.
Till vik. lärare vid småskola: i Halmstad
Astrid Bengtsén och Greta Andersson; i
Hudiksvall Thérèse Lindberg; i Söderhamn Irma
Blom därstädes.
Personliga bemärkelsedagar.
Axel Goës.
Axel Goës.
Den 6 januari fyller teckningsläraren vid
statens folkskoleseminarium i Göteborg Carl
Axel Goës 60 år.
Få personer i vårt land ha haft så stor
betydelse för utvecklingen av
teckningsundervisningen som Axel Goës. Förklaringen till
detta förhållande får sökas i flera
samverkande gynnsamma förutsättningar.
Goës har icke fattat sin
teckningslärartjänst som ett levebröd utan som ett kall,
ett förpliktande kall. Och vid utövandet av
detta kall har han burits av en klar insikt
om att skolans uppgift är av fostrande art,
och att teckningen därvid är ett av de många
skiftande medel, som skolan använder. Han
har haft helhetssynen på ett isolerat ämne.
Skolan skall fostra jämväl sinnet för det
sköna, så att livet blir rikare att leva. Men
hur skall detta sinne väckas och fostras, om
icke genom form och färg? Och vilket av
skolans ämnen kan tillnärmelsevis göra så
mycket i detta avseende som teckningen?
Sinnet för form och färg vilar på vetande, på
insikt, men ett vetande som barnet kommer
till genom iakttagelser och övningar, och som
städse måste hämta förnyelse och näring
genom det analyserande seende, som behåller
helhetssynen under den avsiktliga
isärläggningen av detaljerna. Hans
teckningsundervisning för därför barnen till naturen. Idén
är naturligtvis lika gammal som konsten
själv. Men för den målmedvetna
tillämpningen, dock utan de förväntningarnas
överdrifter som skapa bakslag, har Goës gjort mer
än de flesta.
Genom iakttagelser av naturen komma
form och färg att framstå ej som abstrakta
begrepp, lösbrutna ur sitt sammanhang, utan
som levande och uppbyggande element i
naturens oändliga rikedom. Och när sådant
undersökes och tecknas, ökas kännedomen om
naturen: teckningen blir sålunda jämväl ett
medel i kunskapstillägnelsens tjänst.
Så blir också fallet med en annan form av
teckning, som Goës flitigt bedriver: genom
en starkt förenklad formriktig och sakligt
vederhäftig förteckning från naturläran,
geografins eller historiens fält får han barnen
att syssla med ett kunskapsmoment, som
därigenom inarbetas i deras medvetande. På
så sätt kommer ett samarbete till stånd
mellan teckningen och andra ämnen, till gagn
åt alla håll: barnens teckningsförmåga och
kunskapstillägnelse och -- icke minst -- ett
ljusare, positivt uppbyggande arbetssätt
under skoldagens skilda timmar. Så blir
teckningen en värdefull faktor i skolans
arbetsliv, hävdande sitt eget värde men tillika
ställande sig i en högre enhets tjänst.
En bild är icke alltid en överflyttning till
papperet av en sedd utvändig form. Den kan
även springa upp i barnets själ och pocka
på en yttre gestaltning. Den kan vara
uttryck för en föreställning, som dyker upp,
en nykombinering av bilder, bildserier eller
bildfragment. Gestaltningen blir ett naturligt
uttrycksmedel, en naturlig form för
självständigt skapande. Detta, vad Goës kallar
fantasiteckning, övar han ofta. Men han
skördar icke, där han icke har sått. Genom
uppslag, vägledning, samtal, alternativ, kort sagt
genom impulser, är han barnet till hjälp,
och ingenting kan vara honom mera
förhatligt än ett arbetssätt, där läraren dimper ned
över barnet som ett blint och obevekligt öde,
kontrollerande ett arbete, som han ej
väglett, eller korrigerande och mästrande efter
riktlinjer, som aldrig klargjorts.
När nu en sådan inställning till
arbetsproblemen finnes hos en god och stark
personlighet, villig att tjäna, med lust för
samarbete, med en uthållighet utöver timmar
och raster, med en suverän behärskning av
fackets tekniska sidor och med en osviklig
konstnärlig uppfattning, så är det ej att
undra på att han har vunnit gehör för sina
idéer.
Hans många förutvarande elever i
övningsskola och seminarium och de många
arbetskamrater, som han mött och väglett på sina
fortbildningskurser i Sverige, Norge och
Finland, minnas med tacksamhet vad de fått av
fackmannen, människan och kamraten och
tillönska honom kraft att ännu länge stå i
goda idéers tjänst. Och störst anledning att
frambära uttryck för denna tacksamhet och
uttala denna önskan har den som skriver
dessa rader.
