Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
421
Norrland.
Veielsång.
Han.
Jag vet ett land, der tysta stjerneqvallén
Den mörka himlen klär i norrskens prakt;
Der, under molnig hjelm, de gråa fjellen
Med isad pansar stå kring dal’n i vakt;
Der mången flod sig tumlar vild från hällen
Och dånet rullar vidt till fjerran trakt. —
Der Strömkarlskarpan klingar än på vågen,
Då månan kysser våta harpobågen.
Hon.
Jag minns den natt, så ljuslett varm, som dagen:
För blommans slummer har den ock en sol.
Då qväll och morgon le i syskondragen,
Och båda mötas öfver samma pol.
Då vakan *) stämmer vemodsfulla slagen
Och nejden doftar af en ängsviol;
Der ljusa elfvor sväfva om i ringen
Och Öfver tufvan glänser silfvervingen.
Han.
Jag minns de gamla skogarna och landen,
Der dånande man under klippor far;
Jag minns den sjö, der dunkelgröna stranden
Sin höga mur kring blåa djupet drar.
Der stod en gran och nickade på sanden
Och hjessan lutad Öfver djupet bar,
Der låg vår faders hydda invid fjärden,
Och frid och lugn var denna vrå af verlden.
*) Vaka eller nattvaka, en Norrländsk sångfågel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
