Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 32. (2693) 9 augusti 1933 - Nya författningar - Nils Helger: Försäkra skolbarnen!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3. till undervisningsmateriel med belopp,
motsvarande en tredjedel eller i vissa
undantagsfall intill hälften av kostnaderna för
densamma; dock att statsunderstöd till sådan
materiel icke må utgå för inköp av
förbrukningsmateriel för yrkesmässig produktion av
till lörsäljning avsedda alster.
§ 2.
För utgående av understöd, som i § l sägs,
skola gälla följande villkor:
1. a) att anstalten är anordnad i enlighet
med de i stadga för den kommunala
yrkesundervisningen ävensom i fastställt reglemente
meddelade föreskrifter;
b) att undervisningen, såvida ej av
tillfälligt påkommet förfall annan anordning
nödvändiggör es, bestrides av lärare, som blivit i
vederbörlig ordning förklarade behöriga eller
eljest av skolöverstyrelsen godkända lör
ifrågavarande undervisning;
c) att anstalten har till sitt förfogande
lokaler samt inrednings- och
undervisningsmateriel, som godkännas av skolöverstyrelsen;
2. att undervisningen i Järlingsskola är för
lärjungarna avgiftsfri;
3. att undervisningsmateriel, för vilkens
anskaffning eller underhåll statsunderstöd
beviljats, av skolöverstyrelsen godkännes, och att
materielen icke utan överstyrelsens
medgivande och under iakttagande av därvid
angivna villkor avyttras eller eljest användes för
andra ändamål, än vid understödets ’beviljande
avsetts.
Denna kungörelse träder i kraft den l juli
1933.
Det alla etc.
.Stockholms slott den 9 juni 1933.
GUSTAF.
(L. S.)
Arthur Engberg,
Nr 450.
Kungl. Maj:ts kungörelse med vissa
bestämmelser för beräknande av
dyrtidstill-lägg åt lärare yid vissa statsunderstödda
undervisningsanstalter under budgetåret
1933/1934;
given Stockholms slott den 30 juni 1933.
Kungl. Maj:t har, med anledning av
riksdagens beslut, funnit gott att, utan hinder
av vad i kungörelserna den 22 juni 1923 med
allmänna grunder för dyrtidstillägg åt
lärare vid privatläroverk (nr 305), med allmänna
grunder för dyrtidstillägg åt lärare vid
folkhögskolor (nr 306) samt med allmänna
grunder för dyrtidstillägg åt lärare vid folk- och
småskolor, vissa sjukvårdsanstalter och
barnhem, högre folkskolor, kommunala
mellanskolor och vissa småskoleseminarier (nr 307)
finnes däremot stridande, beträffande
budgetåret 1933/1934 föreskriva som följer:
a) Därest det belopp vara dyrtidstillägg
enligt nämnda kungörelse utgår
(tilläggsunderlaget) uppgår till mera än 600 kronor i
månaden, skall dyrtidstillägg icke utgå å den del,
som överstiger nämnda belopp.
b) Där lärare vid privatläroverk under en
och samma kalendermånad tjänstgör å två
eller flera befattningar med vilka följer rätt
till dyrtidstillägg av statsmedel, skall
dyr-tidstillägget för den ifrågavarande månaden,
med iakttagande av eljest stadgade
beräkningsgrunder, beräknas å summan av de
belopp å vilka dyrtidstillägg enligt de i sådant
hänseende givna bestämmelser må utgå, dock
706
SVENSK LÄRARETIDNING
Nr 32
Försäkra skolbarnen!
Frågan om olycksfallsförsäkring för
skolbarn blir allt mera aktuell. På
grund av framställning från S. A. P:s
centralstyrelse är ärendet föremål för
myndigheternas prövning, och någon
tillfredsställande lösning blir det nog
inte, förrän staten betalar ut
olycksfallsersättning till alla, som drabbas av
olycka under fullgörandet av sin
obligatoriska skolgång. Men detta dröjer
nog länge. I synnerhet under
nuvarande konjunkturer är det knappast att
vänta, att staten skall påtaga sig stora
utgifter för nya ändamål.
Under tiden drabbas många enskilda
av större eller mindre utgifter för
olycksfall, som inträffar i skolan eller
på väg till eller från densamma.
Personligen känner jag föräldrar i små
ekonomiska förhållanden, som fått betala
ut hundratals kronor till lakar- och
sjukhusvård till följd av olycksfall, som
drabbat deras barn på skolgården. Fall
kan också inträffa, då läraren blir
ekonomiskt lidande till följd av olycksfall
bland barnen i skolan. Bestämmelserna
om »vållande» av olycka har på sista
tiden fått en mycket vidsträckt
tillämpning. Det behöver visst inte föreligga
grov vårdslöshet eller ond avsikt från
lärarens sida för att han skall kunna
bli dömd till ersättningsskyldighet för
vållande av olycka. En helt ringa
försummelse eller ett förbiseende kan vara
nog. Särskilt vid gymnastik, lek och
idrott är det ingalunda lätt för en
lärare att iakttaga sådan
uppmärksamhet, att ingenting kan läggas honom
till last.
