Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 15. (2676) 12 april 1933 - Småskollärarinnornas utbildning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nr 15
SVENSK LÄRARETIDNING
345
Småskollärarinnornas
utbildning.
Styrelsen för Sveriges
småskollärarinneförening har till k. m :t framfört
följande synpunkter på
småskollärarinne-iitbildningen med anledning av
centralstyrelsens för Sveriges
folkskollärarinneförbund framställan i denna fråga.
Sveriges småskoll är ar innef or ening
har alltsedan den år 1918 stiftades
ansett som sin förnämsta uppgift att
verka för en förbättrad
småskollärarinneutbildning och fortbildning. Föreningen
har till fullo insett betydelsen av den
första undervisningen och vid
upprepade tillfällen framhållit
nödvändigheten av att de lärarinnor, som undervisar
på skolans lägsta stadium, får -en
grundligare utbildning framförallt i
barnpsykologi. Styrelsen har därvid framfört
krav på småskoleseminariernas
förstatligande, en treårig utbildning, höjda
inträdesfordringar samt högre
lärarkompetens.
Enligt styrelsens mening hade det
varit lämpligt att en utsträckning av
lärotiden hade genomförts, innan de nya
statliga småskoleseminarierna trädde i
full verksamhet. Även med hänsyn till
den rådande överproduktionen av
småskollärarinnor hade genomförandet av
en sådan reform varit synnerligen
önskvärt. Då emellertid 1931 års riksdag vid
småskoleseminariernas förstatligande
icke anslutit sig till kravet på treårig
utbildning, har styrelsen ställt sig
tveksam inför möjligheten att nu vinna
beaktande för frågan om en förlängd
utbildning. Desto mera angeläget synes det
då att inträdesfordringarna höjes till
det mått av kunskaper, som motsvarar
realskolexamen. I den framställning i
utbildningsfrågan, som centralstyrelsen
för Sveriges allmänna
folkskollärarförening, styrelsen för Sveriges
folkskollä-rarförbund, centralstyrelsen för
Sveriges folkskollärarinneförbund och
styrelsen för Sveriges
småskollärarinneförening den 27 februari 1933 gemensamt
ingivit till k. m :t, framfördes också det
önskemålet att 1932 års
seminariesakkunniga måtte bemyndigas att upptaga
till utredning även frågan om
småskollärarinneutbildningen och därvid taga
dessa spörsmål under övervägande.
Under en följd av år har styrelsen för
Sveriges småskollärarinneförening
anordnat fortbildningskurser i psykologi
och pedagogik till vilka statsanslag
erhållits. Dessa kurser har årligen
bevistats av omkring 250 småskollärarinnor,
av vilka endast ett femtiotal kunnat
tilldelas stipendium.
Av dessa småskollärarinnekårens
strävanden torde framgå, att det inom
denna kår finnes ett starkt och levande
intresse för den första undervisningen
samt en djup insikt om det ansvar, som
följer med handhavandet av barn under
deras första skolår. Styrelsen kan
därför helt ansluta sig till de synpunkter
beträffande den första undervisningens
vikt och betydelse, som framhålles i
folk-skollärarinneförbundets ovan nämnda
skrivelse.
Däremot kan styrelsen icke instämma
i de önskemål folkskollärarinnorna
framfört, att även denna undervisning bör
bestridas av lärarinnor med utbildning
för folkskolans alla stadier. Styrelsen
har den bestämda uppfattningen, att en
väl ordnad utbildning speciellt inriktad
på den första undervisningen i ännu
högre grad skulle betjäna denna
undervisning än en utbildning, avsedd för
Sjuklassig folkskola jämte skolans högre
avdelning. Då småskollärarinnans
arbetsområde är begränsat till de första
skolåren, måste hon dessutom genom
ständigt umgänge med barn på samma
åldersstadium vinna en erfarenhet om
småbarnens psyke, som är synnerligen värdefull
vid utövandet av hennes gärning.
Det är visserligen sant, att småskolan
är en för Sverige säregen skolform.
Därav följer dock icke med nödvändighet,
att den bör utdömas. Styrelsen tillåter
sig att i detta sammanhang anföra ett
yttrande om småskolans arbete av
ärkebiskop Nathan Söderblom. »Jag har
aldrig tänkt på småskolans arbete starkare
än efter en flerårig vistelse utomlands,
då blicken hade skärpts för att se många
sköna och märkliga ting, som här
hemma äro vanliga och därför av oss
gemenligen varken uppmärksammas eller
uppskattas. Ingenting tedde sig för mig
skönare och märkvärdigare an en
småskola, som jag kom att besöka. Jag hade i
min barndom gått i en sådan, och jag
hade sedan mångfaldiga gånger varit
med och hört på i småskolan. Men jag
hade aldrig sett hur märkvärdig den
var. - En uppmärksam lyssnare kan i
småskolan icke så sällan märka vad jag
skulle vilja kalla drag av kärlekens
genialitet.»
