Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 25. (2686) 21 juni 1933 - Skolöverstyrelsen om skolbyggnader, skolskjutsar, skolhem m. m.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
580
SVENSK LÄRARETIDNING
Nr 25
vilken verksamhet i många fall medfört
synnerligen goda resultat i fråga om
barnens utveckling i allmänhet och
särskilt i fysiskt avseende.
Såsom förut erinrats, har
anskaffandet och underhållet av byggnader för
folkskolans behov varit en de skilda
skoldistriktens egen angelägenhet. På
grund av det livliga intresse för en
välordnad folkundervisning, som i
allmänhet finnes ute i de olika trakterna av
landet, har också tillfredsställande
skollokaler blivit uppförda i stor
utsträckning. Detta har dock icke hindrat, att
största möjliga sparsamhet iakttagits.
Det starkt utvecklade ekonomiska sinne,
som är utmärkande för den svenska
landsbygdens befolkning, har inneburit
en betydande garanti mot utvecklandet
av lyx eller överdåd i fråga om
skolbyggnaders inre och yttre utrustning.
Nästan undantagslöst har man sökt
begränsa kostnaderna så mycket som
möjligt. Det föreligger, enligt
överstyrelsens uppfattning, starka skäl för det
antagandet, att detta kommunala
sparsam-hetsintresse i betänklig grad skulle
försvagas, i många fall helt försvinna,
därest staten övertoge kostnaderna för
skolbyggnadernas uppförande.
Intresset för att åt kommunen anskaffa
skolbyggnader i tillräckligt antal och av
tillräcklig storlek komme säkerligen
därefter att bli det dominerande medan
kostnadsfrågorna åter bleve trängda i
bakgrunden.
Den granskning av framställningar
rörande hithörande frågor, som
föreslås ska komma att äga rum, skulle
säkerligen icke kunna förhindra, att
totalkostnaderna för
byggnadsverksamheten bleve högre än om kommunerna
själva fortfarande finge bestrida med
denna förenade kostnader. Det kan
vidare förutses, att denna granskning
komme att bliva både tidsödande och
jämförelsevis kostsam, varjämte det
icke torde vara uteslutet, att den kunde
leda till en icke önskvärd uniformitet i
fråga om skolbyggnadernas
beskaffenhet och utseende.
Överstyrelsen anser följaktligen, att
byggnadsverksamhetens övertagande av
staten i den omfattning beredningen
föreslår skulle i flera betydelsefulla
avseenden medföra uppenbara
olägenheter. Särskilt synes den så gott som
fullständiga avkoppling av det lokala
spar-samhetsintresset vid byggnadsfrågors
behandling, som skulle bliva följden,
vara ägnad att ingiva betänkligheter.
Det synes fördenskull överstyrelsen
vara av vikt, att en undersökning
verkställes, huruvida icke syftet, att genom
lindring i kommunernas utgifter för
.skolbyggnadsverksamheten bidraga till
erforderlig skatteutjämning, kan vinnas
genom andra åtgärder än de av
beredningen föreslagna. Därvid träder i
förgrunden den vid flera tillfällen förut i
olika sammanhang debatterade frågan
om statsbidrag till skolbyggnader. I
detta sammanhang tillåter sig överstyrel-
sen erinra därom, att sedan
överstyrelsen genom beslut den 25 september 1920
anbefallts att avgiva utlåtande i
anledning av riksdagens skrivelse den 15
juni 1920, nr 365, angående beredande av
statsbidrag till uppförande av
byggnader för folkskoleväsendet i riket, samt
överstyrelsen i skrivelse den 14
februari 1921 gjort framställning angående
föranstaltande av närmare utredning i
ämnet, uppdrog k. m :t genom beslut
den 8 april 1921 åt överstyrelsen att
verkställa sådan genom särskilda
sakkunniga. Dessa avgav den 22 juni 1923
förslag i ärendet. Häröver avgav
överstyrelsen underdånigt utlåtande den 19
juni 1924, sedan överstyrelsen verkställt
förnyad undersökning i fråga om
byggnadsbehovet och kostnaderna för ett
tillgodoseende av detta. I huvudsak
anslöt sig överstyrelsen till de
ståndpunkter, som intagits av de sakkunniga.
Enligt detta förslag skulle statsbidragen
till skolbyggnaderna baseras på
skattetrycket inom de skilda skoldistrikten.
Detta förslag föranledde emellertid
ingen k. m :ts framställning till
riksdagen. K. m :ts förslag till 1928 års
riksdag om ett mindre anslag, avsett till
statsbidrag till byggnader för
folkskoleväsendet inom Jämtlands,
Västerbottens och Norrbottens län, dock ej rikets
nordligaste gränsorter, byggde dock i
viss mån på nämnda förslag. Riksdagen
biföll denna framställning, varefter
bidrag under några år utgått enligt
bestämmelserna i förut omnämnda nådiga
kungörelse nr 293/1923.
