Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 9. 4 Maj 1904 - Enrico Bossi (med porträtt) - Geraldine Farrar (med porträtt) - Musikpressen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSK MUSIKTIDNING.
66
För närvarande är han teori- och
orgellärare vid konservatoriet i Neapel.
Betrakta vi nu Bossis verksamhet
som tonsättare, så ha vi först att
nämna hans pianokompositioner,
af hvilka det finnes ett betydande
antal, de flesta utmärkande sig för
originella idéer, fängslande till sitt
melodiska och rytmiska innehåll,
smakfulla till formen och mycket spelbara.
En del af dem må här påpekas. Till
de äldre torde höra tre samlingar utan ]
opustal, utgifna i Tyskland, den ena
innehållande 2 stycken, den andra med
6 stycken (utg. af Hug i Leipzig),
hvaribland en vacker “Bröllopsgavotte“
och “Mazurka“ samt en lustig
”Canzone gaja”, den tredje (utg. af
Rieter-Biedermann i Leipzig) 4 intagande
stycken, en ”Musette“, “Gavotte“,
“Walzer“ och "Scherzino“.
Af de med opustal försedda serierna
förekommer af de mera bekanta op.
93 Fyrhändiga valser (Riet.-Bied.);
Fem stycken op. 95, samma förlag,
innehåller utmärkta saker: Romans,
Humoresk, Poéme d’amour, Triste
nou-velle och Perpetuum mobile.
Följande serier stå alla öfver opustalet
100. Op. 101 (hos Hug) innehåller
ett Preludium i Bach-stil, en fint
utarbetad Giga, en välklingande Canon
och en fängslande Caprice
(“Cachecache”), op. 106, 109 och 114 utgöra
också sådana samlingar och stycken
för piano. En särskild ställning
intager ungdomslitteraturen,
åtskilliga stycken för unga pianister, såsom
Kinderalbum (6 stycken), Jugendalbum
(op. 102) och Miniaturen (op. 124),
hvarom redan nämnts. Af
orgelsaker har Bossi utgifvit flere häften på
italienskt, franskt, tyskt och engelskt
förlag (Ricordi, Durand & fils,
Riet.-Bied., Augener).
Beträda vi nu kammarmusikens
område, så finna vi af honom en
intressant Sonat, tillegnad “ violinelfvan“
Teresina Tua (Breitk. & Härtel,
Leipzig), en Trio op. 107, tillegnad G.
Martucci, jemte Bossi en af de
främsta ung-italienska komponisterna, en
Violin-Sonat op. 117, en Trio sinfonico
op. 123 (Riet.-Bied.), hans sista, hvad
man vet, stora kammarmusikverk. Man
eger äfven Sånger af Bossi,
hvaribland häftena op. 116 och 121
(Ca-risch & Jänichen, Milano-Leipzig).
För scenen känner man endast ett
verk af Bossi, nämligen operan II eieco,
som 1898 gick öfver scenen i
Venedig. Det var, som sagdt, genom
tonsättningen af “Höga visan“, som Bossi
nyligen gjort sig ryktbar, alldeles
såsom Elgar med “Gerontius’ dröm“.
Texten har komponisten hemtat ur den
bibliska boken, som bär titeln
”Salomos höga visa“. Dikten handlar om
kärleken mellan herdinnan Sulamith
och en ung herde, med hvilken hon
slutligen förenas, sedan hon undgått
att införlifvas med Salomos harem.
De judiske skriftlärde sågo emellertid
i dikten en bildlik framställning af
Jahves kärlek till det utvalda folket,
och de kristna utläggarne förklarade
sedan, att med brudgummen förstods
Kristus, med bruden hans frälsta
församling. Det är på denna senare
allegori Bossis komposition är bygd.
Före honom ha delar af “Höga visan“
komponerats. Så har Palestrina
redan 1584 komponerat 29 motetter med
ord ur “Höga visan“. Vi återkomma
till detta Bossis verk längre fram i
dagens nummer.
Ett ännu större verk af Bossi är
Det förlorade paradiset (“Il Paradise
perduto“, “Das verlorene Paradies“),
symfonisk dikt i tre delar med en
prolog, för soli, kör, orkester och
orgel. Den poetiska handlingen, efter
John Milton, är förf attad af Luigi
Al-berti Villanis. Detta verk, op. 125,
i tysk öfversättning utgifvet af
Rieter-Biedermann i Leipzig, uppfördes der
för första gången på en
Gewandhaus-konsert i slutet af februari. Utom
prologen, anslog i detta synnerligast
en bön i andra delen, i tredje hela
scenrn mellan Adam och Eva och en
del af helvetes-8cenerna. Den
närvarande komponisten blef rikligt hyllad.
