- Project Runeberg -  Ordbok öfver svenska medeltids-språket / 2:1. M-T /
232

(1884-1973) [MARC] Author: Knut Fredrik Söderwall
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Q - qväþa ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

qvftþa

232

(|y ii 1(1 a

wart qwit fr an diäflomcn MP 1: 7. quit ok frälsadh
fran diäflenom Bir 1: 50. vardh quittir vidh the
[lidona Pa 16. ib 21. quit warda wid barnet Lg 3 : 358.
wart widh dyäffwolen qwit ib 360. landhen oc slotten
waro qwit vt aff rikens fiende hcndher RK 2 : 6391.
— skild (från någon, från någons sällskap el.
biträde). med ack. wardli ban karlen qwiit Al 7660. är
jach hanwm (o: moster jörion) qwitli (är jag af med
honom) thet furste jach komor tith BSII 4 : 336 (1503). —
skild (från), förlustig, med ack. bleff swa alt sit rike
qwiit Al 106. swa gör han honum lians säte qwiit ib
2914. RK 2: 2536. Lg 3: 701. — med prep. badhe fra
goze ok folke ärom wi qwiit Al 2044. 7)
qvit-tad. äller skadhe war mellom them qwit RK 2: 1705.
8) qvitterad. ära tho (skuldebrefven) qwito, dötlie oc
alzthingx maktlöse SL) KS 1: 474 (1405). 9)
efterskänkt. al the geld oc skuld . . . ära qwita, dödlia
oc lösa SD KS 1: 474 (1405). göra there fengilse qwijt
(efterskänka, upphäfva, göra slut på) RK 2: 397. ib
399. faa tho qvitt hestänä (slippa de hästlopp el.
fo-dring) i aar BSII 5: 477 (1511). — n. adv. fritt, utan
tvång? tliette forscrifno loffue vij . . . fryt ock quitt
obrottclige at holla SO 33.

((Yii|ia (;>res. -er. kwäder SEG 122. impf. qvaþ.
koþ L. pl. qvapo. kwaclo RK 1: (sfgn) s. 186.
qwaadho ib 3: 2217. part. pret. qvädhin), v. [/s/.
kvcita] L. 1) ljuda, gifva ljud. qwädher lwdrin en
tima widh MB 1: 388. tha lwdren qwädher annan tima
sama lund ib. 2) ropa? margli hans riddare awi
qwadh Al 8990. 3) sjunga, qväda. han lät . . .
hunda quäfa (cantare) Bu 101. haffdo qwädhandis
(ca-nens) lyktadh tässon ordlien MB 2: 119. kwäder
broder heller-j gillisstwgu siwnger SEG 122. om broder
siwnglier heller kwäder j gilless stwgu ib. SGG 131,
132. wi kunnom qwädä och rimä Va 54. qwadlio . . .
mä-storligä wäl ib 53. ib 55. han badh them: qwäden aff
then stoltä frvn ib 54. the dantzade oc quado oc ware
ful käte RK 2: 6140. ib 2266, 5645, 1: (sfgn) 186, 3: 1098,
2382. LB 7: 181. gingo vt vppa markena . . . görandis
sik soin en danz oc qwadho visor (factis cantantium
cho-ris), oc gingo iu i sith affgudha mönstir ib 99 (qwadho
visor skulle möjl. kunna fattas ss pl. af ett qvadllO
visa, /.). vändo ey atir at danza oc the samu viso
at quäda Bil 878. qwaadho sancti örians wysa RK 3:
2217. jak haffuer . . . qwädith aff idhort daath faghra
wysar ib 3744. ib 812. onth barn quädhir ouda wiso GO
772. ib 950. loffs visa är manga lundo quädhin ib 542.
broder som mynne qwiida schal SO 200. qwedher
niyn-neskar SGG 131. — (jviiþa sik, tilltala hvarandra,
kalla hvarandra, at . . . ther qwäde sik sin i
mäl-lin maþ vquädthins ordthom SD 1: 669 (1285, gammal
afskr.). — Jfr genqviidha.

qvädhare, m. sångare, iak hörir qwädhara
(cantantium) röst MB 1: 346. gaffuo sik wt fore qwädare
och rimaro Va 53. ib 54,

qvaþe (pl. dat. qvedium Lg 9), n. [lsl. kvæii]
1) yttrande, tal. Jfr at-, ia-, lie-, O-, Or|)-,
Ol’þa-qviiþe. 2) qväde, ii lieþnom (qvedium) Lg 9. fula
visor älla quädhe MP 1: 299.

