Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
228
Du lilla stjerna I åt milt lif
En spegel af din klarhet gif!
Att lugn jag alltid mot dig ser
Och aldrig rodnar, när du ler.
När bakom grafvens skumma tjäll
Min lefnads sol går ner en qväll,
Visst lyser du mig då till den,
Som är den faderlöses vän.
Böttiger.
Trubadurens Dödssång.
Hvem sjöng jag för? — hon var i skilda länder
Den samma alltid lika huld och ljuf.
Om henne sjöng jag vid Salernos stränder,
Om henne än vid kratern af Vesuv:
Jag lärde hennes namn åt näktergalen,
it alpens echo uti Sveizerdalen,
/Li minsta kaskatell vid Tivoli;
–-Men allt det der är nu förbi, förbi!
Hvem led jag för? — Jag älskade en blomma,
En orm sitt gift smög i mitt hjerta då.
Han suger blodet. Ådrorna bli tomma,
Och rosen ler, och ormen ler också.
Men när i långa nätters qval jag kände
Hur giftet spreds och i mitt inre brände,
Ack! dubbelt skön mig tycktes rosen bli:
–-Men allt det der är nu förbi, förbi!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
