Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 51. 20 dec. 1933 - Karl Larsson: Nya hjälpmedel för geografiundervisningen - Statsbidrag för undervisning i slöjd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSK LÄRARTIDNING
infört en sådan ’förteckning på
lampliga historiska arbeten, som barnen kan
studera vid sidan av läroboken.
Böckerna måste så småningom komma in
som ett led i undervisningen - icke
som ett extra ämne. Urvalet av
lämpliga geografiska arbeten fordrar en
ingående förtrogenhet med litteraturen,
men en omöjlig uppgift är det icke.
Olsson-Sefves och Sten Bergmans
arbeten lämpar sig ur flera synpunkter
utmärkt. Och ’Swedberg-Hagnell införde
redan i första upplagan av sin lärobok
en förteckning på lämplig
handbokslitteratur. Detta var ett steg i rätt
riktning.
Sedan i hoist föreligger en ny kartbok,
kallad »Folkskolans kartbok». Den har
utförts av -Generalstabens litografiska
anstalt och. huvudredaktör är fil. dr.
Alfred Söderlund.
Seminarielärarinnan Elvi Eydefält har redan i
nr 38 av denna tidning anmält detta
arbete. De åsikter hon där framförde
- icke minst om kartornas storlek -
delar jag till fullo. Då jag i denna
översiktsartikel över hjälpmedel vid
geografi-undervisningen tar upp detta arbete
till behandling, sker det därför, att jag
efter en ingående granskning kommit
till den övertygelsen, att detta arbete
- trots vissa brister – med säkerhet
kommer att1 bliva till gagn för
geograf iundervisningen.
Folkskolans kartbok har, vad
huvudkartorna angår, brutit med det hittills
närmast från den tyske kartografen E.
von Sydow stammande sättet att återge
olika höjd med vissa färgnyanser.
Sålunda har på våra kartor brunt
betecknat högland, grönt eller gult lågland.
Folkskolans kartbok använder olika
färger för* att framställa vissa
landskaps-tjpér, -gttlt f or odlad jord, grönt för skog
&eli titt tör ödemark, öken, berg, etc.
’Vfisäå staå Översiktskartor har dessutom
åen gåftpé iÖjåskiktsbeteckningen, så
. denna är" i£ke fullt övergiven.
Män möter i Folkskolans kartbok en
klar och redig uppställning. Särskilda
kartor över Stockholm, Göteborg och
Malmö förmedlar övergången från
hembygdskartorna i arbetsboken. I
anslutning till dessa stadskartor följer så
specialkartor i större skala över
Mälardalen, Västkusten och Skåne.
Härigenom uppstår kontinuitet i
undervisningen. Från specialkartorna kan man
*4 övergå till kartan över Sveriges
landskap. Önskvärt hade varit, att
dessa hade utgivits i något större
skala. ,Éri stående anmärkning hade då
,på förhand »borttagits. Nu är jag säker
’tmi ätt det kommer att heta, a£fc det är
svåft att hitta på dessa
landskäpskar-.tor för små 9-10-åringar.
Översiktskartan över Norden torde i högre
klasser^ finna användning framförallt vid
hi£torieundervisnirigeii. Kattorna över
Pyreneiska och Appeninska halvöarna,
över Afrika, Australien och
Sydamerika betecknar en given vinst. De är
avpassade för folkskolans behov och höja
sig vida över vad man finner i andra
kartböcker. Till kartbokens förtjänster
får man också räkna försöket att sche-
matiskt återgiva vissa geografiska
naturområden, savann, stepp, tundra etc.
Det hade varit önskvärt ur flera
synpunkter, att Folkskolans kartbok
hade underkastats en ingående
granskning ur rent pedagogisk synpunkt. Om
kartornas storlek har redan tidigare
talats. Namnrikedomen är på vissa
kartor, t. ex. Mellaneuropa, onödigt
stor. Höjd- och djupskiktskartan över
Europa borde ha erhållit två helsidor
och vissa namn på berg utsatts. En
mera ingående pedagogisk granskning
hade säkerligen bidragit till att vissa
inkonsekvenser i f råga om
namnformerna hade observerats. Folkskolans
kartbok använder i allt för stor
utsträckning nationella namn i stället för de
hittills i läroböckerna ’begagnade
svenska formerna. De nationella namnen
bereder i många fall ur
inlär-n i n g s s y n p u n k t allt för stora
svårigheter för barnen i folkskolan.
Namn som t. ex. Lwow, Brno,
Istanbul ha icke ens den gamla formen inom
parentes. I vissa fall har de nationella
namnen satts inom parentes, i andra
de svenska. Hade båda namnformerna
medtagits - den ena inom parentes -
hade inlärningssvårigheterna
underlättats. Detta hade väl i sin tur lett till
att en viss reducering av antalet namn
hade måst företagas. Som det nu är,
blir det i många fall icke någon
överensstämmelse mellan läroböckernas
namnbeteckning och de namn, som
förekommer i kartboken. Vid en
omarbetning vore det Önskvärt, att dessa
namnfrågor ägnades större uppmärksamhet.