(|vii|iia (kueþia. quäthia), f. [lsl. kveija] L.
helsning, sänder . . . helso ok kueþio mcdh guþi
SD 6: 18 (1348). säudir . . . helso oc quädhio Gr 311.

idhor manga quädio sende Iv (Cod. B) 3675. sändir
allum {leem Jiässi bref soä ok hörii gnzdrotens qwädiu
ok si nit SD 1: 668 (1285, gammal afskr.). allum
mannum þem, sym Jiättii breef se äller hörä, sänder
marton magnusäson quediu guds ok sina. ib 6: 149
(1349). sänder iak . . . äuärdhelikii quädiu mädh gudhi
ib 4: 389 (1334). ib 646 (1339, nyare afskr.). wij
magnus . . . helsoin allo the i sudhi rmanne lagsagu
boendos äru medh gudli[s] qwädio ib 536 (1336, nyare
afskr.). Bil 488. sändir godha quäthiu ib 231. sat qwar
widh qwädio hans ib 631.

qviifla (qwäffia: -as Lg 3: 391. qwäwya: -es
LB 7: 28. qväfuia KL 44; Bo 101; -as Bir 1: 147,
3: 244; -ins Bo 136. pres. qwäfuir MP 1: 65. ref.
qwäfs Bir 1: 148. quäffs ib 3: 74. impf. qwafdhe
Lg 37i. kwafdhe KL 84. quefde Bil 764. pl.
quaf-dho MP 2: 51; Bir 3 : 232. quäfdho MP 1: 84. part.
pret. quafdher: -a Bo 129. quaffder: -e BSII 5:
594 (1517)), v. [Fnor. kvefja] L. neddoppa el.
nedsänka under vattnet, genom nedsänkning under
vattnet qväfva, dränka, kastadhe ban aff bronne ok
kwaf-dlio j watnino KL 84. — qväfva (genom rök),
bleffwc-qitaffde aff rök BSII 5: 594 (1517). — qväfva genom
strypning el. på liknande sätt. thenna . . . quefde
til dödh en lömskir herra Bil 764. leun swalgh hans
howdh oc qwafdhe ban til dödh (ipsum
prafocave-runt) Lg 371. grep diiifwlin ban vm halsin wiliande
quiifwia ban KL 44. — qväfva, förqväfva, komma att
försvinna el. upphöra, thizstlane opuäxsto ok quafdho
. . . godha sädhena Bir 3: 232. MP 1: 84. oloflik
astundilse quäfwia Bo 101. alla dygdhir . . . synas
vara quafdha ok wtsläkta i them ib 129. hon (o:
latin) . . . qwäfuir dygde MP 1: 65. — ref. qviilias,
qväfvas (i vatten), drunkna, groff thw graff at jak
skullo ouarlica falla j hona oc quäfias (suffocarer) Bir
2: 24. — « allmh. qväfvas. then onde ok fule dön . . .
aff hulke the quäfwias älla kofna ginstan, som bonn
gripa mz liäsomen Bir 3 : 244. Lg 3: 391. läggir hon
(ormlionan) sik owir sin son oc gör han sua hotan
at han när quäffs Bir 3: 74. aff thorn (klorna) skalt
thw swa quäfias ok plaghas (suffocaberis) at thw
skuli allir vara vndir minoin fotom ib 438. mz liiilko
hänna lifwandis ande moghe rasklika quäfwias ib 1:
147. ib 148. LB 7: 28. — förqväfvas, gå under, i
som byriadhin i andanom . . . quäfwins af kötino Bo
136. — Jfr for-, uidher-qväfla.

qvald (dat. med art. qwäldeno MB i: 52.
qwäll-ino KL 218. quälleno ib 346), n. [Isl. kveld, n.] L.
— f|viilder. alt fra morghonenoni ok till qwäldit
KL 176. mot qwällino ib 218. ib 346. at qwäldeno MB
1: 52. 0111 qweldit Di 39, 94. daghin fast at qwä|dith
leodh Fr 263, 1103.

qviilda (qwälla. quälla. -ar, -adhe), v. [Isl.
kvelda] göra till afton, låta blifva afton, säle skulin
ij daghin qwälla (d. v. s. sluta) Al 3732. — ref.
qviildas. 1) opersonl. qvällas, blifva afton,
mörkna. ther quällas ey som quinnor drikka GO 1030.
sidh-an ther qwäldadhis MB 1: 183. MP 2: 24. 2)
få qväll, öfvergå till qväll, then sunnodagher som
äldre qwäldas eller myrkes Mli 1: 69. 3) sjunka,
dala, gå ned. om solen, wiister . . . som solin sattis
oc qwälladhis MB 1: 490.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:55:28 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svmtsprk/2/0236.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free