Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 14. (2675) 5 april 1933 - Fritt forum - Samarbete mellan skoldistrikten vid val av läroböcker i folkskolan - Några reflexioner i lärarutbildningsfrågan - Riksdagen och folkskolan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nr 14
SVENSK LÄRARETIDNING
321
reform, men om nian i vårt land för fram
ett förslag som medgiver 5 ä 6 olika
läroböcker i varje ämne, då är man reaktionär.
Allting lär ju vara relativt här i världen.
Om det för ett tiotal år -sedan framkommit
ett förelag om en avsevärd begränsning av
lärostoffet i folkskolan så hade med ganska
stor säkerhet detta förelag på flera håll
blivit bedömt såsom reaktionärt.
Nu är denna fråga emellertid mycket
aktuell, icke minst genom den utredning i
frågan, som blivit gjord av en lärarkommitté vid
Stockholms folkskolor. Frågan om begränsning
av lärostoffet i folkskolan är nog inte aktuell
enbart bland lärarkåren vid ’Stockholms
folkskolor utan säkerligen litet varstädes i vårt
land, fast det är Stockholms lärarkår, som
tagit initiativet i denna fråga. Men frågan om
begränsningen av lärostoffet i folkskolan är
ju fast sammanknippad med läroboksfrågan i
allmänhet, ty i verkligheten är det ju så, att
det är den antagna läroboken mer än d-en
fastställda läroplanen, som bestämmer
lärostoffets omfattning.
Skall nu denna fråga om lärostoffets
begränsning lösas utan samarbete mellan de
olika skoldistrikten på s-amina sätt som hittills
valet av läroböcker, så kommer givetvis de
olika skoldistrikten att var för sig göra olika
begränsningar och sedan söka att få en
lärobok, som vederbörande distrikt gått in för.
Kan detta kallas en praktisk lösning av
frågan? Däremot kunde en likartad begränsning
av lärostoffet bliva en given följd, om man
kunde komma till en någorlunda enhetlighet
vid antagande av läroböcker. Skulle icke även
detta kunna vara ett skäl för ett allmänt
samarbete inom lärarkåren, då det gäller
antagandet av läroböcker i folkskolorna?
Hr Knutssons tal om att S. A. F. skulle
»assistera som ett slags underfiskal hos
statsmakten», att denna skulle »tillvälla sig
bestämmanderätten över vad som normalt
ligger inom tryckfrihetens och näringsfrihetens
rågångar» m. m. har jag ingen anledning att
bemöta, då detta prat icke har med min
motion att skaffa. En sådan »välvillig» tolkning
är ju att »måla hin på väggen bara för nöjet
att få piska honom». Den, som bevisar för
mycket, bevisar ingenting.
Jag är för övrigt av den uppfattningen, att
man i sådana frågor bör taga större hänsyn
till skolans än till exempel till
»näringsfrihetens» intresse.
I slutet av hr Knutssons artikel
konstaterar jag dock med glädje, att vi i huvudsak är
ense, ty hr Knutsson avslutar densamma
sålunda: »Rätten att fungera som rådgivande
institution kan föreningen giva åt en
lärobokskommitté, och här kunde den måhända ha
en uppgift att fylla, men som inofficiell
exe-kutor skulle den göra fiasko.»
I min motion om en S. A. F:s gemensamma
lärobokskommitté har jag ingenstädes ens
antytt att denna kommitté skulle vara någon
som helst »exekutor», som hade att besluta
om antagandet eller förbjudandet av
läroböcker inom de olika skoldistrikten, utan den
skulle till tjänst för lärarkollegierna inom de
olika skoldistrikten utarbeta ett gemensamt
förslag och alltså tjänstgöra som rådgivande
institution. Häremot har ju hr Knutsson
ingenting att invända utan medger däremot, att
Några reflexioner i
lärarutbildningsfrågan.
En framstående tysk pedagog, professor
Gaudig i Leipzig, yttrade för en tid sedan
följande: »En nutida folkskollärare skall vara
något mera än vad namnet’ säger. Han skall
även vara en ’folklärare eller folkuppfostrare.
Men därför behöver han en vetenskaplig
pedagogisk utbildning som ger honom de
nödvändiga förutsättningarna härför.»
Om man -fattar lärargärningen i denna vida
betydelse, då blir lärarutbildningen en
kulturfråga av största vikt och betydelse.
Detta börja också de stora kulturländerna
att inse, och Tyskland har här gått i spetsen.
