Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 3. (2664) 18 januari 1933 - Em. Granér: Erik Gustaf Geijer som pedagog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nr 3. (2664) Stockholm, 18 januari 1933 52:a årg
Erik Gustaf Geijer som pedagog.
Då vårt land i början av detta år
kunnat fira ett Geijers jubileum - den
12 januari hade som bekant 150 år
förflutit, sedan Erik Gustaf Geijer
föddes -. föreligger anledning att
även*erinra om denne enastående
kulturrepresentants pedagogiska
insatser. Geijer skrev en gång om sig
själv: »Filosofi, historia, vältalighet,
poesi, musik - det är de fem
fingrarna på min hand, vilka jag i ärlig
slöjd uppövat, och av vilka jag ej
vill uppoffra någon, ej ens
lillfing-ret.» Han hade lätt kunnat hänvisa
till ett så stort antal andra
intresseområden, som hans ingenium
famnade, att ej heller den andra handens
fingrar skulle ha räckt till, ifall han
velat räkna upp alla. Ett av dessa,
ja, man skulle rent av kunna säga
ett av hans intresses skötebarn, var
just pedagogiken. Vi ha av hans
hand, från skilda tider av hans
levnad, skrifter och uttalanden
berörande olika sidor av uppfostrans problem. Att han med åren
kom att växla ståndpunkt även i uppfostrings- och
skolfrågorna sammanhänger med hans allmänna politiska
utveckling.
Genom sin släkting kapten Rappholt, som var en varm
beundrare av Rousseau, hade G. som yngling blivit
intresserad och förtrogen med den fantastiske fransmannens läror.
Men det var ett ungdomssvärmeri, som snart nog svalnade.
I skriften »Vilka fördelar kunna vid människors moraliska
uppfostran dragas av deras inbillningsgåva»–––––, varmed
G. tävlade om och även erhöll Svenska akademiens pris år
1810, kallar han visserligen Rousseau för mänsklighetens
Erik Gustaf Geijer.
apostel rörande grundsatserna
förbarnens första uppfostran, men
någon överensstämmelse i motivering
och tankegång råder ej längre
mellan de båda männen. I den nämnda
prisskriften hävdar G. vetenskapens
och konstens stora betydelse för den
moraliska karaktärens stärkande och
höjande, medan just ett förnekande
därav är grundtemat i Rousseaus 60
år tidigare inlämnade tävlingsskrift
till akademien i Dijon över ämnet:
»Har vetenskapernas och konsternas
återupprättande bidragit att
förbättra sederna?»
I ett hänseende förblev dock G.
Rousseau trogen, nämligen i dennes
betonande av hemuppfostrans
betydelse. Hemmet var för G. tillvarons
fasta punkt, en uppfattning, som hos
honom - i motsats till vad fallet var
med Rousseau - hade sin grund i
den egna erfarenheten.*"
Den inspirerade lovsång,
kännetecknad av stark innerlighet, som G. i sina Minnen ägnar
barndomshemmet, bär vittne härom. - »Minnet av den lyckliga
fläck, som deras (föräldrarnas) hulda vård helgade, ligger
som ett solsken i mitt bröst. Det är den fristad i mitt
innersta inre, där jag tycker ungdomskällan ännu sorla.» Han
framhåller också, att individerna lika väl som folken till sin
utveckling äro bestämda genom de grundläggande
erfarenheterna inom hemmet och familjelivet. Det motstånd, som G.
länge kom att resa mot kravet på offentlig folkundervisning,
hämtade sin näring ur detta hans orubbliga förtroende för
hemuppfostran och dess tillräcklighet för menige man.
Den aktivitet, som är ett utmärkande drag för G. efter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