De ekonomiska risker, som skolarbetet
nu för tiden uppenbarligen medför för
föräldrar och lärare till följd av faran
för olycksfall, har föranlett lärarkåren
vid Lidingö folkskolor att vidta
provisoriska åtgärder för trygghet mot
dessa risker.
Till en början begärdes av staden, att
försäkring måtte tecknas för det an-
svar, som folkskolestyrelsen och lärarna
kunde åläggas på grund av vållande till
olycksfall. Framställningen bifölls och
en s. k. ansvarsförsäkring tecknades i
anstalten Samarbete. För cirka 1,200
barn kostade försäkringen endast 132
kronor pr år. I ett enda fall har denna
försäkring föranlett utbetalning av
skadeersättning. Vid idrottsövning hade
bollen fastnat i en tall. Läraren
uppmanade barnen att kasta en sten på
bollen för att få ned den. Stenen studsade
och slog en pojke i huvudet, så att han
måste söka läkarvård. Läraren hade
sannolikt kunnat anses »vållande».
För-säkringsanstalten utbetalade därför
skadeersättning.
Men i skolorna inträffar emellanåt
olycksfall, till vilka ingen kan sägas
vara vållande, eller som vållats av
barnen själva. I sådana fall blir det
barnens föräldrar, som får vidkännas
kostnaderna.
För att trygga föräldrarna mot
dylika förluster beslöt lärarekåren vid
början av vårterminen 1932 att föreslå
föräldrarna att teckna frivillig
försäkring för sina barn. Även den tecknades
i Samarbete. Premien blev l kr. för
vårterminen och 80 öre för
höstterminen, vilka belopp inkasserades av
klasslärarna. För dessa små avgifter får
föräldrar, vilkas barn drabbas av
olycksfall, ersättning för sjukvård upp till 3
kr. pr dag. Vid invaliditet eller
dödsfall utbetales engångsersättningar.
Under de tre terminer försäkringen
varit i kraft har ett 10-tal olycksfall pr
termin inträffat och föranlett
ersättningars utbetalning för sjukvård.
Något fall, som föranlett invaliditet, har
dess bättre inte inträffat i Lidingö folk-,
skolor, men just nu ingår från
försäkringsanstalten följande meddelande
angående en gosse, vid namn A. E.
»Denne gosse, 14 år gammal, som
försäkrat sig genom skolan på Lidingö,
har under vårterminen flyttat till S.
skola. Där har han under en rast fått
en gren i ögat, så att i det närmaste
fullständig blindhet å detta öga
uppstått. Vi ha i dagarna behandlat
skadefallet och då beslutat tillerkänna
pojken förutom ersättning för kostnaderna
i samband med händelsen ett
invaliditetsbelopp av kr. 1,200:-.»
Försäkringsanstalten erinrar med all
rätt därom, att detta fall till fullo
utvisar försäkringens stora betydelse, och
att den hjälp i olyckan, som sålunda
erhölls, tillkom endast tack vare
lidingölärarnas omtänksamhet och
tillmötesgående vid försäkringens tecknande.
Anstalten har nu genom hänvändelse
till överläraren i S. skoldistrikt sökt
förmå gossens fader att uttaga endast en
del av försäkringssumman i kontanter
och låta insätta större delen på
sparbank med förbehåll, att den får uttagas
först då gossen uppnått 18 år.
Så långt försäkringsanstalten.
1,200 kr. är ju intet stort belopp, då
det gäller en så svår skada. Men utan
försäkringen hade gossen inte fått ett
öre, och föräldrarna hade därtill fått
bestrida de säkerligen icke ringa
kostnaderna för sjukvård.
För sitt besvär med inkasseringen av
försäkringspremierna får lärarna en
liten provision, som kåren beslutat
anslå till stipendier åt lärjungar i
folkskolan. Tre sådana stipendier har
utdelats till sådana barn, som därav varit
i behov för fortsatt utbildning.
Redan första terminen försäkrade sig
betydligt mer än halva antalet
lärjungar. Sedan har för var termin antalet
försäkrade ökats. Och det är att vänta,
att under instundande hösttermin de
allra flesta kommer att ansluta sig till
denna form av självhjälp under väntan
på att försäkringsfrågan skall ordnas
för alla genom statsmakternas försorg.
Nils Helger.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