(s>szr
Geraldine Farrar.
Från Berlin ha vi fått en ny gäst
till vår opera, denna gång en ung
sångerska, hvars intagande bild
illustrerar första sidan.
I en biografisk uppsats om henne i
N. M. Z. heter det: Fröken Geraldine
Farrar är ännu en konstnovis, på hvars
vidare konstutveckling vi med hänsyn
till hennes ungdom ställa stora
förväntningar och förhoppningar. Naturen
har varit mycket gifmild emot den
unga sångerskan i afseende på medel
och egenskaper, som fordras för en
operasångerskas framgång på
konstnärsbanan: en vacker och omfångsrik,
i alla lägen lika välljudande, behaglig
sopranstämma, temperament, själfullhet,
dramatisk begåfning och, last but
not least, ett vinnande yttre
förscenen. Med rastlös ifver och flit,
grundligt och samvetsgrannt egnar hon sig
åt rollstudium, och en längre praxis
skall helt visst förläna henne
herravälde öfver uttrycksmedlen och
mångsidighet i hennes konstnärlighet.
Fröken Farrar är till börden
amerikanska, född i Melrose, nära Boston.
Redan som barn gjorde hon sig
bemärkt för sin musikaliska talang,
sär-skildt för sina sånganlag, och blef
derför också tidigt invigd i den ädla
sångkonstens hemligheter, så att hon
vid 12 års ålder först kunde låta höra
sig på en offentlig konsert. Efter
fortsatta musikstudier i hemlandet kom
fröken Farrar till Europa, såsom
vanligt med de amerikanska
sångtalanger-na, för att der ytterligare utveckla sig
i sångkonsten. Under oktober 1901
uppträdde hon första gången på
Berlin-operan såsom Margareta i ”Faust“. I
musiktidningen “Die Signale” yttras
sedan mot slutet af samma år: ”Miss
Geraldine Farrar, den unga
amerikanska sångerskan, som med så stor
framgång gästat på Berlin-operan såsom
Margareta och Traviata har af
generalintendenturen för flera år fästats vid
operan, en sak hvartill man kan
lyckönska såväl artisten som teatern.“
Under förlidet år vann fröken Farrar
vackra framgångar såsom Julia i
“Romeo och Julia“ samt Zerlina i ”Don
Juan“.
Vi helsa den unga sångerskan
välkommen till den svenska hufvudstaden
och skola med intresse följa hennes
gästspel vid vår opera.
Musikpressen.
På Elkan & Schildknechts förlag har
utkommit:
för violin och piano:
Stenhammar Wilh. Sonat. Tillegnad
Tor Aulin. Pris fi kr.
Kuhlau Fredrik: 1. Introduction, Air
et Rigaxulon, II. Valse capriccioso, III.
Andante arioso. Tre nya stycken. Pris Kr.
i,BO;
för en röst med piano:
Koch, Sigurd von: Gräshoppan och
andra visor att sjunga för stora och små
barn. Tillegnade Walborg Svärdström.
Pris 2 kronor:
Olsson Otto: Visan om fre lustiga
riddare af Anna M. Roos för baryton (ess
eller f—b); Pris 1 kr.
Wiklund Adolf: >Til Majdag förer jeg
hjem min brud.* (d—g eller giss). Pris
75 öre; — t Min lille dräng• (ciss—fiss
eller giss). Till lille Sture Rikard. Pris
50 öre.
Ofvannämnda Sonat af W.
Stenhammar blef först offentligt spelad å en
af Aulin-kvartettens soaréer, i mars
1891 och vann då stort bifall.
Sonaten har nu utkommit i tryck, hvilket
bör glädja alla duettspelare, som kunna
få njuta af denna särdeles fängslande
komposition, hvilken dessutom icke är
svår att utföra för någorlunda
rutinerade exekutörer. — Styckena af
Kuhlau äro, såsom man finner af titeln, i
enkel stil, äfven harmoniskt enkla och
lätta. “Air“ i första stycket är ett
litet violinsolo. — Sånghäftet af S.
von Koch innehåller: Gräshoppan,
Flädermöss, Morgonvisa, Solvisa, Lilla
fölungen, Biåsväder, Solen skiner,
Moster Lotta. Texten, till de flesta
sångerna är af Anna M. Roos, i
“Solvisa“ af Aug. Strindberg, i “Moster
Lotta“ af Topeliu8. Ord och musik
är i den glada barnsliga stil, som man
känner från fru Tegnérs barnsånger
(“Sjung med oss mamma“), med vackra
melodier och enkelt ackompanjemang.
Endast två af sångerna ligga högre
än tvåstr. E. En likaledes humoristisk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
