Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 24. (2685) 14 juni 1933 - Principiella synpunkter beträffande folkskoleväsendets ställning till stat och kommun
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
558
SVENSK LÄRARETIDNING
Nr 24
;åter utgjorde den en verklig utveckling
av den sexåriga skolan, och där
anordnades småskolestadiet såsom tvåårigt och
folkskolestadiet såsom femårigt.
För ett allmännare inrättande av
sistnämnda organisationsform gav 1919 års
undervisningsplan för rikets folkskolor
ett avgörande stöd. I denna ingår för
samtliga de tio olika skolformer, som där
upptages, tim- och kursplaner för både
sju- och sexåriga skolor, och den
sjuåriga skolan ställes därvid främst.
Därmed är angivet, att den obligatoriska
sjuåriga folkskolan är en fullt laglig
skolform, och av placeringen kan den
meningen utläsas, att denna skolform
är att föredraga framför den sexåriga.
Efter det att den nya
undervisningsplanen utkommit år 1920, har antalet
skoldistrikt, som anordnat den
obligatoriska folkskolan med tvåårigt
småskolestadium och femårigt folkskolestadium,
stadigt tillväxt. Utvecklingen framgår
av följande tabell, vari angives antalet
skoldistrikt, som vid slutet av
vårterminen de angivna åren haft folkskola
anordnad på sätt nyss nämnts.
Antal skoldistrikt År (vårterminen)
76.................... 1920
141 .................... 1921
165.................... 1922
172....................1923
189.................... 1924
195 .................... 1925
219 .................... 1926
295 .................... 1927
327 .................... 1928
326 .................... 1929
335 ___.-............... 1930
340 .................... 1931
År 1931 hade obligatorisk sjuårig
folkskola genomförts i nära 14 % av
samtliga skoldistrikt.
Det är givetvis synnerligen önskvärt,
att utvecklingen på f or e var ande
område får ostört fortgå. Det finnes under
de förhållanden på arbetsmarknaden,
som för närvarande råder, ett särskilt
skal att befrämja inrättandet av
sjuåriga folkskolor, så att skolan måtte få
sysselsätta barnen åtminstone till
fjortonårsåldern. Överstyrelsen syftar på
den omfattande ungdomsarbetslöshet,
söm är rådande i Sverige såväl som i
de flesta andra länder. Den tilltagande
arbetslösheten bland ungdomen har
gjort, att man i exempelvis Danmark,
Tyskland och England upptagit frågan
om en utökning av antalet skolår i den
obligatoriska folkskolan, fastän i dessa
länder antalet skolår i folkskolan är
större än hos oss.
Vad överstyrelsen här anfört
angående sjuårig folkskola torde visa, att
folkskolans utveckling i det viktiga
avseende, som gäller den obligatoriska
skoltidens längd, långt ifrån kan sägas vara
avslutad. Det är enligt överstyrelsens
mening av synnerlig vikt, att den
lovande utveckling på förevarande
område, som det sista decenniet har att
uppvisa, icke på något sätt hämmas, därest
staten skulle få ökad bestämmanderätt
beträffande folkskoleväsendets lokala or-
ganisation. Tvärt om borde det val bli
så, att ett statens övertagande i
huvudsak av folkskolutgifterna skulle,
därigenom att ett viktigt hinder för många
skoldistrikt att på ett tillfredsställande
sätt utveckla sitt skolväsen sålunda
skulle bli undanröjt, bidraga till att
folkskolan i allt större utsträckning
komme att omfatta det antal skolår,
vilket såväl folkskolestadga som
undervisningsplan egentligen anger såsom det
eftersträvansvärda och riktiga.
Då överstyrelsen här särskilt
upptagit frågan om den sjuåriga folkskolan,
har detta skett för att lämna ett
konkret exempel, hurusom folkskolans
utveckling i organisatoriskt hänseende
icke kan sägas vara avslutad utan tvärt
om alltjämt måste fortgå, varför de
ekonomiska förändringar i fråga om
folkskoleväsendet, som kunna komma till
stånd, icke får vara ägnade att hämma
denna utveckling utan i stället böra
befrämja densamma. Vad som här blivit
sagt beträffande det anförda exemplet
gäller även åtskilliga andra
organisatoriska spörsmål, vilka det dock skulle
taga alltför stort utrymme att här
närmare utveckla.
Folkskolans lokala ledning.
