Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
spenslig gestalt, ett fint, blekt, nästan alldeles skägglöst ansikte, hvars
tankfulla, inåtvända och nästan drömmande, men på samma gång lugna och
energiska uttryck gaf åt hela hans väsen en frappant prägel af allvar och
djup. Närmast liknade han måhända en verklig lärd, en forskare, som
i sin ensamma studerkammare i sitt hufvud fullföljer och utarbetar en ny
stor idé.»
Under det följande samtalet vid kaffe och cigarretter i en stor,
fullpackad audienssal i Gordons palats fann prof. A. snart, att Gordons hela
intresse hade koncentrerat sig kring människorna personligen, kring
slafveriets utrotande och kristendomens utbredande. Möjligen misskände
han i någon grad handelns och vetenskapens betydelse såsom underlag
för en sedlig förädling. »Men man måste likväl», säger prof. A., »gripas
af beundran öfver den utomordentliga kraft och den sällsynta praktiska
talang, hvarmed Gordon förmått omskapa det vidsträckta Sudans
genomusla förvaltning, nästan utrota slafjakten och återgifva den stora massan
af folket tron på ärlighet och sanning såsom både möjliga och nyttiga
i den allmänna samfärdseln. — — Gordon är en af de ytterst få af
samtidens store män, som äro större än sitt rykte.»
Den 23 oktober lämnade Gordon Khartum för att uppför Nilen
begifva sig till Abessinien. Hans stämning under denna resa finnes målad
i ett bref till systern af samma dag: »Hvilan i dag ombord å
Nil-ångaren är ljuflig. Förlidet år vid denna tid var jag på hemväg från
sjöarna. Huru mycket har icke händt sedan dess! För mig, för dig, i
Europa! Jag känner mig väl till mods. När en stjärna nått sin höjd,
säges den hafva ’kulminerat’. Jag känner mig hafva kulminerat, d. v. s.
jag önskar mig ingen annan och ingen högre plats än denna; jag vet,
att den ej kan beröfvas mig, förr än det är Guds vilja. — — Det är
just bekymren, som gjort min ställning kär för mig, och jag tackar Gud,
som gifvit mig framgång. — — Han är generalguvernören, och jag är
endast Hans onyttige tjänare, hvilken Han tillåtit att utföra sin vilja.»
Att man kunnat finna öfvermod och själföfverskattning i dessa ord,
synes mig endast bevisa, huru föga de kristna ännu förstå, att, såsom
någon yttrat: »för en kristen är glädjestämningen det normala».
Sedan Gordon genom samma slags uppträdande som mot Suleiman
lyckats förmå sin abessinske underståthållare att inställa sina
fiendtligheter mot Egypten, återvände han till Khartum öfver Massawa, dit
Evangeliska Fosterlandsstiftelsens mission då var förlagd. Mången frågade sig
kanske vid genomläsningen af de stundom en smula puerilt skrifna
brefven från dessa missionärer, om icke så många nitiska ansträngningar på
ett annat missionsfält skulle ha kunnat åstadkomma bättre resultat än
underhållandet af en eller annan skola bland detta fördärfvade abessinska
folk med dess ständiga inre strider och dess högfärd öfver den urgamla
vidskepelse, som de behaga kalla kristendom. Gordon var påtagligen af
samma mening, då han skrifver: »I Massawa är en svensk mission, som
sedan 12 år intet gör och intet har att göra; och likväl måste den bli
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
