Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - F - far ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fara
239
fara
(1344, nyare, afskr.). MP 1: 133, 134, 136, 137, 200,
202, 203. XL 296. Bil 106, 237. Pa 7. Jfr valdfar.
— fara dyugia, /. fårdynga, får träck. LB 7: 245.
— fara (lokkor (-flukker), m. fårahjord,
skingrar oc aatskil wargen allan fara flukken Su 147. —
fara gallé (ffaara-. fore-), m. fårgal/e. tak foro
gallo LB 3: 163. tak ffaaragalla ib 2: 56. — fara
giilliare (faara- Bir 3: 375; Ber 286), m.
fåraherde. Bir l: 317, 3: 375. Ber 286. — fara liamber
(faara-), m. fårhud, fårskepnad, wm wlffwin ingaar
j faara ham (vellere ovis) Bir 4: 108. — fara lliordh
(faara-), f. fårahjord, faarit bortgangando fra
faara-hiordhinne wordhe vtan iäf skadhat af wluanna
tann-om KL 296. Gr 299. Bir 3: 7. Su 65, 388. — fara
liirþe (faara- Lg 33. fara herþe Bu 129), m.
fåraherde. Bu 129. Lg 33. — fara horn (ffaara-), n.
fårhorn. MB 2: 353. — fara lins (faara-), n.
fårhus. Lg 956. — fara kiöt (fara köt SO 193.
faara köt MB 1: 255; LB 3: 27), n. fårkött. MB
1: 255. LB 3: 27. SO 193. — fara klädhe
(faara-Bir 3: 216), n. pl. fårakläder, tho hawa vtan til fara
kliidhe (vesSitr.er.ta cvium) ok äru innantil rif-,vanda
wlfwa Bir 1: 329. ib 3: 216. — fara kropper
(-krupper), m. fårkropp. XL fara kruppa ST 16.
— fara kjll (-kön), n. slag af får. annat fara
kön Gr 299. — fara kiitta, f. fårfålla, fårhus.
vidh sina fara kätto (juxta caulas ovium) Bil 129.
— fara liver, /. fårlefver. LB 7: 212. — fara
langa (faara-), f. fårlunga. LB 7: 205. — fara
niiiilk (faara-), /. fårmjölk. LB 7: 87. — fara
öster, m. fårost, ost beredd af fårmjölk. GO 260.
— fara pis (-piiss), n. fårurin. med fara piiss LB
7 : 245. ib 282. — fara sidha, /. fårsida. TS 25. —
fara son, m. son af ett får. lv 4442. — fara
talgher, m. fåvtalg. LB 4: 339, 7: 252. — fara 111,
/. fårull. Bir 1: 116.
far (fa. n. fat Fr 1262. faat. faatt. nom.pl. faa Bil
887; Bo 233. dat, pl. faom MP 1: 6. fam Bu 204. fåm
KS 1 (l, 1), 25 (62, 27). fa Bu 182. komp. färe Bil 556;
Bir 1: 240; Mlj 48. färre, superi, fäster, färster.
färister), adj. far] L. 1) paucus, ringa till
antal, aff litin suiik wardher ffa’ man riik GO 638.
faat folk Di 107. tala fått KS 25 (64, 27). — pl.
få. war allom blidhr ... ok fåm hemelikr KS 25
(62, 27). innan fa dagha Bu 133. ib 182, 204. MP 1:
6. Bo 233. — komp. färre, scrof alt thz sama . . .
mz färrum ordhum ok bokum Bil 382. ib 481, 556.
KL 198. MB 1: 127, 414. Bir 1: 240, 353, 3: 466,
4: 31. lv 4250. Fr 36. MD 48. — superi, pl.
pau-cissimi. hwa som liffwer som fläste honum spotta fäste
GO 1018. them manadhc som . . . farstå (Cod, B färista
533) hawär dagha MB 1: 64. — Jfr ful-,
of-far. 2) 71. bristande, det som!fattas (nyttjas endast
predikativt). roddo kost swa at ey war faat RK 1:
2943. — med persojiens dat. taghar them war faat
BK 1: 231. ongin kordo at honom war faat ib 2735,
3612. ther war tho ongom fant ib 2: 7536. första
mannenom war enkte faat MB 1: 91. at honom är
dygdh faat ib 309. Fr 1262, 1761, 1940, 2102. lv 3842.
