Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
47 I TYRINGERWALD.
hvilket är högt som i en kyrka, medan grenarna hängde långt ned och
öfver-skuggade alla borden; man drack mosel, bier, mjölk, kaffe; man sydde, läste
och skref, tittade litet på hvarandra och åskådade, huru ett enstaka berlinlejon
gjorde en stilla kur för en af Israels vackra döttrar.
Men man tröttnade snart på alltsammans, ehuru det för en stund kunde
vara härligt att sitta här i lindhvalfvets dämpade dager, i svalka och värme
på en gång, lyssna till plasket från den stora brunnen tätt invid och från
fontänen å blomterrassen samt blicka ut öfver Liebensteins by med villor i tät
grönska, ut öfver den rika dalen, som här ligger öppen ned mot Salzungen till.
Med friska krafter begifver man sig sedan uppför den branta bergås, på
hvars nedersta sluttning Liebenstein ligger, och på hvars krön finnas ruinerna
af borgen »Stein». Hela berget är bevuxet med tät bokskog, där turturdufvan
kuttrar, en bokskog, hvars like icke ofta skådas. Jag såg t. ex. här ett träd,
hvars alldeles glatta, släta stam var 121/s — tolf och en half — meter hög
upp till nedersta grenen samt 3 meter i omkrets och hvars krona var nästan
som en skog för sig.
Borgen har en gång varit en af dessa medeltida rofriddarborgar, från
hvilken plundringslystna adliga slags- och dryckeskämpar kastat sig öfver foror,
som där nere i dalarna drogo fram med sina eskorter af handfasta landsknektar.
Här uppe från borgens öfversta fönster, till hvilka man lätt klättrar, ser
man vidt ut öfver nejden — Tyringerwalds skogklädda, kupolformade åsar,
bördiga dalar med gröna ängar och gula sädesfält i rektangulära bälten, i en
och annan sidodal något vänligt »Ortschaft» med klungor af vinrankshöljda
korsvirkeshus; man ser den breda, rika Werradalen med dess byar och fabriker.
En skenbar rikedom! All denna yppighet skulle lätt förmå en att tro, det
Ty-ringens befolkning vore välbärgad; detta är dock endast delvis fallet; ty å
vissa orter, i de skönaste, bördigaste dalar, råder en fattigdom, den jag för
min del ej sett maken till ens i mitt eget ofta karga land, och å dessa orter
ser allmogen ut ej som fria bönder, utan som lastdjur, förpinta trälar. Detta
är i synnerhet fallet i de distrikt, där fabrikerna utträngt allt annat arbete, och
där en vuxen arbetare aflönas med 80 pfcnnige om dagen. Och Tyringen är
fullt af fabriker; en storartad industri drifves här: leksaks-, porslins-, glas-, kork-,
portmonnä-, tobaksfabriker m. fl. m. fl. ser man öfverallt. Därtill kommer att
»Tyringen», som bekant, ej är en provins eller ett land, utan är ett fullkomligt
virrvarr af små »riken», påminnande om det, som Fritz Reuter så
oöfverträff-ligt skildrat: Sachsen-Weimar-Eisenach, Sachsen-Coburg-Gotha,
Sachsen-Alten-burg, Sachsen-Meiningen, Schwartzburg-Sonderburg, Schwarzburg-Rudolstadt,
här och där en bit Preussen, 2 furstendömen Reuss — små furstendömen, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
