Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Johan Runius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
än eo gåog så godt, at hustrun gier bonden maat. Det är
inte alt för ögon, som ätas skal, fast somlige mena. Na ba
de oss i säcken, kan skie de ha glömt knyta förn. De
mena, na måste vij kasta yxan i siön och löpa landvägen,
efter det är fåfängdt, mena de, läsa uthan bok och meta
uthan krok. Vår lag skal na sittia i theras spiutända, de
vilja löra oss blåsa i bössan och aldeles rida ryggen af oss.
De töra vål tänckia: Na vilje vij bryta halsen af gåsen så
kaklar hon inte mer. Ja, ja, om det vore så snart timadt
som rimadt, så ville de faller ha et; men alla önskor falla
iote i taskan; alt måln gier intet rägn. Det blir faller bättre
än boken säjer, det kan faller vara ondt ärnadt men intet
strax öde. En siadande gryta kan stillas med lite kalt vatn.
lote åth rosa marknan förr än han är hållen och sälja skinnet
förr än biörn ä skoten. Pråla sachta i byn, bönderna ä
drack na. Tag fachta på, jorden är gammal. Ropa inte
vannit förr än da äst öfver sonnet Ropa inte beij, förr
än da äst öfver bäcken, rosa inte fisken förn do barn på
disken. Det vil mer til plogen än hvisla, och mer til en
danta än ett par nya skor, man rider en häst, som är blackot,
täncker långt, men kommer stackoL Det skadar inte, lät
folcket skramla, man läd re ä deras. Han måste ha mycke
miöl, som vill stoppa bvara mans man. Man kan mycke böra
innan örona falla af. Man tar ändå inte af sig hatten förr
än man ser maonen. Hvem vet om han är så galen som
hufvu är ludi. Han tör låta två hålla sig tils den tredie
kommer. Kan skie den geten, som mast bräker, bon mölckar
minst. Och den, som har mycket af mannen, bar lite af ollen,
sa bin som klipte soon. Lyckan giör många narrar. Växer
min råg, så växer min båg. Han tör slå stora spikar af
lite jern. Han må kramma sig länge nog som eo katt
öfver åhlhufvo. Han dantzar faller än då med mindre kiåpp
än såstång. Handen får inte, hvar gång han hviskar
rum-pan. Vij försvara fuller vår tallrick, hoppas man. Vij ha
änna ett plicbt-ankar på sanden, ännu en pijl i kogret ocb
ännu et stickblad i näfven. Vij ä inte så halta som vij synas
linka til. Det är lite man kan hålla sig väl med, sad’ bonden
plögde med spårar på. Liten yxa fäller stort trä, och så
stort skiepp bar väl förr seglat om kull som eu bytta med
välling. Liten tnfva kommer ofta stort lass te välta.
Smulor äro ock bröd. Lite folck är ock folck. Det hielper alt
som sqvälper, sa kieringen svälgde frön. Jag rår dem til,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
