Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 23. (2684) 7 juni 1933 - Lärargruppen i Skandia - 1932 ett rekordår - Gustaf Waara-Grape: Åskådningsmateriellslöjd i seminarieundervisningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Som bekant äga gruppmedlemmarna
dessutom rätt till samma vinst som de
övriga av Skandias försäkrade.
Till tjänst för dem, som önska
närmare upplysningar, meddelas, att
kontraktet mellan S. A. F. och Skandia
återfinnes i Föreningen II, 1930, Bil.
28. I övrigt lämnas uppgifter om
gruppen och dess verksamhet vid varje
kretsmöte av därtill särskilt utsett
ombud, samt dessutom direkt av Skandia
eller centralstyrelsens ombud.
Det ligger i föreningsmedlemmarnas
intresse att i förekommande fall
ihågkomma denna vår försäkringsgrupp.
536
SVENSK LÄRARETIDNING
Nr 23
O
Åskådningsmateriellslöjd i
seminarieundervisningen.
Den gamla skolans tvång, tråkighet
och passiva stillhet har mångenstädes i
vårt land efterträtts av den nya skolans
frihet, glädje och arbetsiver. För att
särskilt poängtera det sistnämnda älska vi
ju att kalla den »arbetsskola». Men
trots alla de genomgripande
förändringar, som under den senaste tiden inträtt
i skolans dagliga liv, måste man säga,
att arbetsskolan ännu är i sitt
vardande. Man är emellertid överens om att
undervisningen bör präglas av större
åskådlighet, ökad självverksamhet hos
eleverna samt en individuell och social
fostran. En annan sak, som man
också är ense om, är, att en omläggning
av seminarieutbildningen borde skapa
förutsättningar för att nå arbetsskolans
teoretiska ideal. Statsmakterna ha
också insett behovet därav, och k. m :t har
utsett seminariesakkunniga, som skall
utarbeta förslag till en omläggning.
Diskussion om en sådan omläggning har
förekommit i lärarpressen. Jag vill
endast hålla mig till en detalj, som inte
kommit till synes i denna diskussion,
nämligen undervisning i tillverkning av
åskådningsmateriell.
Den materiell, som fyller de
.förmögna skoldistriktens materiellrum, har inte
överallt varit till den hjälp i
undervisningen, som man har rätt att fordra
med hänsyn till materiellens kostnader.
Delvis beror detta därpå, att en del
materiell inte varit anpassad efter det
åldersstadium, för vilket den använts, och
delvis därpå, att lärarna och
lärarinnorna under sin seminarietid inte fått
tillräcklig instruktion i materiellens
användning för folkskolans barn. Men,
även om instruktionen i materiellens
användning varit otillräcklig, har dock de
flesta lärare och lärarinnor hjälpligt
klarat sig i de skolor, som haft tillgång
till materiell. Värre har det varit i de
skoldistrikt, vilkas skolstyrelser inte
kunde övertygas om nödvändigheten att
anskaffa materiell i tillräcklig mängd,
och sådana skoldistrikt finnas i alla
delar av vårt land. Ännu svårare har det
blivit de senaste åren med det ökade
trycket på kommunernas ekonomi. Många
nitiska och intresserade lärare och
lärarinnor har då gripit sig an med att
själva göra sådan materiell. Men det blir
experiment, som tar onormalt mycken tid.
Vilken hjälp skulle det inte varit, om
de fått handledning i sådant arbete
under seminarietiden. I ett av skolans
ämnen har man redan insett vikten av
en sådan handledning, nämligen i
fysik. Vid vissa seminarier förekommer
fysikslöjd som frivilligt arbete, och f
ort-bildningskurserna i fysikslöjd äro
säkerligen bekanta för alla lärare. Men
att överföra idén på andra ämnen har
man i allmänhet inte tänkt på. Och
ändå förekommer tillverkning av
åskådningsmateriell i en viss omfattning
även i vårt land i skolor för bildbara
sinnesslöa, psykiskt efterblivna och för
barn med kroppsliga eller andliga
defekter. Nödvändighetens hårda lag,
dels beroende på ett svårarbetat
elevmaterial och dels på små anslag från
det allmänna, har där tvingat fram en
hel mängd utmärkt åskådningsmateriell,
som delvis gjorts av barnen själva
under lärarens eller lärarinnans ledning
med de enklaste medel. Då jag antar,
att denna materiell är tämligen obekant
för en stor mängd lärare och
lärarinnor, skall jag med några exempel visa,
vad som kan åstadkommas i nämnda
avseende.
