- Project Runeberg -  Svensk Läraretidning / 52:a årg. 1933 /
772

(1891-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 35. 30 aug. 1933 - Fritt forum - Skolsparandets problem - Lönetursrätt åt e. o. lärare - Tyskarna och lärarinternationalen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

skicka med pengar för sparbössan», i samma
stund är den nuvarande skolsparverksamheten
i det allra närmaste död.

Kan man sedan av de slantar, som barnet
rimligtvis kan begära vara utrustat med, få
det att offra några lör en lör klassen
gemensam angelägenhet, så är man inne på en bra
väg.

Stig Hamfors.

30 AUGUSTI

Lönetursrätt
åt e. o. lärare.


Hr Nils Helger har otvivelaktigt
rätt i att den nu utfärdade
kungörelsen om begränsad ansökningsrätt
i vissa fall vid tillsättning av
ordinarie lärare vid folk- och småskola
väsentligt försämrat de icke
ordinarie lärarnas befordringsmöjligheter.
Om författningen tillämpas
lojalt av skoldistrikten och dessa inte
förvandlar ordinarie tjänster till
e. o., borde anordningen endast en
kortare tid ställa till ohägn. Därom
kan man emellertid inte nu med
bestämdhet våga hysa någon mening.

Genom det inträffade har utan
tvivel kravet på nya regler för de
icke ordinarie lärarnas
avlöningsförhållanden fått aktualitet. Om
genom en författning hinder reses för
unga lärare att inom normal tid
ernå ordinarie befattning, bör
statsmakterna på något sätt söka
kompensera dem för de försämrade
befordringsmöjligheterna. Vi förstår
mer än väl, att den nuvarande
tidpunkten är olyckligt vald för
framställandet av krav på
löneförbättringar. I ett fall som det
förevarande gäller det emellertid endast
formellt en löneförbättring. I
realiteten är det fråga om åtgärder, som
avser att ge dessa lärare en
kompensation för den försämrade
ställning de kommit i genom att man
berövat dem befordringsmöjligheter,
som de tidigare haft.

Tanken på lönetillägg åt extra
ordinarie personal är inte ny. Hr
Helger pekar i sin artikel på det
förhållandet, att läroverkens
extralärare efter sex terminers
tjänstgörning är berättigade till en
arvodesförhöjning på 300 kr. för
manlig lärare och 250 kr. för kvinnlig.
Sedan de tjänstgjort ytterligare
sex terminer, utgår ett nytt tillägg
på samma belopp. Det förslag till
avlöningsreglemente för folk- och
småskolans lärare, som utarbetats
av 1928 års lönekommitté, upptog
en bestämmelse, som också skulle
tillämpas på de e. o. lärarna och
som innebar, att en lärare, som tre
år tillhört en och samma löneklass,
uppflyttas till närmast högre
löneklass samt efter ytterligare tre år
till den därpå högre klassen o. s. v.
intill dess den för lönegraden
högsta löneklassen uppnåtts.
Kommittén förordade visserligen en bred
marginal mellan de ordinarie och
de e. o. lärarnas löneplacering. Det
låg inte mindre än fyra löneklasser
mellan de respektive begynnelselönerna.
Om emellertid en e. o. lärare
skulle ha uppnått samma lön, som
en ordinarie lärare i lägsta
löneklasser hade, något som med
tillämpandet av denna regel skulle ske,
sedan han tjänstgjort nio år,
placerades han vid befordran
omedelbart i andra löneklassen för de
ordinarie lärarna. Ty enligt de
föreslagna bestämmelserna skulle en
befordrad lärare i den nya tjänsten
placeras lägst i löneklass närmast
högre än den han före befordringen
tillhörde. Dessutom skulle han, för
omedelbar eller framtida
uppflyttning i högre löneklass, få
tillgodoräkna sig den tid intill tre år,
varunder han tillhört den löneklass,
som är närmast lägre än den, till
vilken han blivit befordrad. En e. o.
lärare med tio tjänstår skulle alltså
vid befordran till ordinarie
placeras i andra löneklassen och där få
räkna sig till godo ett år för
uppflyttning i tredje löneklassen.

Naturligtvis kan man inte tänka
sig, att det av 1928 års
lönekommitté utarbetade
avlöningsreglementet ska tillämpas på de e. o.
lärarna annat än i samband med en
lönereglering för hela kåren. I
nuvarande kristid ligger denna inte
inom räckhåll. Vad man däremot
bör kunna kräva är, att ett steg i
den förordade riktningen tas
beträffande de e. o. lärarna. Hr
Helgers förslag om tillfälliga
ålderstilllägg, kompletterat med rätt för
denna lärargrupp att få inräkna
viss del av sin tjänstgöring för
uppflyttning i högre lönegrad vid
vederbörandes befordran till
ordinarie, torde förtjäna att beaktas. Vi
förväntar, att dessa förslag genom
folkskollärarnas representantskap
för lönefrågor snarast föres under
statsmakternas prövning.

Tyskarna
och lärarinternationalen.


När lärarinternationalen vid sin
kongress i år vägrade
representanterna för det på tysk
regeringsorder bildade »Erzieherbund» säte
och stämma vid kongressen, hade
den utan tvivel starka skäl för sin
hållning. Vi lämnar åt sitt öde de
rent formella synpunkterna: att
Deutscher Lehrerverein upplösts
och att den nybildade
organisationen icke officiellt sökt medlemskap
i internationalen. Avgörande för
ställningstagandet synes oss vara,
att »Erzieherbund» icke är någon
fri yrkessammanslutning utan ett
redskap för den tyska regeringen.

Vid den internationella
lärarkongressen i Stockholm 1931 uttalade
Wolff sin allvarliga farhåga för,
att tyskarna icke skulle kunna
deltaga i en kommande kongress. Så
länge vi fritt få överlägga i vår
organisation, skattar vi oss lyckliga,
förklarade han. Men om vår frihet
går förlorad, om en regering kräver
att få diktera våra beslut, blir vi
ställda utanför det internationella
samarbetet.

I den situationen har tyskarna nu
kommit. Inte minst i vårt land
torde man allmänt beklaga detta. Det
är en av ödets många nycker, att
Wolff skulle befinna sig med som
någon slags gisslan i den
delegation, som vägrades deltaga i
kongressarbetet. Han måste själv ha
insett det ohållbara i sina
landsmäns position — två år tidigare
hade han ju i Stockholm förutsett
följderna av en diktatur i sitt land.

Det inträffade innebär icke, att
lärarinternationalen uppgivit sin
politiska neutralitet. En tysk
delegation, som kan tala i de tyska
lärarnas namn och som står
oberoende av sitt lands regering samt är
besjälad av en uppriktig önskan om
internationellt samarbete och
samförstånd, ska säkert mottagas med
öppna armar vid en kommande
kongress. En permanent plats i
exekutiven hålles obesatt tills vidare.
Med andra ord: dörren står öppen
för tyskarna, om de har möjlighet
att följa Thissjens maning: Kom
igen som fria män!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:33:01 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svlartid/1933/0784.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free