Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 45. 8 nov. 1933 - Georg Björklund: Bokreklamen i skolans bibliotek skapar ett skimmer av färg och glädje kring böckerna - Fritt forum - De icke ordinarie lärarnas ställning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ger, är små föredrag och. uppläsningar,
illustrerade med baloptikonbilder.
Bokens händelser ger ofta uppslag till
tablåer o. d. Dessutom kan lämpliga
avsnitt ur böckerna dramatiseras och
uppföras av barnen.
För all reklam är tidningarna av
största betydelse. Även detta
hjälpmedel står till skolreklamens förfogande.
I många skolor utger eleverna själva
små tidningar. I dessa har bokreklamen
sin givna plats. Ett större skolbibliotek
kan med fördel utge sitt eget lilla
»’Biblioteksblad», innehållande
uppsatser och notiser om böcker, utdrag ur
böcker, litteraturanvisningar m. m.
Naturligtvis är det bibliotekets låntagare,
som skriver och ritar i tidningen.
Vilka medel skolans bokreklam än må
betjäna sig av, måste dess huvudsyfte
alltid stå klart. Den ska skapa detta
skimmer av färg och glädje kring
böckerna, som gör umgänget med dem till
en fest för barnen.
SVENSK LÄRARTIDNING
FRITT FORUM
t)e icke ordinarie lärarnas
ställning.
Statemakternas besparingsåtgärder har som
bekant försatt oss1 icke ordinarie lärare i ett
synnerligen brydsamt läge. (Av o.ss ’har det
ekonomiska offret utkrävts, vi har avstängts
Ifrån möjligheten att söka ordinarie tjänster,
och vi har härigenom* bringats in i ett
osäkerhetetillstånd, som inte kan annat än
framsläpa djup bitterhet och dyster grämelse.
Med glädje och tacksamhet har vi dock
sett, hurusom ordinarie lärare och några av
riksdagens ledamöter insett det svåra läge,
som vi oförskyllt kommit i, och framkommit
med förslag, som avser ett förbättrande av
våra avlönings- och befordringsförhållanden.
Särskilt har det glatt oss, att 8. A. JP :s
centralstyrelse ’upptagit ’frågan till behandling och
till k. m:t ingivit en skrivelse i denna vår
angelägenhet. Men särskilt har jag undrat
över varför icke några extralärare, som ju
frågan närmast gäller, mera än som hittills
skett fört (fram saken till diskussion och
överläggning i denna tidnings spalter. Det skulle
nog vara av stor betydel&e, om vi extralärare,
kunde vederhäftigt och sakligt dryfta denna
sak och framlägga våra speciella synpunkter
på densamma samt taga ställning till de
redan iframiförda förslagen och om möjligt
framlägga något nytt, som bättre än de redan
framkomna värnar våra intressen och därtill
ändå äger förutsättningar att bliva av .statens
myndigheter beaktade. Det är på grund
härav, som jag nu vädjar till iiela vår
extralä-rarkår och önskar, att var och en noga
övertänker denna ifråga och om möjligt
framlägger sina synpunkter i denna eller i någon
annan av kårens tidningar. Vi måste arbeta
samman iför att därmed söka framskapa en
1 Med e. o. personal och icke ord. lärare
menas här alla extralärare, vik. såväl som
extra ordinarie.
kraftig opinion lör vår sak samt energiskt
ooh enträget arbeta för en gynnsammare
ställning iför oss icke ordinarie lärare. Det
duger inte att likgiltigt och liknöjt låta allt
i denna angelägenhet vara, som det är.
Bakom denna min vädjan står alla Sunds valls
-traktens extralärare, vilka på ett särskilt
möte givit ett kraftigt .uttryck för vad som här
framhållits, och de vill helt understödja de
strävanden, som ovan antytts.
På vilket sätt eller under vilka former vi
bäst kan samarbeta med varandra är väl
ännu för tidigt att yttra sig om. Kanske det
vore bäst, att de icke-ordinarie lärarna på
de olika platserna komme samman i och iför
ett diskuterande av den ovannämnda frågan.
De beslut, som då fattas vid dessa möten, och
de synpunkter, som eventuellt framkommer
under desamma och är av särskild betydelse
för vår sa’k, kan ju delges lärartidningarna,
så att övriga extralärare får del av desamma.
På så sätt kunde man få fram flera förslag,
ur vilka eller av vilka ett slutgiltigt förslag
kunde framgå, som .på bästa sätt tillvaratoge
våra intressen. Därmed skulle ju en del vara
vunnet, och en god start för vår strävan
skulle därigenom vara given. Vi bör dock komma
ihåg, att det inte här får bli ett diskuterande
för diskuterandets egen skull, utan en
diskussion och ett samarbete, som städse har i sikte
det bästa ’möjliga positiva resultat för våra
syften. Detta är målet; bästa sättet att nå
detta mål är det vi ska överlägga om.
