Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om Friheten. Framställning af J. S. Mills åsigter af C. S. Warburg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Efter dessa betraktelser om vigten af originalitet,
återvänder Mill till frågan om samhällets rätt att i vissa fall öfva
tvång öfver individen. Såsom första grundsats upprepas här,
att individen eger full myndighet att ostördt handla, så snart
hans handlingar icke inkräkta på andras rättssfer. öfver sig
sjelf och intressen, som endast röra honom, är han suverän.
Att anse denna grundsats dikterad af sjelfViskhet, är falskt.
Det är visserligen menniskors pligt att ömsesidigt intressera
sig för hvarandras välfärd, men dessa skyldigheter sträcka sig
icke så långt att derpå kan för samhället grundas någon rätt
till att med hugg och slag drifva en person att handla till sitt
eget bästa. I fråga om individens uppförande mot andra är
samhället befogadt att uppställa vissa allmänna regler till
efterföljd, icke så i fråga om hans eget lefnadssätt. Det är likväl
omöjligt att förekomma att detta kan blifva föremål för andras
ogillande, och genom ett dylikt ogillande, rätt användt, utöfvas
ofta ett sundt inflytande. Uppför t. ex. en menniska sig
dåraktigt och lättsinnigt, (men likväl så, att hon ensamt blifver
deraf lidande) så följer derof, att andra icke mot henne kunna
hysa samma aktning, som de bevisa en karaktersfast individ.
Ringaktning (men icke afsky) i andras ögon följer af ett sådant
beteende. Väl vore det likväl, om man lärde sig att tala
mindre ondt om sådana personer, utan i stället blefve vana
och sed att gifva dem råd och förmaningar. Nu kan en
menniska icke berätta en annan hennes fel, utan att straxt anses
för rå och ohöflig.
Det gifves vidare handlingar, hvilka, ehuru ej åtkomliga
för lagen, äro oangenäma och plågsamma för andra, utan att
direkt skada den handlande individen sjelf. Personer, hvilka
låta leda sig af grymhet, illvilja, herrsklystnad, afund, vrede,
långsinthet, egoism och flera andra antisociala egenskaper, få
finna sig vid att näpsas af opinionen och att bemötas, icke
blott med förakt, utan ock med afsky.
De invändningar, som rigtats mot individens fulla
sjelf-bestämningsrätt, upptages derpå af Mill till besvarande. Man
har påstått att hvarje handling, som skadar den handlande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
