Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 49. 6 dec. 1933 - Sveriges allmänna folkskollärarförening - Annonser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSK LÄRARTIDNING
ter. Sålunda framhöll tal. önskvärdheten av
att ökat arbete nedlades på de muntliga
övningarna, då särskilt pojkarna i Göteborg
uttalar vissa språkljud på ett allt annat än
tillfredsställande sätt, och detta inverkar
hindrande på undervisningen i främmande
pr åk. Samma medel torde råda bot på den
svaghet -ett fattigt ordförråd alltid är.
De läseböcker, som begagnas i skolorna,
anknyter alltför mycket till fackämnena, och
både språk och innehåll blir därför tunga.
Läsestoifet bör vara bättre anpassat efter
barnens förutsättningar och lämpat som
förebild för deras egen produktion. Lämpliga
uppgifter, som bringar eleverna att stanna inför
och reflektera Över vissa delar av det lästa,
är betydelsefulla på flera sätt.
En förnuftigt bedriven uppsatsskrivning
hör tutan tvivel till
modersmålsundervisningens viktigare uppgifter.
En minimikurs i såväl rättskrivning som
grammatik är en god utgångspunkt att kunna
räkna med för en högre skola. Beträffande
kommateringen uttalade rektor Lille sina
sympatier för den metod, som ansluter till
pauseringen.
Föredraget följdes av en kort
diskussion, i vilken underströks önskvärdheten
av bättre talvård, och styrelsen erhöll
uppdraget att utreda vad som skulle
kunna åtgöras för den saken.
Efter ett violoncellsolo utfört av
folkskollärare Sverre Rogstad,
ackompanjerad av musikdirektör Torsten
Carlsson, följde överläggning om
»Extraklasserna vid Göteborgs
folkskolor». Folkskollärare Sten Jonsson
inledde ärendet.
Extraklasser, avsedda för de svagare
begåvade men dock icke hjälpklassmässiga
barnen, har sedan läsåret 19’24-19’25 varit
inrättade vid Göteborgs folkskolor. För
närvarande finns omkring 60 klassavdelningar av
det slaget. Uttagning till extraklass har
hittills skett inom vissa överlärardistrikt efter
genomgången andra klass och i andra distrikt
efter tredje. Att extraklasserna varit till gagn
såväl för de barn, som ’blivit satta i dem, som
för normalklasserna, torde vara allmänt
erkänt. En slutgiltig lösning av frågan om
dessa klasser torde därför böra sökas.
Skolföreniiigen beslöt på inledarens
förslag att tillsätta en kommitté på 11
personer med uppdrag att verkställa
utredning och framkomma med förslag.
Stockholms folkskollärarförening höll
sitt första sammanträde för
höstterminen den 28 oktober.
Första punkt på programmet var
föredrag över ämnet: Erfarenheter f rån.
arbetet med psykopatiska barn, av
doktor R. E e g-0 l o f s s o n, skolläkare för
sinnesslöskolan och hjälpklasserna vid
Stockholms folkskolor samt tillika
föreståndare för en rådfrågningsbyrå med
uppgift att meddela råd och
anvisningar för uppfostran av psykopatiska barn.
Doktor Olofsson framhöll inledningsvis
vanskligheten i att ge bestämda anvisningar
i frågor, som rör behandling av psykopatiska
barn. Föredraget, sade tal., var endast avsett
att ge vissa inblickar i olika psykopatiska
sjukdomsfall samt hur dessa fall behandlats.
Om ett psykopatiskt barn ej får hjälp i
barnaåren, fortsatte tal., kan psykopatin följa
barnet livet igenom. Och tal. gav genom att
nämna konkreta fall exempel på hur även
den vuxne kan iå dragas med ett lidande, som
grundlagts redan under barnaåren. Därför är
kunskap i psykologi liksom intuitiv förmåga
att fatta och analysera psykiska förhållanden
och händelseförlopp lika nödvändiga för
botande av psykopati som biologisk, medicinsk
och hygienisk kunskap är för botande av
medicinska sjukdomar.
Hur kan man nu konstatera, att ett barn
är psykopat? Hur yttrar sig psykopatin?
Även om man inte har något bestämt
schema att härvidlag följa, även om man inte kan
bestämt fixera olika typer av psykopati, som
kan förekomma, så har man dock en
väsentlig ledning av att vid analysen härutinnan
jämföra den sjukes psykiska egenskaper med
dem, som förekommer enligt följande
indelningsgrund.
1. Nervösa. 2. Ängsliga. 3. Överkänsliga. 4.
Överretliga. 5. ’Känslolabila. 6. (Känslokalla.
7. Viljesvaga. 8. Sexuellt perversa. 9.
Hysteriska. 10. Fantastiska.
Ehuru nu denna indelningsgrund kan
användas vid diagnosticering, följer inte därav,
att den ena eller andra egenskapen är ensamt
företrädd. Blandningar kan förekomma och
förekommer väl mestadels, men någon av de
nämnda egenskaperna kan dock anses
dominerande.
