- Project Runeberg -  Ordbok öfver svenska medeltids-språket / 4-5. Supplement /
21

(1884-1973) [MARC] [MARC] Author: Knut Fredrik Söderwall
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ardher

21

arghelika

qviuua (arbetz-), /. arbeterska. Linkbiblll 2: 212
(1523). — arbeidis skint (arbedhis-), n.
arbetshäst. Arfstv 20 (1461).

ardher, n. Jfr myldis-, tiBdhis-ardher.

*ardherbngll (-bogh), ». [Jfr Sv. dia!. i
Finland årdersbög? se Vendell, Ordbok öfver de ös/svenska
dialekterna 117, 1138] trästomme på årder el. plog.
arderbogh Medeltidsurk. (enligt uppgift af
Riksarkivarien E. Hildebrand).

*ar<lherskidh, f.f ardlierskidhe, ».? [S». dial.
i Finland àrderskid, /.] årder- el. plogskakel, laath
aff ten oc om ottona färd» thin aarder harffwar
ard-orakide oc torka atli the lätna Brasks Cal 264. Jfr
arþer skeþ i: 46.

♦are, m. twinmelfiiigersens lodhamoth som kall[as]
are j s&ngeuom PMSkr 511.

♦aredlia? v. tillreda, tillrustaf slite mz bonden
then natten, som han haffuer alt areth Arnell Brask
Bi1 34.

*areld. [Jfr Fdan. af arelde, af arilde, af ærelde,
af æreld, af ærild, af æreldom; sannolikt uppkommet
af ett ar alda, (i) tidernas början; jfr för öfrigt
Dahlgren, Glossarium arild, SAOB och Hellquist, Etym.
Ordb. arilds] forntid, i uttr. af areldom (af ari]dom),
från forna tider, af gammalt, wi ... vnue them at
niwthe . . . alla the priuilegia, friiheet oc nadher
som wore forfathre konunghe j swerge them fore oss
. . . giffuith haffiia och som the them aff arildom
niwtet ocli haffua hafft epter godli gameld sidhwäniä
Svartb 476 (i463). — *arelds riltter (äreldea-),
?». [Jfr Fdan. areldsedh] gammal rätt. wii . . . lofuum
. . . huariom månne i allo sweriike, som oss fölge. eller
[a: allan?] äreldes rätt gömma och styrkin Rydberg
Tr 2 : 228 (1356, nyare afskr.). — *arel(ls tidh
(ärildz-), /. [Jfr A. Van. af arilde tid, af arild
tid, af areld tid] forntid, af arelds tidh, från
forntiden, af gammalt, scwlle alle vestherlendiske städer
oc indbyggere liaffue ber effter frii seglatz . . . som
the aff ärildz tiid hafft haffue Rydberg Tr 3: 583
(15U).

*arest, n. [Sn. dial. arister, arist] armborst, kocchen
paa lincöpingx gard . . . haffuer . . . hwart annath aar
aresth Arnell brask Bi1 36. stalswennen paa
lyncöp-ingx gard . . . fnar löön som een skytta oc hwart
annath ar nrest ib. Jfr Dahlgren, Glossarium och
SAOB ar est.

arf, ». L. arf. thet war oniögheligith atli dräpa sigli
til arfdz SD NS 3: 343 (1418); Jfr ÖGL Efs 21, Dr 20:
pr., ÅTo. s.v.; se Schlyter, Ordbok s. 34. tha war
opp» radhusit fore sithiande radhit hustru marghit. . .
ok sagdhe sik badhe fra arff ok gäld opt’r sin bonda
Beckman Stud 238 (1429, Kalmar Tänkeb). Jfr bak-,
dan-, dana-, sidho-arf, äfvensom arve, iirfdli,
iirve. — *arfs del, m. arfslott. SJ 2: 137 (1489).
Jfr arf-, arva-, iirve-del. — *arfs synd (ftrffs-),
f. arfsynd. GU C 20 s. 390. Mecht 135, 147. quid est
originale peccatum huat är ärffs synden SvKyrkobr
187. gudh han giorde förstä mannen räthuisan . . .
nu fore thy at adam ouergaff ok bröt thessä
rätli-uisona, födhes alla oräthuise som aff hanom koma ok
thennä oräthuisan kallas nw arffs synden ib. o maria
glädhz för thy, at thu fore betheknad war i figuris