Den mesta åskådningsmateriellen
finnes givetvis på de lägsta stadierna. I
skolor för sinnesslöa förekommer ett
ämne, som heter sinnesövningar och som
närmast kan hänföras till den
grundläggande hembygdskunskaps- och
modersmålsundervisningen.
Instuckna i ett ställ stå några
käppar, som närmast likna korta
pekpinnar. På dessa har man trätt upp
träkulor av olika färg och försedda med
hål. Här får man anledning att tala
om olika färger och deras plats i
förhållande till varandra, men kulorna
kunna också användas till den
grundläggande räkneundervisningen. I de
skolor, som ha svarv, kunna de större
pojkarna svarva träkulor, medan andra
måla dem. Smalare pinnar av olika
längd instuckna i en bräda användes
bl. a. för att klargöra
komparationsgra-derria. Käpparna, som placeras av
barnen själva under lektionerna, ge också
anledning till att tala om orden
närmast, längst ? bort och en hel mängd
andra begrepp. För en lärare, som fått
instruktion i deras användning äro de
ett utmärkt medel i undervisningen.
Lätta äro de också att tillverka för
pojkarna i träslöjden. Så har man
kulbräden, bräden med små runda hål. I
dessa hål nedstickas mindre, runda,
färgade träkulor med ett skaft passande
för hålen. Barnen kunna med dem
lägga olikfärgade mönster och dessutom
använda dem i räkning. Kulorna
kunde ersättas av färgade stickor. Ett
annat enkelt åskådningsmateriell är
papp-plattor, som man indelat i rutor. Efter
lärarens föredöme gäller det att i
rutorna placera färgade randa
pappbitar. Det ger en övning i
färguppfatt-ning men kan också användas för
inpräntande av förutnämnda platsbegrepp
och till räkning. Ytterst enkla är de att
tillverka. Så finns materiell, som
flickorna kan göra i slöjden, bl. a.
tygpåsar. De fyllas med ärter, stenar,
pärlor, knappar och dylika större föremål
och användes till känselövningar och till
räkning. Om man fyller dem med gryn,
mjöl, sand, lera o. dyl., kan man också
använda dem såsom klassens
handelsbod. I tvättade bläckhorn och i andra
flaskor eller i tomma cigarett- och
tändsticksaskar har man ett stort lager av
jordarter, stenar, frön, diverse varor
m. m., som förekommer ute i naturen
eller i hemmen. Det är ingen svår sak
att mobilisera barnens samlarvurm.
Flickornas samlarintresse kan känna sig
tillfredsställt särskilt med de
tygprover, som hängas på en järntråd, och
som användas för att klargöra
begreppen rutigt, randigt, fläckigt, prickigt
m. m. Ett sådant lager är givetvis även
bra att ha i handelsboden. Hur lätt är
det inte för en skola att skaffa sig ett
helt litet laboratorium av dessa saker,
om läraren och lärarinnan bara får lite
handledning om hur det skall
uppsättas och användas för att bli till mesta
möjliga nytta!
Till åskådliggörande - ja, man
skulle kunna säga - till levandegörande
av den första räkneundervisningen
finns en oerhörd mängd annan
materiell. Bl. a. har man klippt ut bilder
ur priskuranter, och dessa bilder
uppklistras sedan på pappbitar. På en
sådan pappbit står t. ex. bilder av 6
kaffekoppar i grupper om 4 och 2. Under
står: 4 + 2.= ? Andra ex.: 4 dockor, 5
slipsar, 8 hattar, 12 mössor m. m. Här
får barnen således räkna avbildningar
av samma saker, som mött dem i hem1
met och i skolan. Huru roligt är det
inte för barnen att själva få göra denna
materiell! Själva arbetet är ett
inpräntande av grunderna i räkning. Vad som
också tyckes bereda stort nöje är tomma
tändsticksaskar, i vilka man plockar in
stenar, knappar, ärter eller andra
föremål till ett visst antal. På botten av
varje låda står antalet angivet t. ex.:
5 + 6, 3 + 4, 8-5, 25-12 o. s. v. Även
sådan materiell är synnerligen enkel att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