Arv och miljö är för barnets utveckling av
konstitutiv betydelse. Anpassning till miljön,
anpassning till skilda förhållanden är yad
barnet så småningom bör lära. Om miljön är
olämplig för barnet, bör miljön ändras. En
olämplig miljö förhindrar, att goda vanor
grundas hos barnet. Om arvsanlagen är för
barnets utveckling av konstitutiv betydelse,
så kan miljön ändra förutsättningarna och s.
a. s. leda barnets utveckling in på skilda
vägar. Men miljöns betydelse kan också
överskattas. Stundom kan man, som bekant, få
bevittna en utveckling, där man frågar sig:
Huru kan ett barn bli sådant i den miljön?
I vad mån arvsanlagen är av konstitutiv
betydelse lör karaktärens utgestaltning kan
givetvis ej med bestämdhet anges utom
möjligen beträffande förhållandet mellan
arvsanlag och kriminalitet. Ehuru man
visserligen kunnat konstatera, att beträffande
en-äggiga tvillingar en viss procent av desamma
är förbrytare, ibör man dock ej, när frågan
gäller psykopater, förledas till. den
uppfattningen, att ^utvecklingen av deras själsliv och
karaktär är ödesbestämd. Visserligen är var
och en bunden av konstitutiva egenheter, men
miljön kan väsentligt förändra
dispositionerna. En tyrannisk ’fader kan till exempel få
en viljelös son eller en trotsig. Det förra blir
fallet, om inställningen att underordna sig är
hos vederbörande dominerande, det senare
åter, när inställningen för självhävdelse är
starkast företrädd.
Vilka andra faktorer iinns, som kan
tänkas inverka på psykopatens handlande än
arv och miljö? Givetvis är en normal
intelligens eller intellektuell undermålighet av
väsentlig betydelse i detta fall. Minskade
intellektuella möjligheter betyder också
minskade möjligheter att komma ur
hämningarna.
För att kunna bidraga till återvinnande
för psykopaten av själslig hälsa bör man
ge-norn undersökning försöka klargöra ’för sig
den sjukes egenskaper, till vilken av de
olika typerna den sjuke hör. Man bör även
ihågkomma, att psykopati och vanart ej är
liktydiga begrepp. Särskilt bör man skilja på
konstitutivt amoraliska och sådana
psykopater, där psykopatin beror på svårigheter och
brister i miljön.
I fortsättningen av sitt anförande lämnade
tal. en del uppgifter angående behandlingen
av psykopatiska barn, där i många fall ett
ombyte’ av miljö haft en synnerligen god
verkan.
Det intressanta föredrag-et mottogs av
auditoriet med livligt bifall.
Efter föredragets slut vidtog
behandling av allmänna föreningens ärenden.
Hälsingborgskretsen hade den 21
oktober ordinarie höstmöte, &om leddes av
ordföranden hr J. E. Olsson. Då han
bestämt undanbett sig återval utsågs
förutvarande v. ordf. hr Nils Sjöblom
till ordf. för nästkommande år.
Allmänna föreningens ärenden
inleddes av ordföranden. Centralstyrelsens
Fira nyår i Moskva!
Se eid. 1132 i nr 46 av denna tidning!
»Helt enkelt
en verklig
handbok!»
Gefle=Posten.
SÖNDAGSSKOLAN
Synpunkter och anvisningar
Av
HAGBART) ISBERG
Alla anmälare
prisa boken:
t»iEn mera allsidig och samlad
framställning av alla
söndagsskolans uppgifter och frågor har
^ väl knappast tidigare ’framlagts. »
Tian. Upsala.
»En levande, inspirerad och
själ-full bok . . . överflödande av
träffsäkra iakttagelser och rön
samt djup psykologisk
kunnig-het.»
Qvtelqu’une i Sv. Dagbl.
»Kyrkoherde Isberg är vårt
lande ’förnämste
söndagsskolpe-dagog.»
G. Granlund i Folkskollärarnas
Tidning.
»Ett verkligt ’gyllene klenodium’
i sitt slag. Författad av vår
kanske allra främsta kraft på
området. En frisk <fläkt av andlig
hälsa genomgår det synnerligen
sakrika arbetet.»
Fil. d:r E. N. Söderberg i Nya
Dagligt Allehanda.
»Boken får ingalunda förbises
av de frikyrkliga. Vi anbefalla
den på det varmaste.»
Sanningsvittnet.
Haft. 3 : 50, inb. 4 : 50.
Svenska Kyrkans
Diakonistyrelses Bokförlag.
Blankettsamling
innehållande de vanligaste i det
praktiska livet förekommande blanketterna.
Pris 40 öre. Lärare hög rabatt.
Handledning
till Blankettsaml. Pris 75 öre.
Gustav Linds Förlag.
Linköping.
1211
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
