Svensk Musiktidning / Necken 1880 / 137 (1880-1913) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Titel och innehåll - N:o 24. 15 December 1880 - Tillkännagifvande - Necken, af Orfeus

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

N:o 24.		d. 16 December 1880.
NECKEN. SVENSK MUSIKTIDNING. ========================================================================================
I hvarje nummer ett eller flere nya och företrädesvis lätta musik- stycken för piano eller sång.	Utgifvare: Alfred Lundgren. Stockholm. Isaac Marcus’ Boktr.-Aktiebolag 1881.	Utkommer den l:sta och 15:de i hvarje månad.
========================================================================================

Innehåll: Tillkännagifvande. — Necken. — Om

Sebastian Bachs manuskripter. — Musikhistoriska bilder.
Kina. — Ur Berlioz’ lif (forts.). — Musik och Teater. —
Stockholmsteatrarnes repertoar. — Aflidne tonkonstnärer.—
Annonser.

Musik: Blomsterregnet af Théodore Oesten.

Tillkännagifvande.

Af andra göromål hindrad att egna
min tid åt tidningsmannaverksamhet,
öfver-leninar jag från början af instundande
år till musikförlagsfirman Huss ån Beer
denna af mig utgifna musiktidning Necken.
hvars utgifvande under namn af Svensk
Musiktidning fortsattes af nämnde firma’,
och tillönskar jag Svensk Musiktidning
samma välvilliga uppmuntran som Necken
haft att glädja sig åt.

Stockholm i December 1880.

Alfr. Lundgren.

Necken.

Ärade läsare! Du är nordbo.
Behöf-ver jag väl särskildt förklara detta ords
betydelserika innehåll ?

Hvad allt stort ochhögsint, som ända från
hedenhös här blifvit af ädla sinnen anadt,
tänkt, kändt, erfaret, som antingen likt en
ingifvelsens blixt strålat ned, upplysande
förut okända regioner i tankens, i känslans
verld, uppeldande hjelten till bragdens,
skalden till sångens stordåd; eller som för
siaren, denna varelse med blick af engel
och af lo, uppenbarat hela verldar af skön-



het och sanning; eller som likt den stadigt
brinnande facklan till nya mål vägledt den
i de exakta vetenskaperna outtröttligt och
i svettdrypande möda laborerande lärde;
eller som kommit en hvar af oss, åtminstone
i de bättre ögonblicken, att, glömmande
det egna jaget, förnimma det vi äga ett
fosterland, kommit oss att känna gemensamt
med kringstående medvarelser, ja, någon
gång kommit vårt öga att oförmärkt
immas och tåras, vårt hjerta att värmas,
genom det upplyftande föredömet af en sig
framkämpande dygd: måtte medvetandet
om detta och mycket annat lika stort och
herrligt utgöra din lifliga erfarenhet, och
du skall då röna ljufheten af den lott,
som försynen ämnat dig, då hon lät dig
födas i norden, lät dig nämnas svensk.

Vårt land är sångens och sagans. Har
väl något annat land i verlden i sitt
medvetandes sköt framalstrat en legend
jem-förlig med den sköna legenden om
Strömkarlen, och som på samma gång lika
träffande ådagalägger det innersta väsendet
hos tonerna just genom att beteckna dem
såsom hemlighetsfulla, lifssprittande,
oemotståndligt verkande, fjermade från allt
konventionelt, det rena andelifvets urgnistor.
Necken är den personifierade originaliteten.
Icke dansar man sig i yrande fröjd till
döds vid andra strängar än hans; icke
höras hans skaldeslag för att utan vidare
förgätas. Han frågar litet efter modets
nyck eller den förherskande smakriktningen,
väl vetande att de begge, när det gäller,



blindt skola följa hans vink. Tänk dig
endast en ditt hela väsen genomdallrande
elektrisk stöt, på ett andligt, ett
musikaliskt sätt förnummen — och du har en
föreställning om verkan af de harpoljud,
som uppsprungit under Strömkarlens fingrar.

Det trollska häri är ingeuting annat än
tonernas egen, inneboende makt.

Hvad följer nu af allt detta?

Jo, en antydan om vår egen ringhet, vi,
i dessa spalter verksamme.

Den verklige, den hjertgripande, den i
sin tragiska storhet oupphunne
naturmusikern och barden Necken,
nordmannaharpans Prometheus, idealet för en trånande,
ideel hängifvenhet, scherzo-improvisatören
par excellence, men som i sin ’polskasI * *
veka toner hänfört och besegrat ’Svanen
från Pesaro’, ja, han, vid hvars ödes
blotta föreställning ens vidgade blick

* skymmes af tårar — icke blef det oss,
j vanlige dödlige, beskärdt att i bardalek täfla
! med honom eller att mäkta ens efterlikna
hans toner.

Nej!

Men det uppklarnande medvetandet om
hvad de äro och i nationelt hänseende ha
att betyda, skall verka afgörande, skall
omsider genomglimra allas våra sinnen och
blickar, befästande sjelfständigheten och
frimodigheten af vårt omdöme, hvarefter
till allt evidentare tydlighet skall för oss
framgå hvad tonkonsten till sjelfva sitt
väsende är, samt öfvertygelsen om att
det dock äfven för den i toner produk-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>