Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - skordha ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skordhn
391
skraghi
skordlia (-adher), v. [J fr Isl. skortta] inklämma,
indrifva t haffue . . . skördat them (bönderna) i flockom
i stwgcr och anner huss HSB 20: 202 (1507).
skordhogrher, se skardliogher.
skorhar (-haar), n. raspad tråd. linnith
skor-haar som skaff kallas LB 2: 91.
skorpa, f. [.V. skorpa] det som är förtorkadt,
skrumpet och hårdnadt, 1) brödskoiya. Bir 5: 75.
2) skorpa, torkadt el. hårdt brödstycke, gaf hanom
thört brödh i skorpoin KL 212. 3) skorpa,
hårdnad och skrumpen hinna el. hud. föl aff honom alt
thz som honom wanskapadhan giordhe oppa hans kropp,
som war tho harda skorponar oc rwffwnnr Lg 672.
Skorpioil, m. [Lat. scorpio, -onis] skorpion. —
skorpions eter, n. skorpionsetter. skorpionsgift.
dogher fore scorpions ethir LB 4: 353. mot starkesta
äkorpinns ok lukka ethir ib 348.
skorplonstynger, m. skorpionstyng. tz hielper for
. . . scorpion styngh LB 7: 149.
skorpna (-adher), v. [Isl. skorpna] intorka,
hoptorka. — part. pret. nw opnyas sarin oc värkin vidhir
at klädhiu rykkias bort som skorpnadh värö (hade
torkat fast) vidhir sarökan Bo 199. Lg 3: 89.
skorsten, m. [Fgutn. skurstain. Isl. skorsteinn.
Mnt. schorstën] eldstad, spisel, caminum, skorsten
GU 6. — särsk. eldstad med tillhörande rör genom
hvilket röken uppstiger och utgår; själfva detta rör,
skorsten, than litla källaren som ligger vnder niclissa
. . . skorsten SJ 93 (1439). maa han och hans arffuingo
sama stenbodh meth en frij skorsten opath gönom
huset frij oc quit haffua ib 377 (1471). thz (o: thz
wädher) bläste om kul sa mangen skog oc mången
skorsten nider slogh RK 2: 7347. — skorstens elder,
m. spiseleld. stryk ter aff vppo werkin, med een fieder,
for en skorstens eld LB 7: 339. ta man först kenner
. . . att någon lem, eller hela meuniskiones krop varder
borttagen, ta skal man . . . haffua honum for een
skorstens eldh. eller annar stadz ter som varmt er ib 342.
— Jfr bryggio-, koko-skorsten. — skorstens
pipa, /. skorstenspipa. SJ 231 (1454).
skörta ( -ar, -adhe), v. [Isl. skörta] L. fattas,
vanl. med neg. korn ok flesk thz skörtade ey RK 1.
1277. buswn ok bambara mondo ther ey skörta Iv 1747.
ib 3061. hertugha ok grefua mondo ther ey skörta
Fr 815. storm ok striidh monde ther ey skörta Al
4050. — med dat. them skörtade ey götz eller rikt
RK 1: 223. honom skal aldregh skörta trätta ii 3403.
ib 3165. glädhi mot thorn ekke skörta Ml) (S) 263.
— tryta, upphöra, tha godgerninga böria skörta MD
(S) 295. — underlåta, kobeba ok sidde fär
skor-tar ey at wara ther (saknas der icke) FI (Cod. B,
C, F) 1109. — opersonl. fattas, brista, vara brist, kom
enskyns fughel som kallas koturuix . . . swa inarghe
oc thiokke, at ey skortadhe MB 1: 323.
skorver (ack. skorff LB 2: 37, 51, 4: 345, 7: 151,
8: 51. Skurff ib 5: 82), m. [Mnt. schorf] skorf, flyr
aff honom skorffwir oc skabbir LB 3: 139. contra
furfures siue rasta quod est skorfuir ib 4 : 354. dughor
thz fore skorff ib 345. ib 2: 51, 8: 51. hielper han
skab ok skorff ib 2: 37. ib 5: 82, 7: 151. Jfr
llOVIldh-skorver.
