Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 35. 30 aug. 1933 - Gunnar Thylén: Skolans slöjd - modern hemkultur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSK LÄRARTIDNING
slöjdläraren bör vara förtrogen med
allt det vackra och goda, som tidigare
generationer kunnat åstadkomma. Men
å andra sidan varnar Malmsten för en
kritiklös kopiering och pastichering av
de gamla föremålen. I maskinernas
tidsålder eftersträvas enkelhet - icke
minst ungdomen är inställd på detta
– och man vill gärna se snabba och
praktiskt användbara resultat av sitt
arbete. Men även en sakligt konstruktiv
form ger möjlighet att tillvarataga
rytmiska och dekorativa värden, vilka kan
ge personlig hållning åt föremålen och
skilja dem från den fabriksmässigt
framställda varan.
Svensk är också Malmsten, när han
ser praktiskt på de
uppfostringspro-blem, som han behandlar. Den tidigare
Skolslöjden hade förlorat sig i ett
ofruktbart teoretiserande om slöjdens
betydelse i det eller det avseendet. Barnet och
den färdiga arbetsprodukten skymdes
bort. En tråkig modellserie av mer eller
mindre oanvändbara föremål följdes
oftast till punkt och pricka, den var
utarbetad efter strängt psykologiska och
pedagogiska riktlinjer. Malmsten ser
saken mer i stort. Det gäller att
intressera och egga barnet till produktivt och
aktivt arbete. Den lille slöjdaren bör om
möjligt själv komma med sina uppslag,
bearbeta dem och praktiskt realisera
dem. Skolans slöjd bör enligt Malmsten
inte vara ett avslutat kapitel vid
avgångsexamen utan naturligt fortsätta i
en modernt fattad hemslöjd. På flera
håll i vårt land har detta också skett,
varom berättas i årsboken.
Två av Malmstens lärjungar och
medarbetare folkskollärarna Josef Andersson
och Erland Borglund i Dals-Långed
berättar om hur de realiserat de
malmstenska slöjdprinciperna i sina skolor.
Deras arbete i själva folkskolan
erbjuder inte så mycket av intresse, då vår
skolslöjd numera ganska allmänt bedrivs
efter Malmstens idéer. Med större in-
tresse läser man om de försök, som dessa
lärare gjort i syfte att intressera ungdom
för modern hemslöjd och hemkultur.
Här har de utfört ett betydelsefullt
pionjärarbete.
I artikeln »Hemmet som kärna i
ämnet medborgarkunskap» skildrar
Borglund, hur han lyckades få sina
elever i fortsättningsskolan intresserade för
hemmet och dess inredning.
Ynglingarna fick pröva på att möblera ett rum
av det slag, som förekommer i deras
hemort. Sedan man gjort klart för sig,
vilka behov som skulle tillgodoses,
sovplats, plats för servering och arbete m.
m., gällde det att bestämma sig för
enkla och vackra möbeltyper. Sådana
hämtades dels från hemmen, dels från
Malmstens och Svenska
Slöjdföreningens ritningar. Ett och annat föremål
komponerades av eleverna själva. Nu
gällde det att ta reda på hur
möbleringsförslagen tog sig ut i verkligheten. Detta
tillgick så, att man förfärdigade
miniatyrrum, som möblerades med
lilleputt-möbler efter ritningarna, mattor,
textilier, armatur o. s. v. Sedermera följdes
det första försöket av flera.
Miniatyrrum utfördes efter modell av de
verkliga rummen där hemma och
möblerades i enlighet med personliga
önskemål. Givetvis stod läraren alltid
till tjänst ined goda råd om hur hemmet
skulle göras vackert och trivsamt utan
för stora kostnader och Malmstens bok
»Skönhet och trevnad i hemmet» blev
en god vägledare. Sist skrev eleverna
uppsatser i heminredningsspörsmål.
Detta försök med en del av
medborgarkunskap en ansluten till det egna
hemmet slog tydligen väl ut. En elev
blev så intresserad, att han gjorde ett
eget modellrum, avsett att sedermera
realiseras i en nybyggd stuga.
Föräldrar uppvaktade skolan och bad att få
låna miniatyrmöbler för att beställa
verkliga möbler efter dessa modeller.
Ett nyvaknat intresse för hemkultur
kunde konstateras i bygden.
Nästa punkt i utvecklingen
blev startandet av en
studiecirkel för ungdomar i åldern 14-
19 år. Det blev nu att rita och
utföra föremål för
ungkarlsrummet. En kväll i veckan
samlades man för att egenhändigt
tillverka stolar, bord, skåp,
bokhyllor och andra önsketing för det
egna hemmets behov. Tiden för detta
intressanta arbete tycktes mången ung
slöjdare för kort, och mer än en
skaffade sig en hyvelbänk och några verktyg
för att kunna utnyttja även de andra
kvällarna. Studiecirkelns energiske
ledare, folkskollärare Borglund, var
outtröttlig i att fostra de unga till känsla
för god form och tilltalande
färgkomposition, och så bra lyckades han
härvidlag, att slöjdcirkeln blev inbjuden att
delta i utställningar på så förnämliga
ställen som Liljevalens konsthall i
Stockholm och Röhsska konstslö j
dsmu-seet i Göteborg.
Snart fann man, att det gick för sig
att sälja de vackra slöjdalstren till gott
pris. Detta ledde till att ungdomarna
1929 bildade Steneby
Hemslöjdsförening. Att starta en hemslöjdsförening
utan egentligt begynnelsekapital, utan
verktyg, bänkar, virkeslager, verkstad
eller tekniskt kunnig ledning kan synas
vanskligt. Men experimentet lyckades.
Varje deltagare satsade tio kronor, och
från flera håll fick man motta
ekonomisk hjälp. Slutligen sysselsattes ett
25-tal unga män, däribland flera
arbetslösa. Man byggde på gammal dalsländsk
hem- och allmogekonst och utvecklade
den vidare i riktning mot nutida
nyttokonst. Snart kunde man flytta in i eget
hus, vars lokaler försågs med maskiner
för den grövre utformningen. Ty även
en modern hemslöjd måste räkna med
hjälp av maskiner.
De utförda föremålen, kistor, skåp,
skålar och fat, ljusstakar och
träarma-tur, ljusgrupper m. m., allt målat eller
laserat i lugna, trivsamma färger, vanp
köpare icke blott i Sverige utan även i
Danmark, England och Amerika.
Det uppslag, som Malmsten gav 1922,
har sålunda burit rika frukter.
Malmsten och hans lärjungar har visat, att
maskinernas tidsålder icke nödvändigt
innebär ett förkvävande av barnets och
den vuxna människans individualitet
och originalitet. Det egna initiativet,
det fria aktiva skapandet, den naturliga
arbetsglädjen, allt detta kan och bör
fortfarande komma till uttryck i vår
uppfostran. Endast härigenom blir
människorna helgjutna och livsdugliga.
Längst t. v.:
Slöjdalster från
Mustad-fors folkskola och
studiecirkel.
Köksmodell utförd vid
Mu stadfors
fortsättningsskola.
762
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