Den danske skolmannen Olof
Neder-gaard skrev för några år sedan efter en
studieresa i Sverige i tidskriften Yor
Ungdom följande: Såsom småskolan
verkar och drives i Sverige löser den utan
allt tvivel utmärkt väl sin dubbla
uppgift. Varsamt tager den det lilla barnet
vid handen för att från hemmets krets
föra det in i större förhållanden,
planmässigt lägger den en solid grund för
den senare undervisningen. En god
undervisningsplan, lärarinnornas särskilda
utbildning, hela den andliga atmosfären
i småskolans, avgränsade och fredade
barnavärld - allt samverkar till ett
gynnsamt resultat. Jag tror, att varje
dansk skolman, som gästar svenska
skolor, skall resa hem med detta intryck. I
Danmark har vi som bekant satt yxan vid
Forskoleinstitutionens rot och hoppas
inom kort kunna ge det dödande hugget,
man frågar ovillkorligen: Kan detta
vara riktigt? Borde vi icke heller utveckla
än ödelägga denna skolform? Väl. skall
vi icke slaviskt efterlikna andra folks
skolformer och undervisningsmetoder
hur förträffliga de än må synas, men
den svenska småskolan är till den grad
avpassad efter barnets behov, att den
otvivelaktigt utan större förändringar
kunde vara tillfyllest även hos oss.» För
utbildning av forskolelärarinder finnes
fortfarande i Danmark ett Statens
For-skolelärarindeseminarium samt
statserkända och statsunderstödda
privatseminarier.
För något tiotal år sedan framträdde
tendensen att ersätta småskollärarinnor
med folkskollärarinnor ganska starkt
även i Sverige. Men under senare år har
småskolans arbete alltmera vunnit
erkännande och uppskattats för dess
anpassning efter barnens natur och
mottaglighet.
Ärkebiskop Söderblom har även härom
några ord: »Småskollärarinnornas kår
har haft en egendomlig särställning.
Vissa tider har det sett ut, som om den
skulle vara. ställd på avskrivning. Så
småningom lär nog de insiktsfulla ha
kommit till den övertygelsen, att
småskollärarinnorna med sin särskilda
utbildning är lika nödvändiga som den
under längre tid förberedda kåren av
folkskollärare och folkskollärarinnor.»
Sakkunskapen har också vid flera
tillfällen under senare år framhållit, att de
två första skolårens arbete nu är väl
tillrättalagt, och att småskolans
arbetsresultat i det väsentliga är
tillfredsställande.
Då småskolekåren omfattar närmare
13,000 lärarinnor skulle det kräva en
mycket lång tid att genomföra den
reform, som folkskollärarinnorna åsyfta i
sin skrivelse. En dylik avskrivning av
småskollärarinnekåren skulle utan tvivel
medföra stagnation i den livaktighet och
det intresse f Or arbetets utveckling inom
småskolan, som nu förefinnes och under
en lång följd av år komma att inverka
menligt på undervisningen i sin helhet.
På grund av vad här ovan framhållits,
vill styrelsen för Sveriges
småskollärarinneförening i underdånighet
hemställa, att k. m :t måtte bemyndiga 1932
års seminariesakkunniga att företaga
den utredning av
småskollärarinneutbildningen, varom centralstyrelsen för
Sveriges allmänna
folkskollärarförening, styrelsen för Sveriges
folkskollä-rarförbund, centralstyrelsen för
Sveriges folkskollärarinneförbund och
styrelsen för Sveriges
småskollärarinneförening hemställt i skrivelse av den 27
februari 1933, och, att
Folkskollärarin-neförbundets skrivelse om en enhetlig,
likvärdig utbildning således icke måtte
föranleda ett uppskjutande av ovan
nämnda utredning.
Å styrelsens för Sveriges
småskollärarinneförening vägnar:
Bredberg.
Ordf.
Anna Ljunggren:
v. ordf.
Hanna Eriksson.
l :sta sekr.
Jönköping, Huskvarna och
Södertälje den 31 mars 1933.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