De förslag, som hittills framlagts, låter sig
uppdelas i tvenne särskilda grupper. Den ena
av dessa kännetecknas av kravet, att de icke
ord. lärarna må erhålla en ekonomisk
kompensation för den orättvisa de genom förut
nämnda besparingsåtgärder fått lida. Den
andra gruppen karakteriseras därav, att ord.
platser på något sätt skall ställas till de icke
ordinaries förfogande samt att extralärarna
icke helt skall avstängas ifrån
ansökningsrätten till ord. tjänster.
Av kompensationsförslagen är särskilt det
förslag, som lärarkårens representantskap Iför
lönefrågor framlagt, värt beaktande. Detta
går ju ut på, att icke ord. lärare, som
tjänstgjort under sammanlagt 10 lästerminer, skall
tillerkännas ett provisoriskt lönetillägg av
samma belopp som första ålderstillägget till
motsvarande ord. tjänstinnehavare. Detta
förslag innebär visserligen ett förbättrande av
vår ekonomiska ställning. Men är det
alldeles av den art och skärpa, som vi önskar?
De extralärare, som tjänstgjort 10
lästerminer och därutöver, utgör nog ett ganska litet
antal av extralärarkåren, om man bortser
från de större städernas extralärare, åt vilka
resp. kommuner tillerkänt eller förslagsvis
tänker tillerkänna vissa lönetillägg. Men det
måste väl vara till det större flertalet av
extralärare, som kompensationen skall givas,
om den skall bli till den nytta, eom förslaget
åsyftar? Vidare borde vi val framföra och
fasthålla vid kravet att få inräkna vår extra
-lärartid för uppflyttning till högre lönegrad
som ordinarie. iFörslaig har t. o. m.
framkommit, som går ut på, att icke ord. lärare efter
tre läsårs tjänstgöring skall uppflyttas till
den ord. lärarens första lönegrad. Därmed
vore vi nära det mål, som vi helst önskade
att nå, nämligen ekonomisk likställdhet med
ord. lärare. Hel och fullständig likställdhet
kan vi ju aldrig nå, ty vi är, till skillnad
från de ordinarie, inställda i ett synnerligen
vanskligt osäkerhetstillstånd. Kanske vi rent
av skulle undersöka möjligheterna för att i
8. A. F:s centralstyrelse insätta en icke
ordinarie lärare, som särskilt skulle värna våra
intressen.
Andra framkomna förslag varierar på ett
eller annat sätt förutnämnda
kompensationsprincip. Så föreslås t. ex., att icke ord. lärare
efter 5 års tjänstgöring ’borde få åtnjuta lön
octh lönegradsuppflyttning som den ord.
personalen; vidare att extralär^rna enbart
skulle få inräkna tiden för uppflyttning i högre
lönegrad. Flera städer har redan tidigare gått
in för en förbättring av extralärarnas löner.
(Så ger t. ex. Malmö stad åt e. o. personal,
som tjänstgjort 3, 6 och 9 år ett extra
lönetillägg, som för manlig lärare utgår med 250
kr. per år, för kvinnlig med 200 kr. I
Djursholm erhåller manliga extralärare efter ett
års tjänstgöring 300 kr., kvinnlig ’250 kr.
Några andra städer har vidtagit extra
åtgärder för att hölja den e. o. personalens löner.
Att ett krav på lönetillägg åt de icke
ordinarie lärarna är berättigat, kan väl ingen
nyktert tänkande människa förneka.
Läroverkens extralärare får ju efter 6 terminers
tjänstgöring ett arvodestillägg på 300 kr. för
manlig och 250 kr. för kvinnlig lärare. Att
samma skäl kanske än starkare föreligger
för ett påyrkande av ålderstillägg åt
folkskolans extra lärare har överlärare Helger med
rätta framhållit.
Den andra gruppen av förslag påyrkar, som
redan nämnt är, att ansöknings rätten till ord.
tjänster skall utsträckas till vissa
extralärare, och att ord. platser i största möjliga mån
skall ställas till de icke ordinaries
förfogande. Härvid har bl. a. föreslagits, att
extralärare icke .skall avstängas från
ansökningsrätten i det skoldistrikt, dit de själva hör,
eller också e. o. lärare, som minst 4 terminer
tjänstgjort inom ett skoldistrikt, skulle äga
rätt att söka till inom distriktet
ledigför-klarade ord. tjänster. För att i största
möjliga utsträckning få ord. lärartjänster lediga,
har man också föreslagit, att lärare i distrikt
med övertaliga tjänster skulle äga rätt att vid
uppnådd 55 års ålder avgå utan att därmed
förlora sina pensionsförmåner. Det kan ju
tänkas, att en del lärare skulle begagna
denna rätt, men troligen skulle det ej bli så,
många, att det bleve en effektiv förbättring
av extralärarnas befordringstförhållanden.
I detta sammanhang kunde man ju taga
upp frågan om en tvångspensionering av
lärare, som t. ex. uppnått 58 års ålder. I
allmänhet har de ord. lärarna vid den åldern en
sådan ekonomisk ställning, att de då lättare
kan bära en dylik föreslagen ekonomisk
uppoffring än -extralärarna kan bära det offer,,
som pålagts dem i och med de nekade
be-fordringsmöjligheterna. Extralärarna har jiu
1O96
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
