Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 10. (2671) 8 mars 1933 - Alfred Frankman: Landsbygdslärarnas rättsliga ställning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jfe
Nr 10
SVENSK LÄRARETIDNING
219
Landsbygdslärarnas rättsliga ställning.
Ett av de viktigaste villkoren för att
folkskolan skall kunna fylla sin uppgift
är, att vi ha en god lokal skolledning.
Saknas en sådan, blir arbetet i skolan
svårt, ja det kan göras fullkomligt
outhärdligt. Det är dock inte mer än en
tiondel av skoldistrikten i riket, som ha
kommunala inspektörer eller överlärare,
och för mer än två tredjedelar av
landets lärarkår utgör folkskolestyrelsens
eller skolrådets ordförande den främste
och vanligen så gott som ende
skolledaren.
Hur går det på dessa platser nu, sen
prästens självskrivenhet som ordförande
upphävts? Där han ställt sig till
förfogande för val, har man ju i flesta fall
återvalt honom, och sådana platser
behöva vi inte tala om. Inte heller om
samhällen och större skoldistrikt, där man
har gott om kvalificerat folk att välja
bland. Men hur är det, och hur kommer
det att gå i sådana små distrikt, där
prästen inte vill åtaga sig sysslan, och
där den blir gjord till ett stridsäpple
mellan de kämpande politiska partierna?
Inom en mils omkrets finnas här tre
sådana fall. På ena stället valde man en
mindre lantbrukare, som av det parti
han tillhörde samma år insatts i
folkskolestyrelsen men aldrig förut hugnats
med eller prövats på ett enda kommunalt
eller annat offentligt uppdrag. Väljarna
voro tydligen förvissade om att den Gnid
ger ett uppdrag, den ger han också
förmågan att sköta det.
I grannkommunen valde man till
skolrådsordförande en enkel hantverkare,
som tiggde och båd att få slippa, då han
ansåg sig oförmögen att fylla de
fordringar, man hade rätt att ställa på
honom.
Båda två äro säkert fullt hederliga
och aktningsvärda män, som gott passa
till ledamöter i en sådan styrelse. Men
det är väl dock något annat att sättas
till ordförande! Man kan sköta sin
dagliga gärning, prata med sina grannar,
läsa sin tidning, skriva en räkning eller
ett brev till en anhörig utan att därför
förmå leda ett sammanträde, läsa, förstå
och tillämpa skolförfattningar, skriva
protokoll, uppgöra Skolstatistik, räkna
ut lärarlöner, rekvirera statsbidrag för
att nu endast tala om de enklare
sakerna, som kommer på en
skolrådsordförandes lott.
I en annan kommun, har man valt till
folkskolestyrelseordförande och
skolkassor en person, som på sin tid gjorde sig
beryktad över hela landet som en grov
lagbrytare. Han har sålunda förut varit
straffad för växelförfalskning, och då
han kom ut åtalats för häststöld, rån och
mordförsök, för vilka brott han dock
undgick straff men blott därför, att han
förklarades sakna förståndets fulla bruk
och en tid insattes på hospital. Tolerans
är en vacker dygd, men man tycker, att
den går för långt, då nian sätter en
person med ett sådant föregående till högste
vårdaren av en församlings
undervisningsväsen. Någon större sinnesändring
hos honom kan ej heller förmärkas av
dem, som råka stöta sig med honom. För
ett par av lärarinnorna, som i en
skolfråga - det gällde delandet av en
skolklass - vågade uttala en annan mening
än den han förfäktade och genomdrev,
har hans »skolledning» blivit en enda
följd av trakasserier.
Det gällde först deras bostäder, som
han sökte och söker göra obeboeliga. Så
deras eldbrand Han har låst för dem
skolans vedbod, där de förut hämtat sitt
behov av stenkol och hänvisat dem att
kliva uppför en brant magasinstrappa
till en vind, där man placerat vad de
skulle ha. Han har såväl i skolan som i
deras bostäder upprepade gånger
utfarit i svordomar och hotelser mot dem.
