- Project Runeberg -  Svensk Läraretidning / 52:a årg. 1933 /
813

(1891-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 37. 13 sept. 1933 - Jenny Wahlman: Franska kolleger håller kongress. Briljanta anföranden, lidelsefulla debatter - Skolvärlden runt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

fråga var Vivès. Han yttrade bl. a. om
ungdomens sociala fostran:
»Demokratien har i dag en dålig press. Detta
beror i ej ringa grad på de s. k.
demokratiska parlamentariker, som upphör
att vara demokrater aftonen av den dag
de invalts i parlamentet. Men man ska
bedöma ett lands demokrati efter folkets
utveckling. Det är ej demokratien, som
har orätt, felet ligger hos dem, som ej
lyckats förverkliga verklig demokrati i
sitt land.»

Fredagens förhandlingar gällde
lekmannaskolan, föreningens
propagandaverksamhet, kolonifrågor m. m. Därefter
gavs ordet åt en hel del representanter
för tjänstemannagrupper.
Posttjänstemännens representant utvecklade en
sådan där dramatisk vältalighet, som gör
en lugn nordbo nästan generad. Léon
Jouhaux
, generalsekreterare i
Syndicat General du Travail, en tung
gestalt, en eruptivt våldsam vältalighet,
gav en exposé över världssituationen.
Hans anförande hälsades med dånande
applåder. »Frihetsidéns förkämpar får
ej tvivla, än mindre gå i konkurs. Mot
vapenhandel – för folkupplysning, mot
folkisolering – för internationellt
samarbete!»

Nu kom gästernas tur att framföra
sina hälsningar. Anknytande till
århundradens kulturella samarbete mellan
Sverige och Frankrike, uttalade jag min
glädje över det växande samarbetet
mellan den franska och den svenska
folkskolans representanter. Att döma av det
stora intresse franska kolleger visade
för svenska skolförhållanden, tycks en
svensk-fransk »folkskoleallians» ha
stora sympatier.

På lördagen diskuterades ingående
kampen mot krigshetsen. Vivès,
rapportör, sade bl. a.: »Hur ska man kunna
förhindra två stora industrialiserade
nationer att resa sig mot varandra? Vad
är att göra, om kriget, trots våra
ansträngningar att förhindra det, icke dess
mindre bryter ut?» Debatten var mycket
upprörd. M:lle Cavalier höll ett
gripande anförande: »Vi ser i dag, att
samma människor, som en gång anslöt
sig till fredsslutets samförståndsideal,
nu begagnar sig av grannstaternas
situation för att i dårarnas hjärtan väcka
till liv glömd oro och skräck.»

Det var inte att ta miste om att det
rådde en nervös stämning i salen under
denna debatt. Syndicat National med
Dumas och Lapierre i spetsen
har arbetat intensivt för samarbete
mellan tyska och franska folkskollärare och
har på den grund utsatts för mycken
kritik redan före Hitler-regimens tid.
Att den franska folkskollärarkåren
fortfarande vill arbeta för
folkförsoningstanken är lika tydligt, som att
missräkningen med de tyska kollegernas
nuvarande hållning är stor och bitter.
Några talare fordrade, att Syndicat
National skulle börja en mera aktiv
fredspropaganda. Stämningen under
debatten belyses av ett citat (Anatole
France?): »Man tror, att man dör för
fosterlandet, men man dör för
vapenindustrien.»

Slutresolutionen över denna
programpunkt börjar: »Kongressen konstaterar,
att nationernas krig mot varandra
utgör ett det största tänkbara kollektiva
brott, och att det åsyftar
mänsklighetens fördärv.»

När jag lämnade kongressalen efter
denna debatt, var jag uttröttad av
hettan i salen och av ansträngningarna att
något så när fatta debatternas finesser.
Men tröttheten besegrades snart av
glädjen över att ha fått vara franska
kollegers gäst under denna kongress. Den
säregna franska mentaliteten slår ut i
sin prakt på talartribunen.

Jag återkommer med en kort
skildring av kongressens angenäma
mellanspel.

illustration placeholder

DET NYA PARIS: Rue Mallet-Stevens, en funkisgata.

SKOLVÄRLDEN RUNT
Tyska vetenskapsmän i landsflykt.

Hundratals av de från Tyskland
flyktade eller utvisade vetenskapsmännen
och lärde kommer troligen att få en
fristad vid engelska och amerikanska
universitet och högskolor.

Oxford, Cambridge, London och alla
de övriga universitets- och
högskolestäderna i England har nämligen satt i
gång en synnerligen omfattande
kampanj för att komma de betryckta
vetenskapsmännen till hjälp. Man har bildat
ett speciellt akademiskt hjälputskott,
som har sitt säte i Burlington House,
Piccadilly, och där har man nu ett
kortregister på 750 framstående
vetenskapsmän, vilka av naziregimen med
eller mot sin vilja drivits ur Tyskland.

Detta hjälputskott samarbetar med
liknande hjälpkommittéer i Amerika och
på andra håll. Man hoppas, att det även
ska bli möjligt för storindustrierna,
speciellt de kemiskt-tekniska samt gruv-
och textilindustrierna, att erbjuda några
av dessa flyktingar arbete i sina
laboratorier, utan att göra intrång för landets
egna invånare.

Den 1 oktober öppnas i New York en
högskola för statsvetenskap och
nationalekonomi, vars fjorton professorer
samtliga är tyska vetenskapsmän, vilka
avskedats ur statstjänst av den
nuvarande regimen i Tyskland. Bland dem
befinner sig professor Emil Lederer,
tidigare professor i nationalekonomi vid
universitetet i Berlin, Hermann
Kantorowicz, förut professor i statskunskap
vid universiteten i Kiel, Freiburg och
Breslau, och Arthur Feiler,
nationalekonom från universitetet i Königsberg.

Den nya läroanstalten har
tillkommit på initiativ av The Scool of Social
Research, och som grundplåt för dess
verksamhet har 60,000 dollars insamlats
i New York. Dess officiella namn
uppgives komma att bli New York
University of Exiles – »de landsflyktigas
universitet».


Skolbarnsutbyte Sverige-England.

Efter i stort sett samma linjer som
det under tidigare år bedrivna
skolbarnsutbytet mellan Sverige och
Tyskland har i år ett liknande utbyte
startats Sverige–England. Det senare
stöter emellertid på den svårigheten, att
skolferierna i de båda länderna icke
sammanfaller mer än till en ganska
obetydlig del. Det visade sig därför icke
lämpligt att placera de svenska pojkar,
som deltog i utbytet, i engelska familjer,
utan de fick i stället inkvartering i Mill
Hill School utanför London, en
internatskola av den vanliga engelska typen.
Här fick de delta i sina engelska
kamraters både undervisning och sport, och
f. n. befinner sig ett antal ynglingar
från Mill Hill för att gästa svenskarna
i deras hem under resten av lovet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:33:01 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svlartid/1933/0825.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free