Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 10. (2671) 8 mars 1933 - Begränsning av folkskolans lärostoff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
222
SVENSK LÄRARETIDNING
Nr 10
tiplikations- och divisionsuppgifter i allmänna
bråk.
I kritiken över läroböckerna i ämnet fäster
kommittén uppmärksamheten på att vissa
läroböcker upptaga för sjunde skolåret en mer
eller mindre utförlig ekvationslära. Detta är en
kvarleva, säger kommittén, från en tid, då
man trodde sig höja folkskolans anseende
genom att där införa läroverkens kurser. Vid
läroverken anser man sig enligt de
läroverkssakkunniga böra räkna utan ekvationer, så
länge eleverna inte äro fullt förtrogna med
de bakom räkneoperationerna liggande
tankegångarna. Denna förtrogenhet kan man
knappast hoppas på att ernå inom folkskolan.
Sjunde klassens kurs förlorar dessutom sin
karaktär -av praktisk påbyggnad genom det
vidlyftiga mekaniska räknandet med ekvationer som
är nödvändigt,’ innan dessa kunna få någon
praktisk betydelse.
Kristendomskunskap.
Beträffande detta ämne framhåller
kommittén att behovet av en begränsning av
lärostoffet i många fall är påtagligt och
önskvärdheten av större hänsynstagande till
lärjungarnas mottaglighet än vad nu ofta är fallet
är synnerligen stor. Då emellertid frågan om
valet av bibelstycken och psalmverser
intimt sammanhänger med den principiella
innebörd som ges åt skolans
kristendomsundervisning, kan stoffurvalets
beskaffenhet icke fastställas utan ett
ställningstagande till vissa religionsvetenskapliga
spörsmål och till frågan om
kristendomsundervisningens mer konfessionella eller mera
kon-fessionslösa inriktning. Kommittén anser
dessa frågor ligga utanför kommitténs
uppgift att verkställa en rent pedagogisk
utredning, varför kommittén beträffande den
övervägande del av kristendomskunskapens
kurser som innefattar bibelstudium och
psalmläsning endast vill betona betydelsen av att
lärostoffet icke göres alltför omfattande och att
bibelstycken och psalmer som ifråga om
innehåll och språk äro svårfattliga för barnen
så vitt möjligt må utgå ur kurserna.
Beträffande den historiska kursen av ämnet
kristendomskunskap anser kommittén att
överblickar och sammanfattningar av hela
tidsskedens religiösa föreställningar ligga vida
över den andliga mognaden hos folkskolans
lärjungar, vilka heller icke ha den
omfattande konkreta kunskap om ett större tidsskede
som är förutsättningen för att en
sammanfattning skall bli något mera än en abstrakt
förstahandskunskap.
De livsbilder knutna kring religiösa
personligheter som böra förekomma måste ges en
mycket enkel, berättande karaktär. En analys
av t. ex. Augustinus’ själsliga utveckling och
religiösa erfarenheter som vuxen är icke ägnad
att intressera lärjungar i tolv- och
trettonårsåldern eller ge dem någon verklig inblick i
Augustinus’ eller den dåvarande kyrkans
teologi. I den mån allmän karaktäristik av
religiösa riktningar och teologiska uppfattningar
kan befinnas lämplig för lärjungar som ännu
icke lämnat den egentliga barnaåldern, får
dock vid en sådan karaktäristik icke i
läroboken begagnas teologisk eller filosofisk
terminologi, som icke i läroboken nöjaktigt
förklaras.
Beträffande lärostoffet i allmänhet för folk-
skolans vidkommande citerar kommittén
läroverkssakkunniga: »Särskilt beträffande den
kyrkohistoriska kursen må framhållas
nödvändigheten av att kunskapsstoffet vederbörligen
begränsas. Av vikt är att intet lärostoff
upptages endast därför att det sedan gammalt
behandlats vid den kyrkohistoriska
undervisningen, eller därför att det medtagits i
läroböckerna.»
Detta skarpa påpekande från
läroverkssak-kunniga, framhåller kommittén, ger vid
handen att dessa ansett allvarliga brister vidlåda
de nuvarande läroböckerna i kyrkohistoria för
läroverken. Men denna kritik drabbar än
hårdare en del av folkskolans läroböcker, därför
att dessa i stor utsträckning varit förkortade
upplagor av läroverkens eller uppställts i nära
överensstämmelse med de hittills vid
läroverken brukade. Om det redan i och för sig
måste anses olämpligt att för folkskolan
kopiera läroböcker avsedda för ett åtskilligt högre
åldersstadium, måste det anses i högsta grad
otillfredsställande att efterbilda sådana av
läroverkens böcker som från sakkunnigt håll
betraktas som olämpliga även för det
åldersstadium för vilket de ursprungligen äro
avsedda.
När det gäller att för barn i
trettonårsåldern framställa »enkla bilder och berättelser»
»ägnade att främja deras religiösa och sedliga
utveckling», såsom undervisningsplanen
formulerar målet för kristendomsundervisningen,
måste de barnpsykologiska hänsynen vara
utgångspunkten och den kyrkohistoriskt
vetenskapliga synpunkten komma i andra hand.
