Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 31. (2692) 2 augusti 1933 - Barn såsom vittnen - Skiens lärarekurser - Annonser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nr 31
SVENSK LÄRARETIDNING
683
Barn såsom vittnen.
I Dagens Nyheter för den sistlidna 21 juni
lästes en längre, mycket bra artikel under
ovanstående rubrik. Författaren framhåller
där, huru det i vissa fall kunde vara bra, att
även ett barn kunde få vittna i mål, speciellt
sedlighetsmål, men han framhåller även, att
barns vittnesmål, liksom många äldres, först
borde bedömas med avseende på graden av
d-eras trovärdighet, innan de finge läggas till
grund för ett domslut.
Då jag läste artikeln i fråga, rann mig
i minnet en händelse i skolan för några år
sedan. Jag kom nu på den tanken att föra
den vidare.
I min skola, som är en B2-skola, bedrives
sparverksamhet. När terminen är slut, får
barnen lämna in sina sparbanksböcker, en av de
större pojkarna får gå till banken med
böckerna och sparbössan och sedan nästa dag
hämta det åter. Så hände vid höstterminens
slut 1930, att en pojke som vanligt fick gå
till banken. När han återkom, sattes bössan
in i skåpet som vanligt, och böckerna
utdelades. Men när vårterminen började och barnen
på nytt skulle släppa l slantar, skulle vi se
till att bössan var ordentligt låst samt en
av nycklarna lämnas till den flicka eller pojke,
som barnen därtill valde, och den andra
nyckeln skulle läraren förvara. Men vad nu då?
Nycklarna fanns ej på något ställe. Jag
frågade pojken: »Du hade väl nycklarna med
från banken i höstas?» »Ja, jag lämnade dem
till magistern», kom svaret så trovärdigt. Men
nycklar och sådana saker är jag mycket noga
med, så att sådant låser jag alltid ned i
katederlådan. Ty jag håller fore, att det skulle
vara färre tjuvar, om människor i allmänhet
hölle bättre reda på sina värdeföremål än vad
som är fallet. När jag därför ej hittade
nycklarna i katederlådan, föll det mig in att fråga
de andra barnen: »Var det någon av er andra
som såg, att John lämnade mig nycklarna till
sparbössan i höstas?» Jo då, de satte upp
händerna allesamman så när éom två flickor i
sjätte klassen. De sade, att de inte gett akt
därpå.
Jag lät det hela bero så länge. Om någon
tid kom jag själv till banken. Jag frågade då,
om de händelsevis hade nycklarna kvar sedan
i höstas till sparbössan. Jo, de fanns, pojken
sprang ifrån dem i julas, ty man hade inte
lagt in dem i paketet ’som vanligt. Nu var ju
saken klar. Barnen hade misstagit sig. >Så kan
det gå. Nu fick jag osökt tillfälle att tala
med barnen om huru viktigt det är vid
vittnesmål men även annars att inte säga mer
än som man verkligen sett och vet vara sant.
Vi tänker oss, att det igällt pengar eller
.annat av större värde. I detta fall hade
läraren så att säga alla barnen mot sig. Vid en
event. rättegång hade nog läraren blivit den
ersättningsskyldige, och av allmänheten och
tidningar stämplats som en lögnare och
bedragare. De snälla oskyldiga barnen hade
naturligtvis rätt.
I detta fallet var det ju inte barnens
elakhet, som låg till grund för deras
handlings-satt, utan de var offer för suggestion. De
stora barnen ställde sig naturligtvis
solidariska med kamraten, den svagare, och mot
läraren, den starkare, och de små barnen gjorde
efter, som de större gjorde före. Hade läraren i
stället, innan han frågat, visat stor oro och
ledsnad över att nycklarna kommit bort samt
låtit tanken på att det var bankens fel
komma fram, hade säkerligen alla barnen hållit
med läraren.
Annorlunda ställer sig saken, om ett spänt
förhållande råder mellan läraren och barnen
med föräldrarna. I ett sådant fall kan nog
inte läraren gärna få barnen på sin sida. Då
kan lärarens ord och handlingar förvrängas
och utsättas för den mest hänsynslösa kritik.
Så var nämligen förhållandet i en skola i min
hemtrakt. Då behöver läraren sannerligen ha
starka nerver, om han inte skall gå under.
iSom exempel på huru lärarens
framställning kan förvrängas av elaka barn vill jag
nämna ett.
I skolan hade läraren talat om
ljudvågorna. Han hade givit en pojke, som bodde i
skolans närhet, följande fråga: »Om jag öppnar
fönstret här, så kan det hända, att din
mammas röst därnerifrån hörs, när hon ropar på
din bror. Hur kommer ljudet från henne till
oss?» Detta gav barnen i en annan granngård
anledning till att gå hem och på moderns
vanliga fråga: »Vad har han sagt i dag?» svara:
»Jo, magistern har sagt att de skrika och
föra sådant oväsen nere hos Johanssons, att
man aldrig kan ha fönstret öppet i skolan, hur
varmt det än är.»
Sålunda: det kan vara förenat med stor risk
att tro allt, vad ett barn säger.
-X-.
SKIENS LÄRAREKURSER.
Kursdeltagare i Skien 1933.
Lärareknrserna i Skien har år från år
vunnit allt större tillslutning icke minst
från svensk sida. Sålunda hade årets
kurser, som pågick under tiden 3-15
juli, samlat icke mindre än 134
deltagare, varav 46 enbart från Sverige.
Årets kurser har varit uppdelade på
fem olika »fäg» och i regel har varje
kursdeltagare varit i tillfälle att deltaga
i två av dessa. Största intresset och
största deltagarantalet samlade »Den
fria skolan», som till kursledare hade
folkskollärare Gunnar Hellsten,
Hälsingborg. Kursledaren behandlade i en
serie föredrag den fria skolans
förutsättningar och metodik, varjämte
deltagarna blev i tillfälle att i en
försöksklass studera den individuella
undervisningens praktiska utformning. Den av
överlärare Axel Hagnell, Göteborg,
ledda teckningskursen avsåg dels att
bibringa deltagarna ökad teknisk
färdighet i teckning, dels att ge uppslag till
och exempel på lämpliga teckningar för
undervisningen i skolans olika ämnen.
Även en av arkitekt Karl Malmsten,
Stockholm, ledd kurs i träslöjd
omfattades med livligt intresse, varom en
både form- och färgglad utställning sista
kursdagen bar tydligt vittnesbörd.
Förutom nämnda kurser förekom även en
kurs i bokbindning samt en i kvinnlig
gymnastik. Dessutom hölls ett flertal
föredrag, avsedda för samtliga
kursdeltagare, samt en synnerligen livlig
diskussion om differentieringen i
folkskolan med hr Hagnell som inledare. Ett
flertal utflykter företogs också under
kursens lopp till sevärda platser i Skien
och dess vackra omgivningar.
Fredagen den 14 juli var ett festligt
avskedssamkväm anordnat. Härunder
framförde arkitekt Malmsten å de
svenska deltagarnas vägnar ett tack till
kursledningen, främst dess ordförande, herr
N. Apneseth, och dess sekreterare,
fröken Inger Aarhus, samt betonade bl. a.
dessa kursers stora betydelse för det
in-terskandinaviska arbetet.
C. B-d.
Glöm ej Saga
och
Ungdomens Bibliotek
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