skorvotter (soorwoth GO 748. ». skorfwot
Bir 3: 229. skorffuoth LB 2 : 39. SOOrwth GU
357. pl. ack. n. skorwoth Bil 804), adj. [Jfr Mnt.
schorvet] skorf vig, behäftad med skorf, hon twadhe
thera fötir oc lagdho skorwoth hofwod j sin knä ok
skar thera haar Bil 804. Bir 3: 229. LB 2: 39. GO
357. scorwoth man ib 748.
skoska f, n. skoskaf; af skoskaf lidande ställe
på foten, höna skarn strwckit oppo sko skaff LB
7: 288.
skoskodhnre, m. inom skomakareskrået väld
ämbetsman hvars åliggande var att hos skråets
medlemmar undersöka beskaffenheten af tillverkade skodon.
the thima skoskodara ganga om ok skodha gerningh
ath wi tha holkin gil äller ogil är SO 20. hwilkin thil
wärkmestara keestär war äller läthor skodara äller
skoskodharo ib 22. ib 24.
skosula, f. skosula. ST 366.
skosylghia (-sölia), f. skosölja. skospänne. 111
paria scosølio SD 4: 711 (1340?).
skot, se sknt.
skota (-ar), v. genom symbolisk tradition
öfver-låta (jord); med laga formaliteter öfverlåta (jord).
aff bender iak mik ok minom arwm thet for:da godz
ok skota iak ther (för thet; herra abrain ...
ok-hans arwm meth allom rath, til äwerdalika ägha SD
KS 1: 203 (1403). Jfr Sköta.
skotar (skottar), m. pl. [Isl. skotar] Skottar.
wrdo skotta cristne Bil 676. ther koma 6kota Fr 1235.
iak kom ij een skogh . . . mällan skota ok ängland
ib 1397. konung ouer skota här ib 1081.
skotkouuuger, se skötkonung-er.
skotna, v. [Jfr Isl. skotna] aftaga, minskas, togho
watnin at skotna oc mintzkas MB 1: 170.
skothväillger, »». skorem, löste thera skothwengia
Bil 805. hulkins skotwängia iach är ey värdoghir at
lösa MP 1: 22. skothwängia älla rema ib 2: 35.
skra (skraa. skroo so 7. pl. skraar ib 47.
skraa ib. dat. skraom SEG 123), f. [Isl. skrå] eg.
torkadt skinn; (å skinn skrifvet) dokument. Jfr
lands skra. — urkund innehållande bestämmelser
för en korporation, skråordning, gillesordning, epter
thz at sedher haffuer warith ok är i godhom
em-bethom ok companiom ok solskap at the haffua
skrifft-er ok skraar sigh epter at retta 0111 the stykke ok
äreudhe theui waarda ... ok wij kötmaangare
em-bethet ok companij här i stocholm os aff aldher
haffua baldhit ok rettafc epter godha gambla sidhwenio
vthan skriffter ok skraa til thenna dagli ok for then
skul at somblige vnge män i wara forskriffna
em-betho iim nyligha tilkompne eller än kunna koma
som sigh ey wilia latha nöghia at thy som gamalt ok
fornth haffuer warith tha haffua . . . borghamestaraua
... mz alt radhsins fulbordh ... os vnth ok befalth
thenna epterskriffna skraa ok stadhga SO 47. ib 7, SO,
31, 51, 53, 61, 72, 77, 87 o. s. v. sancte [erikx gillis]
lagh ok skra SEG 111. i androm sancte erikx gillese
skraom ib 123. SGG 128. Jfr gildis-, hamna-,
kompanis-, skomakara-skra.
skrabok (sehraa bock), f. bok innehållande
skråordning. SO 116.
skraghi, m. [Mnt. schrage] belägringsmaskin
bestående af en grof oeh i ändarne tillspetsad bjälke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