Vetenskaplig skall folkskolans undervisning
endast vara i den betydelsen, att de vid
undervisningen meddelade uppgifterna skola
överensstämma med forskningens resultat, men
vetenskaplig disposition, metod och
terminologi kan icke komma till användning när det
gäller undervisning av barn.
Den nuvarande läroboken vid Stockholms
folkskolor, Bilder ur kyrkohistorien av
professor Hjalmar Holmquist, anser kommittén
utgöra ett väsentligt hinder för en
undervisning i kyrkohistoria som ansluter sig till
undervisningsplanens anvisningar, och den
försvårar en undervisning som framför allt tar
hänsyn till barnaålderns mottaglighet och
behov.
Beträffande kursfördelningen mellan de
olika klasserna bör enligt kommitténs mening
kyrkohistorien läsas parallellt med den
allmänna historien och stof-fet uppdelas med
hänsyn härtill. Det bör överlämnas åt respektive
lärares omdöme att i detalj avgöra till
vilket av ämnena historia eller
kristendomskunskap sådant stoff bör föras som i nuvarande
läroböcker är föremål för en dubbel
behandling.
Historia.
I enlighet med de riktlinjer som allmänt
gäller för kommitténs arbete finner
kommittén att den som nödvändig befunna
begränsningen av lärostoffet då det gäller
historia främst bör avse utgallring av mindre
väsentligt kunskapsstoff under angivande av
vad som rimligtvis bör utgöra
kunskapsbehållningen i ämnet på folkskolstadiet.
Enligt kommitténs mening bör
undervisningen i historia icke utgå från läroboken
utan endast efter hand hänvisa till denna så-
som en sammanfattning av det som varit
undervisningens föremål. Kommittén förutsätter
en huvudsakligen muntligt given
kunskaps-meddelelse, särskilt på det lägre stadiet,
alltefter lärjungarnas stegrade läsfärdighet
kompletterad med studier i läseböcker och annan
lämplig litteratur.
En lärobok som i klar och koncis form, men
dock utan att inskränka sig till torr
uppräkning av fakta, innehåller det väsentligaste
av meddelat kunskapsstoff, är därför den på
folkskolstadiet lämpligaste, oavsett vilket
metodiskt förfaringssätt som användes. Särskilt
framträder behovet av en sådan lärobok vid
nödvändiga återblickar och repetitioner.
Ur läroboken bör sålunda uteslutas i första
hand allt sådant stoff som särskilt hör
läseboken och den muntliga framställningen till.
Mer eller mindre legendariska historiska
anekdoter, brottstycken av dokument samt rent
yttre personbeskrivningar o. d. torde numera
ej behöva återfinnas i läroboken.
Kommittén framför det önskemålet att såväl
lärokursen i svensk historia som i allmän
historia sammanföres i ett enda band, även
inrymmande litteraturanvisningar inom
tillbörlig ram.
Ifråga om lärostoffets gruppering bör
detsamma vid undervisningen anknytas till
personligheter av större betydelse för den
politiska och kulturella utvecklingen. Detta torde
dock ej utesluta att lärobokens framställning
- i varje fall då det gäller svensk historia
~ får formen av ett sammanhängande, men
i epoker indelat händelseförlopp. En annan
form vore stoffets mera novellistiska
gruppering kring vissa särskilt framträdande
historiska gestalter såsom representanter för olika
tidsskeden. Kommittén anser det sannolikt
att en framställning av detta slag skulle
kunna befinnas lämplig ifråga om den första
undervisningen i allmän historia. Beträffande
undervisningen i svensk historia däremot
förefaller det kommittén som om ett så disponerat
stoff snarare skulle komma att tillhöra
läseboks- än lärobokskategorien.
Med hänsyn härtill anser kommittén de
läroböcker i historia som för närvarande äro
påbjudna till användning vid Stockholms
folkskolor icke tillfredsställande.
Geografi.
Rörande undervisningen i geografi,
framhåller kommittén följande: Växt- och
djurvärlden i främmande länder samt berg- och
jordarter böra behandlas vid
geografiundervisningen. Detta gäller dock ej biologiska och
geologiska sammanfattningar av systematisk
art, vilka såsom hittills böra tillhöra kursen
i naturkunnighet. Sjunde klassens kurs bör
anknytas till och komplettera fjärde klassens,
så att vårt lands fysiska och politiska
geografi även i sjunde klassen allsidigt behandlas.
Läroboken bör omfatta hela skolkursen.
Naturkunnighet.
Naturkunnighet torde enligt erfarenhet vara
det ämne inom vilket den största
överbelastningen av kursen är rådande, heter det i
kommitténs utlåtande. Detta beror delvis på att
detta ämne i sig innefattar ett flertal ämnen.
Därför blir nödvändigheten att åstadkomma
en sovring här större än i något av skolans
övriga ämnen. Då naturkunnigheten genom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
