Det nya statsskickets tid (1809--1830)
Öfversikt
Omkring 1820 framträdde ...
(född 1796, adlad och baroniserad, öfverstekammarjunkare, död 1868) var närmast en den akademiska skolans epigon: »en efterboren gustavian». Med Tegnér och Leopold som förebilder besjöng han fosterlandets stora minnen i praktfulla, kanske blott alltför praktfulla verser. Sina första Vitterhetsförsök utgaf han redan 1818. Han förhärligade äfven dessa minnen i flera dramer, skrifna på 1820- och 1830-talen med den tyske skalden Schiller till mönster utan att dock kunna närma sig honom i dramatisk spänning. Bland dessa hans skådespel må nämnas Torkel Knutsson samt Erik XIV. Såsom prosatör har han skrifvit vältaliga men nog mycket förskönande historiska och litterära minnesteckningar. Beskow deltog ifrigt, ehuru anonymt, i de politiska striderna, å den ytterligt konservativa sidan.
Ända från 1834 till sin död, således under ett tredjedels
århundrade, var v. Beskow Svenska akademiens sekreterare och utgjorde
-- så till sägandes -- personifikationen af akademien, tillika
verkande såsom frikostig gynnare af vitterhet och skön konst.