Om man undantar de starkt klerikala Bayern
och Wurttembérg, som har kvar den gamla
seminarieorganisationen, har alla de andra
tyska delstaterna infört hel eller delvis
akademisk folkskollärarutbildning.
Även i vårt land är frågan på rask marsch
framåt.- Det visar bl. a.
lärarorganisationernas eniga uppträdande i petitionen till
regeringen.
Fler och fler börjar inse, att våra
seminarier varken har tid eller iörmåga att ge den
utbildning, som tiden och det
bildningspolitiska nutidsläget kräver. Större ’delen av
seminarietiden åtgår till inlärandet av
elementära kunskaper i de olika läroämnena.
Pedagogik och psykologi blir biämnen, och
utbildningen i dessa ämnen blir ganska ytlig och
verklighetsfrämmande, dels på grund av den
knappt tillmätta tiden, men framför allt på
grund av seminariernas isolering från det
vetenskapliga livet och arbetet.
Den moderna pedagogiska psykologien säger
oss, att det centrala i all pedagogisk
utbildning är livskunskap. Det fysiska och psykiska
livet i alla dess skiftningar måste ge form och
innehåll åt all pedagogisk strävan och
undervisning.
Lärarutbildningens mål bör därför inte
endast vara, att ge den blivande läraren vissa
elementära kunskaper och färdigheter, som är
absolut nödvändiga för hans arbete i
’folkskolan. Utan målet måste bli, att göra honom
intimt förtrogen med det mänskliga och
samhälleliga livet, att göra honom i bästa mening
skickad att aktivt ingripa i sitt folks andliga
och kulturella utveckling.
Men lösningen av denna viktiga uppgift
kan knappast seminarierna ge, huru de än
förbättras. Hela seminariesystemet är nog
ohjälpligt föråldrat och kan ej göras
livskraftigt igen. Den slutgiltiga lösningen även för
vårt land måste förr eller senare bli: en
akademisk folkskollärarutbildning. Ju iörr
statsmakterna får blicken öppen för detta, desto
bättre för vår folkskola och «för vår kultur
överhuvud.
Knut Hagberg.
den såsom sådan skulle ha en uppgift att
fylla. I likhet med hr Knutsson anser jag, att
den skulle göra fiasko som »exekutor». Men
varför alla utläggningar om en eådan
institutions olämplighet som »exekutor», dä det
aldrig är förutsatt, att den skulle vara en
sådan?
G. Fransson.
Miksdagen och folk*
skolan.
Under onsdagen och lördagen
behandlade riksdagen åttonde
huvudtiteln. Som vi redan omnämnt hade
statsutskottet på de flesta
punkterna tillstyrkt k. m :ts förslag i
oförändrat skick. Där justeringar
vidtagits, var dessa av blygsam
omfattning och innebörd. Som dr Ivan
Pauli framhållit, låg den
väsentliga orsaken till denna
överensstämmelse mellan utskottet och
departementschefen i det hårda
ekonomiska läget, som nödgat båda
parterna att i stort sett ena sig
om starka beskärningar på en rad
delvis mycket behjärtansvärda
anslagsposter. Det är ingen lätt sak
att hantera geddesyxan med den
rätta urskillningen och anledning
till misstämning har inte saknats
inom folkskollärarkåren, som
hårdare än någon annan grupp
befattningshavare av dem, som berörs av
åttonde huvudtiteln, anser sig
pressad.
I stort sett följde riksdagen
statsutskottet. Hr C. J. Ekmans motion
mot skolförbättringar och
»skol-lyx» avvisades med utskottets
fräna motivering i båda kamrarna.
Motionären talade förgäves länge
och bestraffande i första
kammaren. Senatorerna slog dövörat till
och fällde förslaget.
Beträffande slöjdarvodet
godkände båda kamrarna
statsutskottets förslag, vilket innebär, att
mi-nimiarvodet sänkes till l kr. per
timme och minimiantalet elever
fixeras till 6 i stället för det av
k. m:t föreslagna antalet 10.
Samtidigt minskas det timantal, för
vilket statsbidrag utgår, till 124.
Där lärartjänsten för beredande
av pensionsrätt åt
tjänstinnehavarna är reglerad jämlikt § 5 i
reglementet för statens
pensionsanstalt, sänkes ej timarvodet.
Beslutet föregicks av en debatt, där
ett par talare förordade k. m:ts
förslag. Denna tidnings redaktör
beklagade, att de av utskottet
förordade lönereduceringarna på ett
så blygsamt arvode skulle anses
nödvändiga.
Lönereduktionén för
fortsättningsskolans lärare godkändes utan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
