Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustaf Fröding
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
167
ligt nog — vissa olikheter med prosans. Men ett fler-
tal av dessa är snarare att hänföra till poetiska tvång
än till poetiska friheter, och att närma språkformen
i vers till språkformen i prosa är i flera fall liktydligt
med större verkningsfullhet och möjlighet till mer gri-
pande och medryckande uttryck. Fröding har i en
punkt mer än någon annan kommit nära det talade
ordets naturliga tonfall. Det är ordställningen, sam-
manfogningen av fraser och meningar, vari han icke
tillåter sig snart sagt den minsta avvikelse från den
vardagliga ordföljden. Han uppnår därigenom den
största verkan, ty man får använda all den naturliga
tonvikten, all den emfas, som är möjlig i tal; versen
tillåter en att följa den vanliga betoningen. Exempel
på den utomordentliga lätthet, med vilken Fröding
förstod att inpassa ett innehåll i en rytm, som var
absolut bestämd och originell, men likväl i allo med-
gav ett fullt okonstlat tal, är det inte svårt att visa i
hela hans alstring. Jag inskränker mig till ett par
typiska metrar. Hur otvunget falla inte orden i »Ur
Anabasis»:
När så barbarerna fördrivits eller dödats,
lät Xenofon hellenerna slå läger
och taga fram av de förråd, som ännu ej förödats,
och bjuda in till gästabud hellenernas strateger o. s. v.
Och hur vardagligt enkelt tala inte personerna i
»Jägar Malms hustrur»:
»Hör nu Malmen», sade morän,
»var är flickan som du hade
häromsistens till att draga
allt ditt gods av vilt och skinn,
hon, den stackarn, som du sade
vara hustru din?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
