Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 38. 20 sept. 1933 - Herman Siegvald: Psykologiska kompensationsfenomen. Mindervärdighetskänslan kompenseras. Motgången sporrar - Ungdomens bokvecka. Skolan bör vara med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSK LÄRARTIDNING
hetsfel, är icke sällan gajghumorister
och satiriker. Humorn är nämligen
liksom självironien i många fall att anse
såsom en kompensation för besvikelse
och sorgmodighet. Sokrates är det
klassiska exemplet härpå. Han bortsåg från
sin i åtskilliga avseenden missbildade
kropp och sökte i stället livet igenom
kultivera och försköna sin själ. Den
fula plattnäsa, varmed han blivit
utrustad, ansåg han vara till fördel,
alldenstund den gjorde det möjligt för
honom att se bättre än andra människor,
Mark Twain var i själva verket en
mycket dyster och sorgbunden man, men
utåt verkade han med sin sällsynt
frodiga humor. Han hörde till dem, som
från skrivbordet eller scenen sprider
glädje och stimulerar till skratt men på
djupet av sin själ och i ensamheten
kämpar en förtvivlad kamp mot en
frätande melankoli. Följande fall torde
vara ganska belysande. Läkaren Abernethy
gav en dag en patient, som befann sig i
ett mycket svårt själsligt
depressionstillstånd, följande råd: »Ni behöver
förströelse. Gå och hör Grimaldi! Han skall
komma er att skratta, och det blir mera
välgörande för er än all den medicin,
jag kan ordinera. »O, Gud!» suckade
patienten, »jag är ju Grimaldi.»
Humorns kompensatoriska funktion att
skapa psykisk jämvikt framgår även av
följande yttrande av en stor humorist:
»De putslustigaste rader, som jag
skrivit, har tillkommit under den djupaste
förstämning, och hade förstämningen
icke funnits, vore de näppeligen
skrivna.» Bakom den översvallande glädjen,
galghumorn och ironien döljer sig och
förskansar sig tydligen oftare än man
tror »en sorg i rosenrött».
Det hör till människolivets tragik att
bliva besviken och missförstådd. Inför
livets slag faller somliga samman, ty
alla har icke förmåga att bära lidande.
Men det finns också de, som just i
lidandets och motgångens ögonblick
mobiliserar en själslig styrka och energi,
om vars tillvaro varken de själva eller
omgivningen tidigare haft vetskap. De
kan sublimeringens konst, och i stället
för att förlamas utlöses deras
slumrande krafter till framgångsrik verksamhet
inom nya intressesfärer. Personens
verkliga storhet framträder, dolda anlag
utvecklas, och det blir ett slags
vikarierande kompensation. Denna är f. ö.
mera vanlig än den direkta
kompensationen, emedan den är i viss mån lättare
att åvägabringa. Den, som lidit
nederlag eller känt sig underlägsen på ett
område, söker skapa sig nya
framgångar och visa sin förmåga på andra banor
och i annan riktning. Nya intressen
utgör vägen ur sorgen; i arbetet glömmes
besvikelsen; och framgången på det nya
verksamhetsfältet skänker ersättning för
den förlorade glädjen. »Motgången
sporrar», och »man finner sig själv»,
säges det.
Dylika kompensationsfenomen möter
oss icke blott i den enskildes utan
jämväl i folkens liv. Då Tyskland
våndades under Napoleons förtryck, skapades
inom dess gränser den mest optimistiska
och idealistiska litteratur, världen
någonsin upplevat. Tilldragelserna i våra
dagars Tyskland är också -
folkpsyko-logiskt sett - ett
kompensationsfenomen. Ett förolämpat folks
mindervär-dighetskänslor har förbytts i ett
nationellt självmedvetande, en maktkänsla
som sorgligt nog blivit osympatisk i sina
yttringar, därför att pånyttfödelsens
ledare icke förstått den styrka, som ligger
i klok begränsning. Sverige efter 1809,
då man sökte »inom Sveriges gräns
erövra Finland åter», är ett mera
sympatiskt exempel på ett folks sunda
reaktion efter en nationell olycka.
Kompensationsfenomen är för såväl den
enskilde som folken ett slags
försvarsreaktioner, en kraft varmed organismen
skyddar sig.