. . . afBat aff thiuom helg-ha foräldhrom . . . vthan
altzskons vphoffs oc arffs synd SvII 261 (midten el.
senare hälften af 1400-talet)-, jfr SkrtUppb 355. Jfr
arfsynd. — *arfs tlltalare (-tilthaler), m.
arf-kräfvare. 6ware alla arffs tilthaler som pa fornempde
arff nagan tijdh bender ther pa thala SJ 2: 209 (1492).

arfdel (erffdel: -dele SJ 2: 279 (1495).
erff-deel Arfstv 33 (1461)), m. arfvedel, arfslott. Arfstv
33 (1461). SJ 2: 279 (1495). kendes sigli redelige
op-burit haffua alth arff och arffdela wdaff raffual jensson
ii 308 (1496). Jfr arfs-, arva-, ärve-del.

♦arfdelogher, adj. SS arfvinge delaktig (i ngt).
rika liaffwor ... i huilkom han arffdeloghan giordhe
sin engasta son (thesaurum . . . quo suum vnigenitum
hereditnvit) JMÖ 80.

arfgiinger, adj. [Isl. arfgengr] L. berättigad att
taga arf. at the sculin wardha arfgenge mädh thic
So B 209 (början uf 1500-talet).

*arfhiirra, m. [Jfr Mht. erbeherre, erfherre]
arf-herre, furste som innehar ärftlig regentvärdighet, till
tron el. tronföljd på grund af arfsförhållande
berättigad furste, atli wii hans naade som en enastho son
och enasthe nrffwinge ... for en reth arffhorre till
swerges riclie wille anama, crona oc crisma Rydberg
Tr 3: 624 (1520).

♦arfliker? (arfwe-, -lig), adj. [Jfr Mnt.
erve-lik, erflik] ärftlig, all mijn arflige godz, som jag
hafwer i ubsala, strängnäiis, wästerAlis biskopzdöme,
och så nil the ärfwagodz, och arfwelige godz »om jag
hafwer i öster-giötlandh (o. s. v.) Bo Jonssons Test
(1384, tryckt ss bilaga till Hadorphs ed. af Alexandri
Magni hist.).

*arfname, m. [Jfr Mnt. ervename] arftagare,
arfvinge. at i mngliin . . . wardha aifnama i ewinneliko
liwo Pi-osadikter (Barl) 70. Jfr arfnailiare 2: 1191.

’arfsynd, /. = arfs synd. GU C 20 s. 283. swa
wäl fför arff syndli som fför dödelika syndh JMPs 100.

arftakailde (-tagande), p. adj. ärfvande,
berättigad att ärfva, j hwlkom gnardo han oc hans brodher
ware met os luthägande oc arff tagande . . . oc (vi)
wplitom bonum alla Iwtli och dela, hwar äpter thy
som han är äghende oc nrfftagande äpter katerina
Svartb 186 (1385). the warda arftagande epter honom
j alla thy goda som han äglier MP 4: 131.

arftaki (-taghi), m. [hl. arftaki] L. arftagare,
arfvinge. J>e iorþ . . . pär vi rätte arftaka til ärum
SD 6: 271 (1351). atli jak bonum vnth ok giffuit
haffuer en tolftinx marci]a skat ok tre marci|a skat . . .
bonum ok hans arfftagom tiil äwordelica ägo,
frälslika, vtan qwaall for mik ok minom arfftaghom Svartb
157 (1376). ii 191 (1386).

arftakin (-tagin), p. adj. L. arftagande, tagande
(ngt) ss arf, ärfvande. låter ban oss wara arfftagno
ok niwtandhe liymmerikis glädi ok äro MP 4: 131.

argha, v. förderfva, försämra, skulom wy ey for:da
goz . . . sälia . .. ällir nokot aff thy . . . argha skadha
ällir forkomuia BYII 1: 267 (1469). — *argha sik,
förargas, taga anstöt, swa sker . . . opta atli the
haffwa arwodhat j gudz tyäuisth j synom vngdom ok
argha sik oppa tet ytirsta MP 5: 158. — Jfr
for-argha.

*arglielika (-liga), adv. fegt, omanligt; nedrigt,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:56:22 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svmtsprk/4/0035.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free