Överstyrelsen vill även något mer
ingående behandla en annan för
folkskolans lokala utveckling viktig
angelägenhet, vilken hittills icke varit föremål för
någon större uppmärksamhet från
statsmakternas sida men som är av största
betydelse för ett gott resultat av
folkskolans verksamhet. Överstyrelsen
åsyftar här åtgärder för åstadkommande av
en tillfredsställande ordning i fråga om
folkskolans utrustning med särskilda
lokala ledare i administrativt och
pedagogiskt hänseende.
För denna sak har som sagt hittills
föga uträttats från statens sida.
Initiativet till anställande av sådana ledare
har helt överlämnats till skoldistrikten,
och något bidrag till avlöning av
lokala ledare vid folkskolorna lämnar staten
icke. Det enda, som blivit gjort, är, att
i folkskolestadgans § 5 mom. 4 lämnats
vissa allmänna bestämmelser angående
kommunala folkskolinspektörer och
överlärare.
Det är uppenbart, att statens
folkskolinspektörer, som har så stora
områden att övervaka och därför endast
jämförelsevis sällan kan besöka varje
särskild skola och läraravdelning, icke kan
utöva den fortgående fackliga lokala
tillsyn och ledning i administrativt och
pedagogiskt hänseende, som är
erforderlig. I fråga om andra skolor har staten,
fastän även de är underkastade särskild
inspektion, skapat bestämda garantier
för att en effektiv dylik tillsyn och
ledning måtte komma till stånd. Det har
ansetts självfallet, att sådana statliga
läroanstalter som allmänna läroverk,
seminarier och tekniska läroverk skola
förestås och ledas av en rektor. Staten
har också bestämt, att rektor skall fin-
nas vid vissa kommunala skolor, såsom
kommunala flickskolor, kommunala
mellanskolor och högre folkskolor samt
anstalter för yrkesundervisning.
Detsamma gäller väsentligen även om
folkhögskolor. Det har ansetts vara ett
livsvillkor för dessa olika läroanstalters
framgångsrika verksamhet att för
ifrågavarande ledarbefattningar erhålla så
lämpliga personer som möjligt. Detta
har kommit till uttryck både i de
tillsättningsbestämmelser, som utfärdats,
och i de avlöningsförmåner, som
fastställts.
Det synes vara självfallet, att det är
av lika stort intresse för folkskolan som
för ovan nämnda läroanstalter att
erhålla en god sakkunnig lokal ledning,
för att verksamheten måtte bedrivas
med framgång och det allmänna
erhålla största möjliga valuta för de medel,
som offras. Visserligen finns det ett
stort antal folkskolor och skoldistrikt av
så ringa omfattning, att särskild ledare
för dem ej kan behövas. Men å andra
sidan gives det folkskolor av så
omfattande organisation, att de i detta
hänseende är fullt jämställda med, ja,
överträffa de största bland de läroanstalter,
för vilka enligt statens bestämmande
särskilda skolledare måste finnas. I
vissa fall är det lämpligt, att en
skolledare anställes för samtliga folkskolor inom
ett skoldistrikt, i andra* fall åter för
några bland dessa.
Såsom redan nämnts, har beträffande
skolledarfrågan vid folkskolorna
initiativet helt och hållet överlämnats åt
skoldistrikten själva. Kedan tidigt
framträdde helt naturligt, särskilt i
skoldistrikt med ett mera utvecklat
skolväsen, behov av lokal ledning vid
folkskolorna, och kommunala
folkskolinspektörer eller överlärare anställdes, och
antalet skoldistrikt med särskilda
skolledare för folkskolorna har stadigt ökats.
De sålunda anställda skolledarna
avlönas helt och hållet av skoldistrikten, och
något statsbidrag åt skolledare vid
folkskolorna har hittills icke utgått såsom
vid vissa andra kommunala skolor.
Skolöverstyrelsen har för sin del ej funnit
denna olikhet mellan folkskolan och
andra skolor motiverad av sakliga
förhållanden och har därför vid upprepade
tillfällen hos k. m :t gjort framställning
om att statsbidrag för ändamålet måtte
utverkas. En utförlig utredning i
ärendet lämnade överstyrelsen i sina
riksdagspetita år 1930, till vilken
överstyrelsen hänvisar.
Skatteutjämningsberedningen har i
sitt förslag icke gått in på frågan om
vem som skall bestrida avlöningen åt
kommunala folkskolinspektörer och
överlärare, staten eller skoldistrikten. Å
ena sidan har beredningen föreslagit,
att staten skulle helt och hållet
övertaga kostnaderna för lärarnas avlöning,
och då det stora flertalet av de lokala
skolledarna även hava
lärartjänstgö-ring skulle ju möjligen den slutsatsen
kunna dragas, att jämväl den avlönings-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