Sedan överstyrelsen avgav sitt nyss
omnämnda underdåniga utlåtande, har
emellertid de ekonomiska förhållandena
inom. kommunerna i allmänhet blivit
väsentligt försämrade. Ett förverkligande
av ifrågavarande sakkunnigförslag
skulle visserligen medfört en begränsad
utjämning av folkskolkostnaderna, men
förslagets huvudsyfte var emellertid att
främja anskaffande inom rimlig tid av
skolbyggnader inom de olika
skoldistrikten. Skatteutjämningsberedningens
utgångspunkt är däremot att
åstadkomma en omfattande skatteutjämning, att
på effektivt sätt lindra kommunernas
skattetunga. Statsbidrag, som verkligen
skulle fylla denna uppgift, måste
givetvis bli av en helt annan storlek, än som
i sakkunnigförslaget förutsattes, samt
måhända också böra bestämmas utgå
enligt andra grunder än de förut
föreslagna. Emellertid föreligger i denna fråga
icke någon med hänsyn till det
nuvarande läget och det föreliggande
ändamålet företagen undersökning vare sig
i fråga om möjligheten att på denna
väg nå åsyftat resultat eller om
kostnaderna.
I nuvarande läge kan överstyrelsen
på grund av de skäl, som i det
föregående anförts, icke förorda den av
beredningen föreslagna vägen. Det syfte,
som. med förslaget avses ska uppnås,
bör enligt överstyrelsens mening i
stället tillgodoses genom statsbidrag till
uppförande av skolhusbyggiiader.
Denna ståndpunkt vinner ökat stöd genom
vad överstyrelsen i det följande går att
anföra rörande förfoganderätten över
skolhusen och ersättning för redan
uppförda.
Förfoganderätten över skolhusen och
ersättning för redan uppförda sådana.
Beredningens förslag om statens
övertagande i regel utan ersättning av
redan befintliga skolhus är av stor
betydelse och räckvidd både för staten och
för kommunerna. Å ena sidan kan det
givetvis anses vara principiellt riktigt,
att staten, om den övertager
byggnads-och underhållsskyldigheten, också blir
ägare till de redan uppförda skolhus,
som nu användes, även om dessa helt
bekostats av skoldistrikten själva. Men
å andra sidan skulle genomförandet av
detta förslag medföra dels egendomliga
ekonomiska konsekvenser för många
skoldistrikt, dels betydande svårigheter
av annan natur. Ett stort antal
skoldistrikt har väl vårdat sitt skolväsen
och därvid även i stor utsträckning -
i många fall fullständigt - för nu
överskådlig framtid tillgodosett behovet
av skollokaler. Därför har de måst
vidkännas dryga utgifter, bestridda
antingen genom utdebitering eller helt
eller delvis genom amorteringslån. Dessa
skoldistrikt skulle icke erhålla någon
ersättning alls för skolbyggnaderna och
icke heller bidrag till återstående
lånekostnaders gäldande annat än i de fall,
då kommunernas ekonomi kunde
betraktas såsom svag eller om skulderna var
så stora, att de kunde anses avsevärt
inverka på den kommunala
utdebiteringsprocenten. De flesta av nu
ifrågavarande kommuner torde icke höra till
den kategori, som enligt beredningens
nämnda förslag skulle kunna erhålla
någon ersättning för redan uppförda
skolbyggnader, ehuru de i många fall
ännu under lång tid ska förränta och
amortera skulder, som de iklätt sig för
byggnadsskyldighetens fullgörande. Nu
åsyftade skoldistrikt skulle därjämte få
jämförelsevis ringa fördelar i framtiden
av statens övertagande av
byggnads-och underhållsskyldigheten.
Överstyrelsen finner det vara lätt förklarligt, att
sådana kommuner, som nu nämnts, ska
betrakta beredningens förslag i
förevarande del såsom högeligen orättvist,
framför allt därför, att det skulle
komma att liksom premiera de skoldistrikt,
som i större eller mindre omfattning
försummat skolbyggnadsfrågorna. Inom
dessa senare bleve det nämligen efter
ett övertagande en statens angelägenhet
att avhjälpa de brister, som är för
handen, och de skoldistrikt, som varit
försumliga, sluppe alltså undan
konsekvenserna av sina försummelser.
Något större rättvisa komme givetvis
att skipas, därest staten helt eller
delvis övertoge återstående annuiteter å
icke betalda lån för skolbyggnader, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
