Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nu så vida sig här tin allmakt grundar och sträcker,
Lika så vidt dina nåd, din godhet floder och räcker.
Meuskian feblar ei råd, konst, klokhet och tarflige funder,
Visdom, snille och vet, hon är dine giärningars under.
Henne du alt uti våld, uti makt, i besitiande gifver,
At ti) vatten och land hon en behärskare blifver.
Hon kan sölfver och gull af bergens innersta leta,
Pärlor ur flodens diup hon kan påfinna och veta,
Hvar diamanterne fås ur bergens hårdesta klyfter,
Och hvad vore så högt dit hon ei tankarne lyfter,
Hennes ä’ skog och mark, lid, lund, land, ängiar och hedar,
Alt hvad å jordenes vidd sig ökar, ymnar och bredar,
Hvad utur hafvet fås, hvad nånsin flytande hvälfver,
Strömm, flod, dammar och diup, siö, bäckar, brunnar och elfver.
Hennes ä’ välde och prakt, gunst, ynnest, höghet och ähra.
Men huru få fins de, sin höghet rättliga bära?
Ja hon niuter och har hvad nånsin henne behagar,
^Glädje, hugnad och frögd, lust, löye och rolige dagar.
Men huru stor hon är med ovärderliga gåfvor,
Aret allena et lån af snart förgänglige håfvor.
Hvad står stundelig ei för tid och öde i fara,
Hvad kan grundat och fast inunder solene vara?
Himlarne må sig uti sitt lopp förnya och vända,
Hafva de dock ett måhl och deras skiften en ända.
Alle jordiske ting, huru de syns yfvas och braska,
Satnbla sig åter i mull och mötas igen i sin aska.
Alt far undan och flyr och när en tid bär ä’ liden,
Skal den yttersta tid ock giöra en ända på tiden.
Jag såg glädie och lust sig mätta i kiämpande flöde,
Men jag märkte där hos ett hotande sorgligit öde,
Bäst jag vände mig om, så hade de snarliga svunnit,
Och dera rumm var sen ei mer när bopene funnit.
Vidare såg jag ock hän ti) tidsens tvång och elände,
Och mig mötte besvär ehvart jag fikte och vände.
O huru bundit är alt, huru svår vår bärgning och föda,
Visdom, dårskap och vett, alt, alt är jämmer och möda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
