- Project Runeberg -  Svensk Musiktidning / Årg. 24 (1904) /
97

(1880-1913)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Titel och innehåll - N:r 13. 19 September 1904 - Eduard Hanslick † (med porträtt)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

afsked från sin befattning vid
universitetet.

Utom den ofvannamnda skriften af
Hanslick har han utgifvit åtskilliga
andra intressanta verk, frukter af hans
kritiska verksamhet, reseintryck etc.
Sådana äro: “Geschichte des Kon-

zertwesens in Wien“ (1869 — 70); ”Aus
dem Konzertsaal“ (1870 — 2:a uppl.
1897); “Konzerte, Virtuosen und
Komponisten der letzten 15 Jahre“ (1896);
“Die moderne Oper“ (1875);
“Musikalische Stationen“ (1880); “Aus dem
Opernleben der Gegenwart (1885);
Musikalisches Skizzenbuch“;
“Musikalisches und Litterarisches”, “Aus dem
Tagebuche eines Musikers“ (1892 —
utg. i tredje uppl. såsom: Aus meinem
Leben“, 1894); “Fünf Jahre
Musik“ (1891-1895); “Am
Ende des Jahrhunderts“ (1895
—1899). De sju sistnämnda
verken utgöra 2:a — Sid’»
delarne af “Die moderne Oper.”
Han hai äfven skrifvit texter
till illustration8verken “Galerie
deutscher Tondichter“ (1873)
och “Galerie französischer
und italienischer Tondichter“
(1874).

En kritiker sådan som
Hanslick, lika kunnig och
skarpsinnig som ärlig och
oförskräckt, gjorde sig
naturligtvis i sin egenskap af
konstdomare både fruktad och
hatad. Det säges att Verdi
kallat Hanslick för “musikens
Bismark“ och i en nekrolog
har han af en ultra-wagnerist
blifvit jemförd med den
narr-aktige tabulatur-formalisten
Beckmesser i
“Mästersångar-ne“. Nämnde skribent i en
tysk musiktidning har om den
geniale kritikern i dödsrunan
öfver honom lika oädelt som
osmakligt vitzande yttrat:
“Har han då verkligen varit
en Beckmesser? Ja, i san-

RedaUär och otglfvare:

N:r 13. frans j. huss.

Telefon! Brunkeberg 14 97.

NORDISKT MUSIKBLAD.

Stockholm den 19 September 1904

Expedition: Vallingatan 11.

Pris: He’år 5 kr. Lösnummer 25 öre.
Annonspris 20 öre pr petitrad.

Eduard Hanslick.

\en berömde musikkritikern
Eduard Hanslicks
från-fälle d. 6 sistl. augusti
omnämndes i vårt senaste
nummer, och vi gå nu att
infria löftet om en utförligare
nekru-log öfver den märklige mannen, än
utrymmet då medgaf.

Eduard Hanslick föddes den 11
sept. 1825 i Prag, son af en biblio-

son

graf vid universitets-biblioteket,
första musikundervisning erhöll
der af Thomaschek, berömd
organist, lärare och
komponist, men hans egentliga
studium gälde juridiken, som han
studerade först i Prag och
sedan i Wien, der han 1849
promoverades till jur. doctor,
hvarefter han trädde i statens
tjänst. Derjemte begynte han
1848 sin publicistiska
verksamhet först, till 1849, såsom
musikreferent för “Wiener
Zeitung“ och såsom
medarbetare i åtskilliga
musiktidningar. Han fann snart i
denna verksamhet sitt egentliga
lefnadskall och väckte genom
sin tankeskärpa och stilistiska
talang snart stor
uppmärksamhet. Särskildt gjorde han
sig mycket bekant genom sin
skrift ”Vom
Musikalisch-Schönen“ (1854), ett bidrag till
en revision af tonkonstens
estetik, hvari han dock något
ensidigt framhåller att
musiken endast åstadkommer
“tönende Formen“ utan
förmåga att tolka
känslostämningar. Med denna lilla skrift
bildade han emellertid en
motvikt mot forna sentimentala

Sin

han

fantasier öfver musikens verkan och
ändamål. Är 1855 öfvertog Hanslick
redaktionen af den musikaliska delen
af ”Presse“. Redan 1844 hade han
debuteradt som kritiker i
Prager-Jour-nalen ”Ost und West“. Han blef 1855
privatdocent i ästetik och musikens
historia vid universitetet i Wien, 1861
extra ordinarie samt 1870 ordinarie
professor i musik vid detsamma. Är
1864 öfvergick han till “Neue freie
Presse“ såsom musikkritiker och
spelade såsom sådan en stor roll
i musikvärlden. På
världsutställningarna i Paris 1867 och 1878 samt
i Wien 1873 fungerade han som
musikalisk juryman, erhöll 1886
titel af k. k. hofråd och tog 1895

Sduard Fjanslick.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:00:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svmusiktid/1904/0099.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free