- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Andra årgången. 1912 /
201

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Torparklassens bevarande. Af Curt Rohtlieb

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TORPARKLASSENS BEVARANDE 201

rättsgrundsatser, det icke vara jordägaren, utan arrendator!!,
som blir lidande i följd af antydda svårighet. Dessutom är att
märka, att krafvet på varaktighet, hvars betydelse i lagtexten
alls ej finnes antydd, säkerligen kan gifva anledning till talrika
meningsskiljaktigheter.

Än mindre nödigt förefaller förbehållet i samma paragraf, att
ersättning för nyodling ej utgår, med mindre jordägaren lämnat
skriftligt samtycke till nyodlingen eller arrendatorn före dess
företagande hos jordägaren anmält sin afsikt att odla samt därvid
angifvit platsen och de ungefärliga gränserna för det tillämnade
odlingsområdet äfvensom genom intyg af behörig person styrkt,
att området lämpar sig för odling samt att odlingen är för
fastigheten fördelaktig.

Naturligen måste arrendatorn, såsom redan antydts, för att
tillerkännas ersättning förebringa tillräcklig bevisning om det
genom hans arbete ökade värdet, för hvilket ändamål syn före
och efter förbättringarnas vidtagande väl i regel är nödvändig.
Men i detta sakförhållande ligger väl tillräcklig trygghet för
jordägaren. Själf är arrendatorn säkerligen oftast bäst i stånd
att bedöma, hvar han med fördel kan anbringa sin arbetskraft,
åtminstone om man frånser större odlingsföretag, hvarom här
ju i regel ej är fråga. Använder han den illa, får han stå sitt
kast. En inskränkning i detta afseende genom lag skulle
säkerligen göra mer skada än gagn. Det föreslagna intyget »af
behörig person» blir då allenast en onödig formalitet, som lätt
kan afskräcka brukaren. Jordägarens samtycke åter är
visserligen, för den händelse skogsafverkning ingår i det planerade
odlingsarbetet eller detta kan lända till skada för jorden, en
nödvändig förutsättning, och mot obehöriga röjnings- eller
odlingsarbeten torde jordägaren genom strafflagens kap. 24 vara
tillräckligt skyddad. Men då jordägarens samtycke ju blefve
nästan liktydigt med en utfästelse att lämna ersättning för
arbetet, skulle sistnämnda villkor göra de föreslagna stadgandena
i ett flertal fall illusoriska. För sitt samtycke skulle nämligen
jordägaren kunna uppställa förbehåll, som alldeles öfverkorsade
lagens mening.

Såsom motivering för ifrågavarande stadgande har
kommissionen åberopat den s. k. norrländska arrendelagen, som
innehåller samma förbehåll för ersättning. Denna sistnämnda lag
afser emellertid fastigheter af väsentligt annat slag än nu är i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 20 23:18:56 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1912/0207.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free