Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Dagens frågor - Den inre och den yttre politiska krisen i England
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 595
vid en tidpunkt, då oppositionen utgjordes af ett parti, som icke i den
situationen var benäget att bereda regeringen några svårigheter. Det fulla värdet
för Mr Asquiths ministär af denna omständighet kan ej komma i dagen
förrän kunskap vinnes om kabinettets inre förhandlingar under de skickelsedigra
dagar, då frågan om krig eller fred skulle afgöras. De därpå följande
demis-sionerna från trenne regeringsmedlemmars sida, lord Morley, John Burns och
Trevelyan, äro blott symptom på huru nära England var det »stora steg åt
sidan», som sedermera betecknats som »otänkbart» af just några af de ministrar,
hvilka voro mest oppositionella —- — —
Det parlamentariska tillstånd, som ingicks den 30 juli och obrutet
vidmakthölls under nästan sex veckor, härleddde sig från en personlig öfverläggning
mellan premiärministern Mr Asquith, oppositionens ledare Mr Bonar Law och
Sir Edward Carson, och hvad de öfverenskommit godtogs af ett enhälligt
underhus. Ulsters union ister fattade en resolution, enligt hvilken de biträdde
uppskjutandet af »the amending bill» till den tidpunkt »som regeringen och
oppositionen kan, med hänsyn till rikets intressen, finna lämplig». Denna
resolution underställdes premierministern och godkändes af honom till
publicerande. Både den 10 och den 31 augusti upprepade hart i underhuset sin
försäkran att under den tid öfverenskommelsen gällde inga beslut i mellan
partierna stridiga ärenden skulle af regeringen påkallas i parlamentet.
Det är bekant hurusom den så vunna enigheten fick många
pittoreska och vackra uttryck inom och utom parlamentet, alla
sammanhängande med den händelseutveckling, som med ett räddat ministären
från dess öfverhängande moraliska nederlag. Men inom kort inträdde
en ny situation.
Quarterly Review fortsätter sin redogörelse för händelseförloppet
med att utveckla, huru det snart visade sig att oppositionen kunnat
spara sig sina eftergifter i den nationella enighetens namn. Något hände
som gjorde meningslösa de särskilda åtgärder unionisterna vidtagit för
att säkerställa ministären mot de konstitutionellt politiska olägenheter
ministären eljest skulle tillfogats genom den irländska frågans
undanskjutande och omtvistade lagförslags stoppande på sin väg till
automatisk sanktion i enlighet med den nya författningsformen:
Den 11 september mottog oppositionens ledare »with absolute amazement»,
som han själf förklarat, ett meddelande från premiärministern, att regeringen
ämnade utan vidare låta Home Rule-billen och den äfvenledes tvistiga billen
om upphäfvande af statskj^rkan i Wales få gällande kraft. Måndagen den 14
tillkännagafs saken preliminärt inför underhuset, som mottog meddelandet
under tystnad inom båda partierna; och följande dag tog premierministern till
orda för att försvara detta häpnadsväckande tillvägagående.
Mr Asquith är oöfverträffad mästare i konsten att framställa en sak klart
och skickligt. Hans vid detta historiska tillfälle osammanhängande och tomma
anförande skall gå till eftervärlden som en måttstock på den förvirrade
sinnesstämning och kanske också blygsel, som behärskade talaren. Med löje
mottogs hans tillkännnagifvande, att en ny »amending bill» skulle nästa år
föreslås i stället för den som utlofvats få laga kraft på samma gång som Home
Rule-billen. Men kanske det mest karakteristiska draget i hans anförande var
dess omsorgsfulla undvikande af den minsta hänsyftning på den allt
behärskande faktor, som bestämt ministärens hållning före stilleståndsaftalet mellan
partierna. Mr Asquith och hans åhörare visste lika väl, att det var faran för
inbördes krig som resultat af ministärens politik, hvilken i juli hejdat Home
Rule-billen på dess väg, och att det var denna faras undanröjande under hotet
af ett europeiskt krigs ännu större fara, som nu undanröjt alla andra hinder
på hans politiska bana än det lätt kullkastade som hans eget löfte utgjorde.
Kort sagdt: han företog sig att med krigslägets hjälp göra hvad han icke kunnat
göra kriget förutan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