Den ena hade ej visat honom tillbörlig
vördnad - hon hade genom ett öppet
fönster frågat honom, när hon kunde
vänta sin månadslön. Den andra har
hotats med varning för hon förlagt en
skrivelse angående en, vad hon trodde,
för länge sedan utagerad sak. För några
dagar sedan infann han sig i sällskap med
några andra ledamöter för att
inspektera. De sutto och samtalade med
varandra högljutt under hela lektionen och
störde undervisningen. Sen ville han se
dagboken. Han påstod, sen han kastat
en blick i den, att lärarinnan förfalskat
den. Hon hade inte infört försummad
tid. Då hon inte visste sig ha försummat
något, påminde han henne om att
barnen sprungit ute betydligt över den på
schemat upptagna 15-minutersrasten för
tre veckor sedan, då skolan haft besök
av - statens folkskolinspektör.
Uppträdena fortsatte sen hos den andra
lärarinnan. Här körde han ut barnen, då hon
efter rasten ville kalla in dem. Han
skulle fortsätta förhöret med henne. Han
ville också visa henne, att det var han,
som i egenskap av folkskolestyrelsens
ordförande bestämde, när skolan skulle
pågå och inte någon statens
folkskolinspektör.
Det skulle ta för stort utrymme att
här redogöra för alla de trakasserier de
utsatts för, utan att de bevisligen ännu
varit föremål för grövre åtalbara saker.
Men när man med egna ögon sett de
anordningar han vidtagit för att göra livet
surt för dem och sett deras förskrämda
ansikten, förstår man, att de inte länge
stå ut att leva i en sådan spänning, och
att det är vår, deras kamraters,
skyldighet, att ge dem det stöd och den hjälp,
vi kunna.
Den lärare, som fullgör sina
skyldigheter, kan visserligen genom att vädja
till överordnade myndigheter vara
skyddad för varning och avsättning, men en
behandling från den lokala skolmyndig-
hetens sida sådan som den här påvisade
kan han numera icke skyddas för, och
den kan för honom medföra lika svåra
följder som en varning och avsättning.
Folkskolinspektören ringde upp mig
häromdagen för att tala om händelserna
därute. Han stod rådlös inför fallet. Den
s j älvskrivne prästen-ordföranden, som
uppfört sig så, skulle erhållit varning
av domkapitlet. Men det går inte att
varna en kommunal förtroendeman för
oskickligt uppträdande. Sådant kan han
skratta åt. Kåren och tidningspressen
hörde taga upp frågan och kräva
lagändring, ansåg han. Jag har försökt hos
dagspressen, men de, jag vänt mig till,
ha inte velat, förr än kåren ger sin
anslutning. Nu gäller detta visserligen en
ren landsbygdslärarfråga, men jag är
övertygad om att även kamrater, som
tjänstgöra i bättre lottade skoldistrikt,
ska behjärta kravet och ställa sig
solidariska med dem, som råkat hamna i
kulturens avkrokar.
I alla andra kommunala styrelser och
nämnder, där staten har ekonomiska
intressen att bevaka, eller där man önskar,
att allt skall gå rättvist och lagligt till,
utser man för ändamålet kvalificerat folk
att bevaka statens och det allmännas
intressen. Så utses av länsstyrelsen
ordförande och en ledamot i
taxeringsnämnden, ordförande och v. ordf. i
valnämnden, ordf. och v. ordf. i
pensionsnämnden, ordförande och v. ordf. samt en
revisor och en revisorssuppleant i
arbetslöshetskommittén, ordförande i
hästut-tagningsnämnden o. s. v. Vore det nu för
mycket begärt, om lärarkåren ginge in
för att ordföranden och vice
ordföranden i folkskolestyrelsen eller skolrådet
jämväl utsåges av länsstyrelsen f Sådana
fall, som de här relaterade, vore då
ruteslutna. Om en ordförande visade sig
olämplig, kunde förordnandet när som
helst återkallas. Det behöves också för en
skolstyrelseordförande liksom t. ex. för
en taxeringsnämndsordförande eller
pensionsiiämndsordförande att känna sig
oberoende av tillfälliga sockenåsikter och
stämningar. Han bör kunna ovanför
par-tiMvet hävda lagens anda och mening.
Frågan om folkskolans förstatligande
är, det kan man vara förvissad om, en
sak, som inte blir löst i en
handvändning, om den ens någon gång blir löst.
Men att staten får sin hand med i det
lokala skolstyret, det är en reform, som
kunde genomföras när som helst, och som
’både skulle gagna en förnuftig
sparsamhet med statens medel och åter skänka
folkskolans lärarkår den känsla av
rättstrygghet, som förut legat däri, att den
lokala skolstyrelsens ordförande handlat
under tjänstemannaansvar.
Alfred Franknian.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