L. G. Sjöholm.
Carl Axel Goës föddes i Frustuna,
Södermanland, den 6 januari 1873, avlade
teckningslärarexamen 1899, hade anställning som
grafisk tecknare å Waldemar Zachrissons
boktryckeri 1899--1904, innehade Goës Grafiska
ritbyrå och klichéanstalt 1904--1911, var
teckningslärare vid Göteborgs samskola 1905
--1906, vid Slöjdföreningens skola i
Göteborg 1902--1912 och är sedan 1911
teckningslärare vid statens folkskoleseminarium i
Göteborg, tjänstgjorde som teckningsinstruktör
vid Göteborgs folkskolor 1909--1926, har lett
teckningskurser vid August Abrahamsons
stiftelse å Nääs 1910--1916 och vid ett stort
antal fortbildningskurser för lärare och
lärarinnor i Sverige, Norge och Finland, var
delegerad vid teckningslärarkongressen i Prag
1928, är redaktör för teckningslärarföreningens
årsskrift, och är medlem av Svenska
seminarielärarföreningens styrelse.
Har från trycket utgivit Skissblad vid
teckningsundervisningen och Uppgifter för
undervisningen i teckning, tillsamman med A.
Bergsten och O. Ramsjö Lärobok i geografi
samt tillsammans med L. G. Sjöholm
Handledning vid hembygdsundervisningen i
hembygdskunskap I--III, Tysta övningar vid
hembygdsundervisningen 1-8,
Arbetsövningar i geografi 1--7, Arbetsövningar i historia
1--2 samt Handledning vid den första
modersmålsundervisningen I.
Erik Ehlin.
Erik Ehlin.
Rektor Erik Ehlins åldersbevis lär ange
den 4 januari 1873 såsom hans födelsedag,
och han har tagit detta som anledning att
från denna dag begära avsked från sin tjänst
som rektor vid Stockholms stads högre
folkskola för handelsundervisning. De, som
känna rektor Ehlin och sett honom i hans
verksamhet ha svårt att tro på riktigheten i
åldersuppgiften utan skulle snarast anse den
ett par decennier för hög. Hos Erik Ehlin
kan man nämligen icke finna någon antydan
om den kraftens och vitalitetens avmattning,
som väl ansetts som skäl för att sätta de 60
åren som gräns för tjänsteutövningen. Enträgen
hemställan har också riktats till rektor Ehlin
från såväl skolans styrelse som dess
lärarkår, att han ännu några år måtte stanna
kvar på sin post och bespara skolan den
oersättliga förlust, som genom hans avgång
drabbar densamma, men intet har kunnat
rubba hans beslut.
Rektor Ehlin är en personlighet, på vilken
kan tillämpas skaldens ord, att »stark ström
med egna vågor går genom havet». Det är
en sällsynt omfattande, innehållsrik och
gagnande verksamhet han på sin 60-årsdag har
bakom sig. Det faller av sig självt, att en
person med rektor Ehlins överlägsna
begåvning, sällsynta initiativrikedom, energi och
arbetsförmåga tidigt skulle fästa
uppmärksamheten vid sig. Redan som ung lärare
bekläddes han ock med det ena
förtroendeuppdraget efter det andra. I Gävle, där han
tillbragte några av sina första lärarår, var han
t. ex. lärarkårens representant i skolrådet
och ledamot av bestyrelsen för Allmänna
svenska lärarmötet i Gävle, och när han år
1910 flyttade till Stockholm, blev han där
ledamot av ombudsförsamlingen, sekreterare
i styrelsen iför Stockholms
folkskollärarförening, ordförande i Sveriges allmänna
folkskollärarförenings skolresekommitté,
ordförande i en kommitté för handelsundervisningens
ordnande vid de planerade högre folkskolorna
i Stockholm och tillkallad sakkunnig vid
arbetet med deras slutliga utgestaltning,
ledamot i styrelsen för Stockholms högre
folkskolors lärarförening m. m. På alla dessa,
poster har Erik Ehlin gjort sig högt skattad
genom sin om klar intelligens, gedigna
kunskaper och praktisk klokhet vittnande
verksamhet. År 1915 utnämndes han till
överlärare vid Klara folkskola och 1920 till
rektor för Stockholms högre folkskola för
handelsundervisning, och dessa befattningar ha
givit honom verksamhetsfält, där hans
eminenta organisatoriska förmåga kunnat
komma till sin rätt.
Stockholms högre folkskola för
handelsundervisning, som f. n. räknar över 550
elever, har under hans kloka, insiktsfulla
ledning blivit en kvalitativt högtstående och
livligt uppskattad läroanstalt med allmänt
förtroende, framför allt inom affärsvärlden,
som ju skolans undervisning avser att i
främsta rummet tjäna. För denna skolas
fortsatta utveckling har rektor Ehlin varit
oavlåtligen verksam. Som framtidsmålet har han
från början ställt dess utbildande till ett
fullständigt handelsläroverk med realskola,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