RK 1: 924, 1360, 3659, 3782, 4075, 4305, 3: 242. föl’ iin
mik wardhor lifwith faat (mitt lif är slut) Al 738. —
med dat. el. ack. betecknande huru mycket som fattas
i något, thor war eno äro i faatli MD 9. ffore ena
stäng iordh oc en fiärdhung fat j ena alin Fil 3: 29
(1443). — Jfr afat.
fara (faara. ack. sing. faru. faaro. fara Al
2622; RK 2: 1121, 3904, 4619; SO 85. fare It K 2:
3658, 3 : 3001; att dessa, former böra föras till fara,
icke till faro, visar det tillagda adj.), f. [Mnt.
värö] 1) fruktan, haff enga faaro ST 29. ib 97,
124, 410, 528. hafdhe faro for honom ib 336. stora fara
fik hau tha RK 2: 1121. ib 3658, 3904. baaro thercs
liiff mz stora fare (gingo med stor fruktan för sitt
lif) ib 3 : 3001. 2) fara. standa sina faro, stå sitt
kast, underkasta sig ansvaret, wi standom badhe wara
fara Al 2622. ther om vii jach sta mina fara RK 2:
4619. SO 85. — Jfr fare.
fara (-adhe), v. [Mnt. våren] frukta, han scullo
för them ey fara RK 2: 2149. ib 2666, 4215, 4390, 4586,
5572, 5590, s. 341, 1: (Ny början af Gamla Krön.) s.
164. — opersonl. med dat. el. ack. faradhe honom
storlika for konungenom Lg 3: 47. — Jfr forfarin.
fara (pres. far. faar. fäär lv 1949 (i rim med
her). impf. for. foor. pl. foro. fooro Lg 3: 368.
part. pret. farin), v. [lsl. fara] L. 1) fara,
färdas, gå, begifva sig. foor vppa eno litlo skipi
Bo 71. at matä coster se thär þe farä SD 1:
670 (1285, gammal afskr.). Jio vin landet fara ib
5 : 606 (1346). at wir ärum aff lando farnir ib 1:
668 (1285, gammal afskr.). philipus for af sueriko
ok tel asiam Bu 200. hänna prästar var fiären
farin ib 11. han for tel himna ib 12. hem fara
ib 5. far til thinna brüdhra MB 1: 230. böndir som
til torghx foro Bo (Cod. B) 344. raskelika foro
budin thädhan ok tith som tha borren var RK
1: 158. fara j iudha rikit Lg 67. fara . . . äpte
tarvom ok ärandom sinom KS 65 (l60, 71). fara åt
tarvom sinom ib. fara (stiga) i första skip han funno
Bu 133. sidhan brödhrinne waro farne j säng KL 21.
ther til at j faarin j säng (ledos intraveritis) Bir
4: 119. ib 5: 87. haffde . . . farit ... i (tillträdt
el. satt sig i besittning af) thet godzot SD NS 1:
644 (1407, gammal afskr.). fara ii (ikläda sig) fatök
kläpe Bu 186. MB 1: 206, 365. Bo 196. Bir 3: 12, 374.
FI 1301. Al 278, 6344. RK 3 : 456. Di 60, 194. dotther
faar gerna i modhers särk GO 346. ib nol. pläga
barnen . . . gerna j forälridz klädo ffara MD (S)
214. klädins j cristnom kliidom ok farin j siälfuan
ihesuin christum Bil 648. ban foor ij (antog)
macedons klädha sidli Al 2811. hwilkin tima mail far
innan domara nampn (ikläder sig, antager), han far
aff (af kläder sig, bortlägger) wina nampn MB 1: 365.
wämpta iomfrwr . . . ther aldro hafwa mz mannom
warith vtan ä innan wapnom farith (varit iklädda)
Al 4716. faari w (afkläde sig) üfuarsta klädhomen
VKR 66. Bir 4: 19. aloxander aff (afk/äder sig) sinne
kapo far Al 3512. Di 124, 291. ware aftäkt alt thot
han far mz (förer el. har med sig) TB 79. thz är
thin gudh lion haffwor mz fara (är hafvande med)
MD 162. — med ett predikatsadj. sagdhe keysarin
söme riittan fara af (wärdhlene) Bil 319. han foor ey
slappo honom tidcnden bar RK 1: 419. foro hoem
slappo KL 370. foro villa vm kring grafwa Bil 119.
rätuis maþar far vildar Bu 197. — med ack. af ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
