Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 50 B. Boknummer. 13 dec. 1933 - Carl Björkbom: Vår äldsta bok och boken på 1850-talet - Aktuellt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSK LÄRARTIDNING
plär på pergament. En påminnelse om
stormaktstidens Sverige giver en liten
katekes på ryska språket, tryckt 1628 av
holländaren Selow, vilken inkallats för
att gjuta ryska stilar »effther Gudh
alz-mechtig nådeligen hafwer beskärt oss
ryska Undersåther». Bland
landsortstryckerierna förtjänar Uppsala att
särskilt omnämnas. Här drev den store
Olof Rudbeck med hjälp av sin svåger
Curio mot slutet av århundradet ett
boktryckeri, från vilket utgick det
storartade botaniska arbetet Campus Elysii
samt under det följande århundradets
första år den berömda Atlantican.
Som en ståtlig inledning till
1700-ta-let står den stora Bibelupplagan 1701-
03, Karl XII:s bibel. De tvänne
exemplar av denna bok, som är utställda, har
ett särskilt intresse, då de tillhört
konung Karl själv. Det ena är ett
praktexemplar i rött band, med en liten
porträttmedaljong av den höge ägaren
infälld i pärmen. Det andra exemplaret,
inbundet i brunt skinnband med
konungens monogram, har en egendomlig
historia. Bibeln medföljde konungen på
hans fälttåg i Ryssland, men blev taget
av ryssarna vid Poltava. En svensk
krigsfånge, översten Nils Hielm, köpte
den sedan av en ryss i Moskva och
medtog den under sin fångenskap.
Anteckningarna i marginalerna är av honom.
Sedan gick bibeln genom många händer
och hamnade slutligen i Kungl,
biblioteket.
Denna stora pompösa praktpjäs
bildar en slående kontrast till den lilla
nätta volymen, Linnerhjelms
Vitterhetsförsök från 1795, en av de elegantaste
böcker som tryckts i vårt land. Bland
övriga 1700-talstryck av allmännare
intresse förtjänar nämnas det enda
pergamentsexemplaret av 1734 års lagedition,
vilket tillhört Ulrika Eleonora d. ä. och
bär en anteckning av henne på
försättsbladet.
Bland de tidigare
1800-talsboktryc-karna står Carl Deleen i Stockholm i
första rummet. Det av honom tryckta
»Magasin för blomsterälskare» är icke
blott en bibliofil raritet utan även ett
konstverk med sina vackra graverade
och för hand kolorerade planscher. För
övrigt framträder under denna tid de
boktryckarfirmor, vilka ännu i dag
spelar en framstående roll i svensk
typografi, såsom Norstedt, Häggström m. fi.
Utställningen avslutas med en liten
samling tryck från privatpressar
varibland en liten volym tryckt av konung
Adolf Fredrik på Stockholms slott.
Vidare en samling stilprov. Bland dessa
faller genast ett magnifikt tryck på gult
siden i ögonen. Det trycktes 1696 av
Burchard! och har formen av en
skrivelse till konungen, vari boktryckaren
uttrycker sin förhoppning att erhålla
privilegiet på den planerade bibelupplagan.
Han hade emellertid ingen framgång
utan fick nöja sig med
psalmboksupplagan. Hans lyckligare konkurrent,
Henrik Keyser II, är representerad med ett
mycket intressant stilprov från 1693,
där sista sidan upptages av ett stort trä-
snitt visande en interiör från hans
tryckeri.
Slutligen är utställd en samling
svenska boktryckarp or trätt, huvudsakligen
från tiden omkring 1800, tillhörande
den samling av tryck och olika
dokument till! boktryckarkonstens historia,
som 1812 skänktes av boktryckaren
Peter Sohm till Kungliga biblioteket.
Aktuellt
OPPERMANNS. Av Lion F e u c h t w a n
g-.e r. Skoglunds förlag. Översättning av Karl
Fägersten. Pris kr. 9:50.