Hos varje normal individ finns det
»Geltungsbediirfnis» - ett inneboende
behov att hävda sig och göra sig
gällande. Detta har tydligen sina djupaste
rötter i den mest primära av alla
drifter - självbevarelsedriften. Om
självhävdelsebegäret alltför våldsamt
under-tryckes hos ett.barn, leder detta lätt till
icke önskvärda kompensationsyttringar,
vilket individualpsykologerna nogsamt
visat. Det barn, som icke kan hävda sig
gentemot sina mera begåvade
klasskamrater, och som kanske därtill av lärare
och föräldrar obarmhärtigt påminnes
om sin intellektuella undermålighet, blir
mycket lätt klassens »svarta får». Det
blir bråkigt och sätter en ära i att vålla
både läraren och en del kamrater så
mycken förtret som möjligt. Kan det
icke vinna berömmelse för dygd och
kunnighet, söker det kanske skaffa sig
denna för trots och odygd. För hårt
tvång kompenseras med obändighet, så
snart övervakningen slappas.
Det gäller för varje fostrare -
föräldrar som lärare - att icke skapa
mindervärdighetskänslor hos barn utan
i stället uppamma en sund kraftkänsla.
Stundom kan det vara ganska svårt att
finna något lämpligt område, där man
får tillfälle att inför vederbörande
konstatera, att han verkligen duger till
något. På det intellektuella området gäller
nämligen icke kompensationsteorien i
den omfattning, som man förut trott.
Den som är svag i ett skolämne är det i
regel också i de andra, medan den som
är begåvad för ett ämne har lätt även
för de övriga. Detta gäller för de s. k.
läsämnena, även om det -finns några
sällsynta undantag, men ej för de s. k.
övnings- eller färdighetsämnena. I slöjd
och annan manuell färdighet, lek och
gymnastik, plikttrohet och ordentlighet
förtjänar kanske även de i intellektuellt
avseende svaga erkännande, och då bör
man icke försumma att ge dem det.
Mindervärdighetskänslan ligger
nämligen oftare än man tror på lur och
behöver kompenseras med sund tillförsikt
på något livsområde.
Vad här anförts om den intellektuella
mindervärdighetskänslan äger i mångt
och mycket tillämpning även på den
sociala och de kompensationsföreteelser,
denna framkallar redan hos barn. Så är
det f. ö. även bland djuren, vilket höge-
ligen intressanta d j ur psykologiska
experiment tydligt ådagalagt.
Barndomens och ungdomens
upplevelser och erfarenheter har mycket ofta
en kompensatorisk inverkan på den
senare livsföringen. Inte så sällan händer
det, att i sin ungdom moraliskt svaga
och utsvävande personer sedan blir
särdeles pryda av sig samt mycket ivriga
moralister, medan från ungdomen mot
sig själva stränga människor (t. ex.
Luther) blir betydligt mera toleranta
och sant mänskligt förstående.
I den psykiska kompensationen
ligger onekligen ett medel till själslig
hälsa och kraftutveckling, som kan leda till
överkompensation. Fysiskt svaga
människor besitter stundom stor psykisk
energi och uthållighet. Nietzsche fann
kompensation för sin fysiska svaghet
genom att skapa övermänniskans
filosofi. Den från ungdomen fysiskt klene
Ling blev genom målmedvetet intensivt
arbete sällsynt stark och vårt
gymnastiksystems skapare. Av den stammande
Demosthenes blev antikens största
vältalare. -
Det är alltid riskabelt att såsom här
betrakta psykiska företeelser under en
viss synvinkel. Man gör sig nämligen
lätt skyldig till ensidig tolkning av
fenomenen under bortseende från
närmare och naturligare förklaringsgrunder.
Vi människor är också ofantligt olika,
när det gäller vår förmåga av psykisk
kompensation, varjämte vi äger så olika
av den själsliga kraft, som är en av
de psykiska kompensationsfenomenens
grundförutsättningar. Förståelse för
dem utgör emellertid alltid en värdefull
betingelse för verklig
människokännedom.
Ungdomens
bokvecka.
Skolan bör vara med.
Ungdomens bokvecka är avsedd att
utgöra ett led i de strävanden, som på
sistone gjort sig gällande på olika håll
inom vårt land för att höja standarden
på ungdomens läsning. Den ska äga
rum under tiden den 4-11 november.
Dess program är närmast tvåfaldigt:
Dels att hos ungdomen själv väcka och
öka intresset för god läsning, lära dem
förstå böckernas betydelse inte blott
som förströelse utan även ,som
förmedlare av kunskap och vetande och
därigenom som följeslagare genom livet -
nyttan av ett om än .aldrig så litet eget
bibliotek. Dels att väcka föräldrarnas
uppmärksamhet på detta och på att de
hjälper det uppväxande släktet till god
läsning och till kännedom om böckerna.
De lärare, som är intresserade av att
göra något med anledning av veckan,
kan erhålla material för propagandan
från veckans kommissarie, redaktör
Yngve Hedvall, adress:
Hantverkare-gatan 18, 5 tr., Stockholm K.
838
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