Trots dessa anmärkningar har
Folkskolans kartbok obestridliga
förtjänster. Kartorna får ett rikare och
konkretare innehåll. Man kan i detta
arbete finna ansatser till koncentration av
kunskapsstoffet. Områden, som står i
närmare förbindelse med vårt land, har
särskilt uppmärksammats. Folkskolans
kartbok utgör sålunda ett värdefullt
hjälpmedel vid en modern
geografiundervisning.
Statsbidrag för undervisning i slöjd
Representantskapet* skrivelse till k. in:t
Folkskollärarkårens representantskap
för lönefrågor, vilket företräder
Sveriges allmänna folkskollärarförening,
Sveriges folkskollärarförbund, Sveriges
folkskollärarinneförbund och Sveriges
småskollärarinneförening, har till k. m :t
gjort följande framställning
beträffande statsbidrag för undervisning i slöjd
vid folkskola, mindre folkskola och
särskild slöjdskola samt beträffande
avlöningen åt lärare vid fortsättningsskola
och statsbidrag till sådan avlöning:
Vad ’beträffar statsbidraget för
undervisning i slöjd vid folkskola, mindre folkskola
och särskild slöjdskola fastställdes genom
kungörelsen den 30 juni 1920 (nr 572), att lärare,
som av skoldistrikt vore anställd för
undervisning i slöjd för gossar eller flickor vid
nämnda skolor, skulle, därest statsbidrag
ut-ginge till lärarens avlöning, i arvode erhålla
minst l krona :20 öre för undervisningstimme,
ävensom att skoldistrikt, som i dylik
läroanstalt anordnat undervisning i slöjd, skulle
under i författningen närmare angivna villkor
av statsmedel kunna erhålla bidrag till
lärarens avlöning efter l krona 8 öre för
undervisningstimme, dock med högst 146 kronor
88 öre för slöjdavdelning under ett
kalenderår. __
I iråga om statsbidraget föreskrevs i nyss^
nämnda kungörelse, att storleken av det till
skoldistrikt utgående bidraget skulle beräknas
i förhållande till antalet slöjdavdelningar, som
vid de särskilda skolorna varit anordnade.
Beträffande dessa avdelningar gällde bland
annat, att om vid en skola funnes blott en
slöjdavdelning med undervisning i gosslöjd eller
blott en avdelning med undervisning i
flick-slöjd eller blott en avdelning av vartdera
slaget, skulle i densamma under kalenderåret vid
varje lästermins början minst 10 gossar
respektive 10 flickor ha varit lör deltagande i
slöjdundervisningen inskrivna och, så länge de
under året tillhört skolan, i allmänhet
deltagit i denna undervisning. Ifrån denna regel,
att minst 10 elever fordrades i varje slöjdav-
delning för att statsbidrag skulle utgå för
densamma, gavs emellertid ett undantag, i det att
slöjdavdelning kunde omfatta ett lägre antal
deltagare i det fall, att den bestode av
samtliga i skolan inskrivna eller, då
slöjdundervisningen avsåge allenast det egentliga
folkskolestadiet, samtliga de detta stadium
tillhörande gossar, respektive flickor, vilka
prövades skäligen kunna deltaga i
slöjdundervisningen .
I anledning av k. m:ts proposition till 1933
års riksdag beslöt riksdagen antaga ändrade
grunder för statsbidrag till ifrågavarande
slöjdundervisning, och på grund härav har
den 9 juni 1933 utfärdats kungörelse (nr 294)
angående viss ändring i kungörelsen den 30
juni 1920.
Enligt kungörelsen den 9 juni 1933 kan
skoldistrikt, som i folkskola, mindre
folkskola eller särskild slöjdskola anordnat
undervisning i slöjd, på i författningen närmare
angivna villkor, av statsmedel erhålla bidrag till
lärarens avlöning, beräknat, där
undervisningen bestrides av lärare, vilkens tjänst för
beredande av pensionsrätt åt
tjänstinnehavaren är reglerad jämlikt § 5 i reglementet för
statens pensionsanstalt, efter l krona 8 öre
för undervisningstimme och eljest efter 90 öre
för undervisningstimme, dock att i intet fall
statsbidraget må utgå med högre belopp för
slöjdundervisning under ett kalenderår än
133 kronor 92 öre, respektive 111 kronor 60
öre, motsvarande statsbidrag för 124 timmar.
Då statsbidrag utgår till lärarens avlöning,
skall läraren i arvode erhålla, där
undervisningen bestrides av lärare, vilkens tjänst -för
beredande av pensionsrätt åt
tjänstinnehavaren är reglerad jämlikt § ’5 i reglementet för
statens pensionsanstalt, minst l krona 20 öre
för varje undervisningstimme och eljest minst
l krona för undervisningstimme.
Vad vidkommer storleken av det till
skoldistrikt utgående statsbidraget har i
kungörelse av den 9 juni 1933 den ändringen i
förhållande till närmast förut gällande
kungörelse genomförts, att för statsbidrags
utgående fastställts som minimital 6 deltagare för
slöjdavdelning, under förutsättning att denna
slöjdavdelning består av samtliga de å det
egentliga folkskolestadiet tillhörande gossar
1270
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