I Feuchtwangers föregående böcker
har läsaren förts tillbaka till flydda
tider. Författaren har genom sina breda
målningar skapat liv och färg över
framställningen, som gjort hans böcker
till mästerverk. Feuchtwanger har inte
som så många av våra dagars stora
författare tagit upp de aktuella problemen,
han har älskat att leva sig in i de
frågor gångna tiders människor hade att
kämpa med. Så kom nazistrevolutionen
i Tyskland, och eftersom han tillhörde
den ras, som fick vara syndabocken för
allt, kunde han inte stå oberörd inför
det som skedde. Hans böcker brändes på
det stora bokbålet, det nästan
fullbordade manuskriptet till andra delen av
»Jerusalems förstöring» spolierades vid en
razzia i hans bostad, och själv fick han
gå i landsflykt. Han blev ställd inför
den grymma verkligheten, han måste
vakna upp ur sina drömmar, och att
han inte såg på tredje rikets härskare
med blida ögon, må vara honom förlåtet.
Att han, diktare som han är, såg det
som en uppgift att skriva om vad som
sker i våra dagars Tyskland, är så
naturligt, att det skulle förvånat, om han
inte gjort det. Han kunde inte stå
tigande och ropa »Heil Hitler!», som så
många av hans blodsfränder gjorde, ty
då hade inte Feuchtwanger varit
Feuchtwanger. Men när han nu gått till
verket för att i sin nyligen utkomna roman
behandla Tyskland av i dag, märker
man, hur han bemödat sig att vara
objektiv. Han vill inte vara domaren, han
vill endast vara referenten, såvida inte
det Goethe-citat, som inleder boken, är
menat som ett domslut: »Das Menschheit
fiirchtet sich vor nichts mehr als dem
Verstand. Vor der Dummheit sollten sie
sich fiirchten, wenn sie begriffen, was
fiirchterlich ist.»
Även om Feuchtwanger i sin nya bok,
»Oppermanns», tagit upp ett av
nutidens mest brännande problem, är den
dock en historisk skildring. Han
berättar, hur det var före nazistrevolutionen,
hur det är i dag och ställer frågan: vad
ska ske? Familjen Oppermann är en
helt vanlig familj, som visserligen
ekonomiskt sett har det bättre än de flesta.
Den aktade judefirman, som
specialiserat sig på billiga möbler, har sina
förgreningar över hela Tyskland. Firmans
stolthet är ett brev från fältmarskalken
Lion Feuchtwanger,
Moltke, som å Tysklands vägnar tackar
för gjorda tjänster. En av sönerna har
stupat i världskriget. En annan ägnar
sig åt affären, och innan han hunnit
tänka över vad som skett, har nazisterna
tagit hand om firman. En tredje son är
kirurg, och mitt under arbetet meddelas
han brutalt, att man inte önskar hans
tjänster längre. Den fjärde broderns
öde är kanske mest gripande. Han är de
intellektuellas representant. Han lever
i böckernas värld, sysselsatt med
forskningar om Lessing. Han är den
världs-frånvände drömmaren, som lever
fjärran från det politiska stridsvimlet.
Koncentrationslägrets fasor blir för mycket
för hans förstånd.
I boken finns även en bild från
skolan. En intelligent judeyngling i ett
Berlingymnasium tyranniseras av en
nazistisk lärare och vågar säga, att han
är en lika god fosterlandsvän som
denne. Lärarens hat driver pojken till
döden, medan den gamle förfinade rektorn
måste kapitulera inför den
underordnade läraren.
Om Feuchtwanger har rätt eller ej i
sin skildring av våra dagars Tyskland
är omöjligt att säga. Vad man märker
är, att han söker se på förhållandena så
objektivt som möjligt. Man får i denna
roman lära känna Feuchtwanger från
en ny sida. Denne författare, som i sina
föregåsende böcker visat en/ förkärlek
för detaljrikedom, rör sig här mera
efter de stora linjerna. Själva stilen tar
också intryck härav. Men alltfort är det
samme Feuchtwanger, när det gäller att
fascinera, fängsla och hänföra läsaren.
Läsaren kan inte förbli oberörd inför
det som författaren har att säga, och
nog betänker han sig mer än en gång,
innan han till äventyrs ropar heil!
N. W.
11847
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
